Brinnande bilar och stenkastning – situationen i förorten hotar Sverige

Under regeringen Löfvens första två år har det dykt upp flera oroväckande signaler i frågan kring hur det står till med demokratin i svenska förorter. Det är dags att regeringen slutar skylla alla problem i Sverige på ökande klyftor och istället börjar arbeta för att behålla vår öppna och fria demokrati även i förorterna.

Att attacker mot blåljuspersonal börjar framstå som vardag är skrämmande. Förra året gick det till och med så långt att en polispatrull i Tumba utsattes för en attack med en skarpladdad handgranat.

Det är inte bara blåljuspersonal som angrips. Yttrandefriheten verkar också vara ett lovligt byte. En person som fick erfara detta var Tino Sanandaji. Tidigare i år, under en intervju med norska NRK, jagades han och det norska TV-teamet ut ur Husby av ett maskerat gäng. Ett gäng som ansåg sig ha rätten att kontrollera vad som får och inte får sägas i Husby.

Ett annat exempel på hur yttrandefriheten har blivit lovligt byte är Milo Yiannopoulos besök till Pride. Besöket fick nämligen ställas in på grund av säkerhetsrisken. I år kunde alltså inte en homosexuell journalist besöka ett svenskt Pride-event utan att riskera sitt liv.

Vad är det egentligen som händer i de svenska förorterna? Håller vi på att bygga parallella samhällen där polisen retirerar och där demokratiska fri- och rättigheter inte längre gäller för alla individer?

Den brist på integration som verkar vara förekommande löses inte med att enbart bygga fler fritidsgårdar eller pumpa in mer resurser till redan överfinansierade skolor i utsatta områden.

Det krävs att samhället börjar visa upp en kompromisslös inställning till de demokratiska fri- och rättigheterna som Sverige vilar på. Attacker mot blåljuspersonal och att människor ser sig ha rätten att diktera andra människors yttrandefrihet är lika osvenskt som det är oacceptabelt.

Ett första steg som regeringen kan ta är att ge nya direktiv och kraftigt öka anslagen till Polismyndigheten i nästa budgetproposition. Detta för att komma till rätta med några av de mest akuta problemen i förorterna, till exempel attackerna mot blåljuspersonal. Förslagsvis kan de första kronorna till det ökade anslaget tas från Gabriel Wikströms utredning av svenskarnas sexvanor.

För när utländska TV-team jagas av förortsgardister, när homosexuella journalister inte kan besöka Pride och när blåljuspersonal attackeras bör vi inte tala om väckarklockor. Vi bör tala om flyglarm för den svenska demokratin, och agera därefter.

Per Aronsson,
Ledamot Liberala studenters riksstyrelse