Våga se vilket sorts liv djuret du nyss åt levde

I förra veckan nåddes jag av nyheten att en lastbil fullastad med grisar som var på väg in till ett slakteri i Ontario, Kanade, hade vält. Fler än 40 grisar dog i olyckan.

Många djurvänner var på plats och vädjade till slakteriet om att de överlevande grisarna skulle få leva istället för att dödas. Flera djurhem var beredda att ta emot grisarna. Men slakteriet visade ingen nåd och alla grisarna dödades.

Det jag har sett från olycksplatsen har fått mig att bryta ihop om och om igen.

I en film syns bland annat en gris som efter olyckan ligger skadad i gräset vid ett staket utanför slakteriet. Det är förmodligen första gången i sitt liv hon har gräs under sin kropp, då grisar inom grisindustrin lever inomhus på betonggolv.

Hon skjuts med bultpistol i huvudet. Hon lastas upp i en grävskopa och körs iväg som skräp. Det enda slakteripersonalen verkar bry sig om är att hålla för kartonger och dölja det helvete som utspelar sig på platsen.

Jag vet att deras vardag är att döda djur på löpande band. Jag vet att dessa grisar skulle ha dödats oavsett. Det pågår just nu och det pågår hela tiden. Bara för att vi människor ser dem som mat och äter dem, trots att vi inte alls måste.

Jag tror att väldigt många av oss blir illa berörda näs vi ser djur som far illa. Jag tror att de flesta av oss har en förmåga att känna empati med djur.

Du som läser detta kanske har ett djur i ditt liv som är din bästa vän. En unik individ med en alldeles egen personlighet och sina egna speciella egenheter. Vardagen med det här djuret får dig att skratta, känna en enorm kärlek och omtänksamhet.

Som barn får lära oss att vara snälla mot djur men samtidigt växer vi in i ett samhälle där normen är en grym behandling av djur. Vi indoktrineras till att se dagens djurutnyttjande och djurindustrier som någonting alldeles självklart. Som barn får vi knappt några alternativ presenterade för oss. Vi får inte höra att vi inte behöver äta djur om vi inte vill.

Det enorma lidande vi människor utsätter djuren för upprätthålls och rättfärdigas av samhället genom myndigheter, lagar, politiker, media och av djurindustriernas propaganda. Vi lär oss på så vis att det fruktansvärda djuren utsätts för är det ”normala”, rätt och alldeles ok.

När bilder från exempelvis svenska grisfabriker rullas upp framför våra ögon blir vi illa till mods, chockerade och vill allra helst blunda. Psykologiska försvarsmekanismer sätter igång.

Vi skyller hellre på enstaka vanvårdsfall eller att det är värre i andra länder än att ställa oss frågan vad vi egentligen utsätter djuren för. Vad ger oss rätten att utnyttja och döda andra djur på löpande band? Varför gör vi det när vi inte måste?

Vi människor har tagit oss rätten att utnyttja andra djur för våra egna intressens skull. För att vi ser dem som mat, kläder, försöksobjekt eller som underhållning. Vi har omvandlat tänkande och kännande individer till okänsliga produkter.

Djurindustrierna har skapat djurfabriker i syfte att kunna föda upp stora mängder djur på minsta möjliga yta till lägsta pris. Djuren tvingas leva liv de aldrig själva hade valt och priset de betalar är hela deras liv.

I mina ögon är djurens situation i dag ingenting annat än oetisk, sorglig och oacceptabel. Jag tycker att alla djur borde få finnas till för sin egen skull och ha rätt till sina egna liv och sina egna kroppar.

Våga se vad djuren vi klär oss i eller äter lever för slags liv. Hur de mot sin vilja dödas. Våga tänka utanför invanda tankemönster. Våga känn efter vad du egentligen tycker. Utmana dig själv och se att djurfria alternativ som inte innebär djurplågeri finns. Förändring är fullt möjligt, men det börjar med dig och mig.

Malin Gustafsson,
Talesperson Djurrättsalliansen