SD: Här är orden vi vill förbjuda – och de vi vill ha kvar
Språk är identitet och tillhörighet. Därför är det så viktigt att behålla vår egen språkliga särart.
"Förtydligande av skillnaden mellan lånord och t.ex. missbruk av anglicismer", hette en motion som bifölls enhälligt på Sverigedemokraternas kommun- och landstingskonferens i Västerås den 30 oktober.
Motionärens andemening var att låneord som upptas i svenska språket, bör reduceras om det redan finns ord på vårt språk. Har vi en egen vokabulär för saker och ting skall vi självklart inte byta ut vår egen ordlista.
Motionen handlar inte om att frysa språkets utveckling eller förbjuda användandet av utländska låneord, utan att det handlar om att undvika låneord och anglicismer i kommuner och landsting där det finns svenska substitut.
För att ge några exempel där utländska låneord ersatt svenska begrepp trots att det redan finns etablerade sådana kan nämnas ord som ”workshop”, där det redan finns grupparbete, liksom ord som ”basic” i stället för grundläggande. ”Outfit” är ett annat ord som används av framför allt yngre generationer, vilket alltmer ersätter utstyrsel eller klädnad. Listan kan göras betydligt längre.
Spagetti har bibehållit sin italienska form eftersom inget annat ord fanns för denna anrättning, liksom det generella ordet pasta för alla olika varianter. Det är självklart ord som skall finnas kvar eftersom det är en matprodukt och anrättning som inte har något tidigare namn i det svenska språket.
Språket är för mig som en fiber, med vilken man är sammanbunden med verkligheten. Man är som klokast på sitt eget språk.
Per Gessle sa en gång, på frågan om varför han föredrar att skriva texter på svenska; ”Det är endast på sitt eget språk man kan uttrycka de känslor man vill få fram.
Förvanskar vi vårt eget språk mister vi kontakten med vårt språkliga arv och vårt ursprung. Språk är identitet och tillhörighet. Därför är det så viktigt att behålla vår egen språkliga särart, för att det svenska språket är en sådan viktig del av oss själva.
Annars kanske vi står där utan ett eget språk en vacker dag, för att vi har tagit till oss uttryck från andra språk, och den dagen vet vi inte ens vad ordet heter på svenska, fast det kanske finns ett naturligt ord från början.
På Island uppfinner man egna ord för nya företeelser. Isländskan har därför ett ordförråd som har bevarats i förhållande till våra fornnordiska rötter och islänningarna anstränger sig för att det så ska förbli. Låneord, framför allt från sociala medier, är så klart en ofrånkomligt ny företeelse även på Island och nya ord uppstår, men hela tiden med isländsk språkform och stavning.
Isländskans ordförråd har förändrats i förhållandevis liten grad under modern tid och motviljan mot att införliva främmande ord är fortfarande stark.
Vårt svenska språk är en omistlig del av vårt gemensamma svenska kulturarv och vi måste därför bevara det för efterkommande generationer. Det tror jag de flesta kan skriva under på.
Runar Filper
Riksdagsman och ersättare i kulturutskottet, Sverigedemokraterna
