Birro: I dagens Sverige kan du våldta en rullstolsburen kvinna och ändå gå fri

En ovärderlig byggsten för ett demokratiskt samhälle är att rättsväsendet och den folkliga uppfattningen runt brott och straff går i takt.

När ett samhälle, som det svenska, dras isär uppstår alltid glapp mellan folk och elit. Jag har skrivit mycket om det mediala, politiska och kulturella glapp som under decennier funnits mellan elit och folk.

Ett av de värsta exemplen av folkligt förakt är svenskt rättsväsende. Uppdrag Granskning i SVT kan i dagarna avslöja att grova brottslingar som dömts till utvisning efter avtjänat straff helt enkelt får stanna i Sverige trots att domen om utvisning vunnit laga straff.

De sitter av lite tid i de fritidsgårdar som Sverige kallar fängelser och så promenerar de rakt ut i samhället. Anledningen är bland annat att en del länder, Somalia har nämnts, inte tar emot sina egna medborgare om de skickas tillbaka med tvång…

Och Sverige står som vanligt med mössan i handen och accepterar detta bisarra faktum.

I Uppsala överföll några unga män en liten pojke och våldtog honom grovt. De säger alla att de var under 18 år. Men det får svenskt rättsväsende enligt en ny dom inte ta reda på om det stämmer. Det är nämligen integritetskränkande mot en dömd våldtäktsman att underkasta sig en medicinsk undersökning som skulle kunna fastställa hans ålder. Så det är förbjudet.

Heja Sverige.

I oktober 2016 anmälde en rullstolsburen kvinna att hon blivit våldtagen av flera män på Gotland.

Fem män greps misstänkta för brottet.

Nu läggs hela förundersökningen ner. Det blir inget åtal mot männen. Det går inte att styrka brott.

Så här står det i beslutet att inte väcka åtal:

”Det går inte visa att målsäganden på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller på något annat sätt befunnit sig i en sådan särskilt utsatt situation.”

Låt oss därför lyssna till kvinnans försvarsadvokat Staffan Fredriksson. Så här förklarade han sin klients ställning:

– Hon har inte gapat, skrikit och slagits. Hon har sagt nej, sedan har det tjatats och hon har sagt nej. Till slut har hon gett upp i situationen och siktat in sig på att komma därifrån med livet i behåll.

Låt oss stanna, i fet svart stil, stanna lite just här. Hon har "siktat in sig på att komma därifrån med livet i behåll". Man måste ha ett hjärta av sten för att inte bli berörd av detta. Det är inte svårt att föreställa sig vilken skräck det måste ha inneburit.

Ett annat tungt vägande skäl till att det inte ens blir en rättegång (märk väl att ingen på detta stadium kunnat fastställa att en gruppvåldtäkt ägt rum. Vad det handlar om är en rättegång som skulle kunna ta reda på om så har skett) är att det inte fanns några vittnen till övergreppen.

Hur ofta finns det vittnen till en våldtäkt? Hur är det möjligt att detta kan vara ett tungt vägande skäl?

Flera vittnen har däremot berättat om den psykiska kollaps som kvinnan levt i etter händelsen. Det väger inte ens som en fjäder i sammanhanget.

Så här står det också i beslutet till att det inte blir en rättegång:

"En funktionsnedsättning innebär inte automatiskt att målsäganden befunnit sig i en sådan utsatt situation som kan vara grund för straffansvar.”

Va? Är det inte åtminstone extra vidrigt att ge sig på en kvinna som sitter i en rullstol? Hur fucked up är man om man är så feg att man våldtar en kvinna som sitter i rullstol? Bara tanken på att göra det skulle vara straffbart.

Det betyder i klarspråk att en lam kvinna får skylla sig själv som inte kan sparka sina angripare hårt mellan benen. Det är alltså inte värre att i grupp våldta en kvinna i rullstol. I min värld är en gruppvåldtäkt mot ett barn eller mot en rullstolsburen kvinna den allra lägsta formen av mänsklighet.

Men svenskt rättsväsende väljer alltså att inte ens pröva OM den här kvinnan faktiskt blivit våldtagen av fem män.

Låt oss sammanfatta. Den drabbade kvinnan på Gotland har alltså inte blivit utsatt för något övergrepp. Hennes historia höll inte ens för en PRÖVNING i rättegång. Hon fick aldrig en chans till upprättelse. Hon fick aldrig en enda chans att berätta sin version. Hon fick inte en chans att skipa rättvisa.

Istället ger Sverige, utan att ens pröva saken, fri lejd åt fem män som enligt en utsatt kvinnas historia överföll henne.

Och medan den ena handen av svensk rättsskipning väljer att neka en utsatt kvinna hennes rättighet till en rättegång, så ordnar den andra handen så att fler poliser nu får resa till Gotland för att se till att den folkliga vreden mot att den här förundersökningen läggs ner, inte sprider sig. Snacka om bisarr maktutövning.

Är inte det rörande komiskt i all sin avslöjande nakenhet?

”Vi har tagit ett beslut om att inte ställa de här männen till svars men vi behöver skicka poliser till Gotland för att slå ner alla folkliga protester mot vårt genomtänkta och rättvisa beslut”.

Vad är det som händer i det här landet egentligen?

Marcus Birro

--

Marcus Birro skriver ofta på Nyheter24. Läs bland annat den här artikeln om det goda hatet.