Lotta Edholm (L): Idag får vi inte glömma kvinnohatet som finns i riksdagen

Idag, den 8 mars, uppmärksammar vi den internationella kvinnodagen. Tack vare hårt kämpande feminister före oss har vi uppnått en rad jämställdhetssegrar som vi idag ser som självklara.

1921 får kvinnor lika och allmän rösträtt i riksdagsval för första gången och myndigförklaras även om de är gifta – innan dess hade mannen varit hennes förmyndare.

1938 avskaffas förbudet mot preventivmedelsupplysning vilket ger kvinnor mer makt över den egna kroppen och sexualiteten. 1945 börjar våldtäkt inom äktenskapet ses som det brott det är.

Det här är saker som vi i Sverige sedan länge ser som självklara. Men ser man sig om i världen tornar mörka moln upp sig.

I USA återinförde presidenten nyligen en lag som innebär att alla aktörer som mottar amerikanskt bistånd förbjuds att utföra, och ens prata med sina patienter om, abort.

I Ryssland antog Kreml nyligen en lag som avkriminaliserar ”mindre allvarligt” kvinnovåld i hemmet. I en video från Europaparlamentet som nyligen spreds på sociala medier hävdar en polsk politiker att ”kvinnor är svagare, mindre, och mindre intelligenta och måste därför tjäna mindre än män”.

I Sverige har vi som sagt kommit långt. Vi och andra liberala demokratier är friare platser för kvinnor i en värld där många kvinnor saknar grundläggande mänskliga rättigheter. Vi är myndiga, vi får rösta, vi får jobba och vi får bestämma över våra egna liv. Men den som säger att kampen för ökad frihet och jämställdhet inte behövs får tänka om.

Kvinnor blir fortfarande mördade och misshandlade av sina pojkvänner och män i Sverige. Kvinnor utsätts för trakasserier och övergrepp av män de känner och inte känner. Kvinnor tjänar fortfarande inte lika mycket som män och är inte chefer i lika hög grad som män.

Och även i Sverige finns det krafter som vill spola tillbaka tiden vad gäller kvinnors mänskliga rättigheter. Ett av partierna i riksdagen vill sänka abortgränsen.

Det är samma parti som gärna talar vitt och brett om hur många våldtäkter som begås i Sverige, men bara om de kan prata om det i samband med invandringsfrågor. Och främlingsfientlighet, homofobi och kvinnohat är ofta nära vänner.

Den självutnämnt feministiska regeringen däremot menar kanske väl, men det blir ofta fel. Förra året förstod inte utbildningsminister Gustav Fridolin att kvinnor blir kränkta av att män vägrar ta i hand med dem.

Och för bara några veckor sedan hånade delar av regeringen tusentals kvinnors kamp att slippa tvingas bära slöja genom att jämföra det med att frivilligt bära en rolig hatt.

De misslyckas med att adressera det faktum att det i delar av våra städer brer ut sig ett kvinnoförtryck som hör hemma i en annan tid, kvinnor och barn som larmar om moral- och sedlighetspoliser, och som inte får välja hur de själva ska leva sina liv, av rädsla för att trampa på ömma tår.

Men det är inget annat än att svika de kvinnorna, och de mänskliga rättigheter vi har jobbat i decennier för att uppnå.

Idag pratas det mycket om oro, och att den måste tas på allvar. Den bästa medicinen mot samhällsutmaningar är inte att vara orolig, utan att beslutsamt kämpa för att försvara friheten och mäns och kvinnors möjlighet att leva som de själva vill.

Det är beslutsamhet som krävs när liberala värderingar, som vi tar för självklara, är på väg att motas tillbaka. Det är beslutsamhet som krävs när konservativa, religiösa och främlingsfientliga krafter runtom i världen, och i Sverige, vill gå tillbaka i tiden.

Men jag är också hoppfull. För jag vet att vi är fler som tycker att dessa liberala fri- och rättigheter värda att fira och försvara. Fri- och rättigheter som Liberalerna aldrig kommer att kompromissa med.

Lotta Edholm,
Oppositionsborgarråd i Stockholm för Liberalerna