Varför berättade ingen att det var maten som gjorde mig sjuk?

Går det att påverka sin psykiska hälsa genom att ändra sina kostvanor? Ja, det går! Det finns forskning som bevisar detta och det finns läkare som har tagit till sig det, dock verkar det vara i andra länder och inte så mycket i Sverige. 

Tänk om någon hade sagt åt mig för 7 år sedan (när jag gick till den första psykologen) att det är hur jag äter som påverkar hur jag mår mentalt. 

Tänk om mitt sockerberoende redan då hade blivit uppmärksammat och jag hade förstått att det var detta som gjorde mig mentalt trött och utmattad. 

Tänk om läkaren hade gett mig näringslära och kostrådgivning på recept istället för mediciner. Tänk hur mycket jag hade sparat på min kropp om jag sluppit äta dessa mediciner. 

Men att "tänka om" när det har gått 7 år känns väldigt krångligt när jag inte kan göra någonting åt det som hände. När jag idag jämför gamla bilder på mig själv så ser jag en frisk och en sjuk person. 

Tjejen på bilderna ser ut att vara hur glad som helst, men det är precis det som är det lömska med sjukdomen; den visar sig inte så mycket utåt, men på insidan, både i hjärnan och i kroppen, pågår en kamp som jag inte förstod då. 

För mig är den inte äkta idag, det är inte jag, jag känner inte igen mig och det känns sorgligt att jag har levt 26 år i min egen kropp men att drogen har tagit så mycket rum i mitt liv i 25 av dessa. Att den har påverkat mig så mycket psykiskt att jag inte vet vem jag egentligen är. 

Jag har alltid trott att jag har varit glad och positiv. Jag har aldrig förstått att det är drogen som har fått mig att må så. 

Idag har jag varit drogfri i 9 månader och denna tacksamhet, glädje, lycka, tillit och omtanke mot mig själv och andra har jag aldrig någonsin känt förut, och jag har inte ens vetat hur bra man verkligen kan må. 

För 9 månader sedan började jag min behandling mot sockerberoendet. Min livsstil förändrades när det gäller tankar och beteenden, självkritiken om mig själv, beteenden kring maten som påverkade hur jag betedde mig mot mig själv. 

Ofta när jag var yngre fick jag höra att "om du bara går ner några kilon så skall du se att du mår bättre". Nu har jag fått lära mig att det inte är vikten och storleken på kroppen som är problemet utan mitt beteende kring maten. Vikten är bara ett symptom. 

9 månader av min tillfriskningsprocess har bestått av planering, planering och åter planering. Planering så jag får i mig den mat jag mår bra av, psykiskt och fysiskt. 

Planering så jag hinner och orkar göra mina friskfaktorer (aktiviteter som jag mår bra av och som stärker mig). Genom att jag fokuserat på att må bra, prioriterat min hälsa, prioriterat mina friskfaktorer samt att jag tagit tag i mitt största problem, sockerberoendet, så har detta gjort att jag idag mår så bra som jag inte ens har vågat drömma om. 

Under dessa 9 månader har jag gått en behandling mot mitt sockerberoende, jag har gått på lymfmassage regelbundet, planerat mina dagar så att jag alltid har satt min abstinens i första rum. 

Gjort mina övningar från behandlingen, gått på återfallsprevention som en fortsättning i mitt tillfrisknande och mycket mer. Det har inte varit lätta 9 månader, men allt detta och lite till har jag uppnått:

• Inga humörsvängningar (inte ens vid mens).
• Bättre kroppskännedom.
• Kontakt med mina känslor (när man missbrukar mat varje dag så bedövar man vissa känslor och dessa kommer upp nu när min kropp är ren).
• Gamla skador som har stökat i knän och vrister i flera år är nu borta.
• Ingen acne.
• Svullnaden i magen efter att jag ätit är borta.
• Svullnaden i kroppen har lagt sig (jag har alltid trott att jag bara är stor, men så var alltså inte fallet).
• Inga depressioner.
• Ingen höstdepression.
• Starkare hår.
• Piggare.
• Gladare.
• Jag är inte hungrig hela tiden.
• Inget sötsug.
• Bättre sömn.
• Ingen regelbunden huvudvärk.
• Viktnedgång.

Det jag har gjort för att ändra mitt psykiska välbefinnande genom maten är att jag inte har ätit gluten, socker, stärkelser, snabba kolhydrater eller druckit alkohol. 

Jag har gett mig själv chansen att förstå vad "vanlig" mat egentligen innehåller och hur det påverkar psyket och kroppen. 

En tid in i tillfrisknandet lade jag även till träningen och många andra saker som jag vet att jag mår bra av (mina friskfaktorer). Detta gör att oxytocinet i hjärnan höjs vilket gör att vi blir gladare, tänker positivare och det fungerar även som ångestdämpande. Nu tror man även att oxytocinet minskar stress. 

Om jag hade vetat att kosten och "vanlig" mat idag innehåller så otroligt mycket skräp och gifter att vi faktiskt blir sjuka av det både psykiskt som fysiskt så kanske jag aldrig hade behövt gå till fem olika psykiatriker och kuratorer. Kanske aldrig behövt ta antidepressiva, sömntabletter eller ångestdämpande. För att inte tala om all värkmedicin. 

Idag när min kropp är ren kan jag känna inom 5 minuter om jag fått i mig någonting som inte skall finnas där. Så starkt påverkar allt detta skräp oss men vi känner det endast om kroppen är rensad från det innan. 

Om jag idag till exempel råkar få i mig majs (en stärkelse) kommer panikångesten som ett brev på posten. Idag förstår jag ju varför jag har fått mina ångestattacker, varifrån min depression har kommit och så vidare. För det är ju inte så att jag har varit med om en väldigt hemsk barndom eller har väldigt hemska minnen.

Därför har det även varit extra svårt för mig att förstå fullt ut hur jag har kunnat må så fruktansvärt dåligt ibland. 

Men nu efter 9 månader har jag fått svaret och idag vet jag exakt hur min kropp påverkas av vilken mat, vilket underlättar otroligt mycket för mig för att jag skall kunna må så bra som möjligt.

Sandra Lindroos