De stora internationella akterna lyser med sin frånvaro på Putte I Parkens andra festivaldag, men vad gör det när vi har så mycket bra inhemskt?

Som dagens första artist Armand Mirpour till exempel.  Popsnöret, kändisbarnet och den musikaliska nykomlingen.

Killen som på väldigt kort tid har blivit en av Sveriges mest lovande unga indieartister gör en spelning på Putte som visar att han är på väg mot höga höjder.

Han har ännu inte riktigt scenvanan inne, har ännu inte rutinen för att hantera publiken - något som märks på hans rätt tarvliga mellansnack - men han är på god väg.

Ge killen något år och några fler spelningar så kommer vi nog ha en ny svensk musikskatt!

***

Efter det gjorde vi ett snabbt stopp vid P3 Sommarsession, som den här gången hade med Veronica Maggio. Eller Victoria Maggio som hon fick heta i Puttes programblad, där även Kitty Jutbring fick heta Kicki Jutbring, men men, det är inte lätt när det är svårt - som man brukar säga.

***

Efter en snabb tur till presscenter och tillbaka var det dags för ett av mina stora favoritband för några år sedan, ett band jag fortfarande anser vara ett av Sveriges bästa band någonsin - Dia Psalma.

De gamla punklegenderna visar att de fortfarande är ett liveband att räkna med och trots regnet blir det en publikfest när bandet levererar hit efter hit ur deras stora repertoar.

Några snabba dykningar förbi Miss Li och Tove Styrke hann det bli också.

Miss Li visade det alla vet, hon är en grym liveartist, även fast hon gjorde en riktigt dålig spelning på Peace & Love så sent som förra veckan. Tove Styrke visade även hon varför hon redan, blott 18 år gammal, har jämförts med bland andra Robyn och Kylie Minogue.

***

En av festivalens större överraskningar var definitivt norrmännen som utgör BigBang.

Vilket band, vilka musiker, vilket engagemang, vilken känsla!

När Øystein Greni går loss på guran och böjer tonerna med halsen på gitarren, då går rysningarna längs ryggraden. BigBang är bandet som får en att förstå att vi svenskar under många år har negligerat den norska musikskatt vi har tillgänglig ack så nära.

***

Let's dance to Joy Division! Fast dom finns ju inte kvar, men det gör The Wombats, och lika bra är ju det!

Liverpool-trion som levererar festivalens antagligen festligaste spelning, trots spöregn under större delen av showen.

Publiken var helt med på noterna under hela spelningen, kunde alla låtar och dansade loss när det skulle! När det efter regnet bildades lerpölar titt som tätt var många på direkt, och lerpartyt var igång. Efter spelningen hittade jag dock min höjdpunkt, när de använde Journey to the island från Jurassic Park som outro - mäktigt!

***

Till dagens (för mig) sista akt - Far East Movement, ett band jag egentligen inte har någon större koll på utöver deras stora hit Like a G6, men blev något fascinerad av under deras spelning.

Jag ska inte gå så långt som att säga att det var en 'bra spelning', men det var nånting med den som gjorde det svårt att gå där ifrån.

Man stod där lite som om att man kollade på en bilolycka man visste skulle sluta väl, man kunde inte sluta kolla, samtidigt som man försökte dölja ett leende man inte visste var det kom ifrån. Men det var onekligen väldigt mycket röj, festen höll igång ordentligt.

***

Den tredje festivaldagen har just börjat och nu väntar allt från Those Dancing Days och Den Svenska Björnstammen till SMK och Manic Street Preachers.

Ses i vimlet!

ANDREAS KÄLLMAN