Filmrecension – ''Tim Burton klarar sig bra utan Depp''

Det är sent 50-tal och Margaret Keane är en ganska vanliga målare. Hon gör för det mesta bara porträtt av sin egen dotter men det är en sak som får hennes tavlor att stå ut och det är ögonen. Hon målar det oproportionerligt stora. Ingen verkar förstå varför och hennes konst uppskattas inte förrän en dag då hon träffar en annan konstnär vid namn Walter. Han ser mycket potential i henne och hennes konst.

De inleder en romantisk relation men deras kärleksaffär blir mycket mindre kärleksfull när Walter utger sig för att vara målaren bakom barnen med de stora ögonen. Hon går motvilligt med på detta då hennes konst börjar dra in pengar. Margaret får leve lyxlivet men till vilket pris?

"Hade börjat tröttna på Burtons filmer"

Tim Burton är mesta känd för sin väldigt igenkännbara visuella stil. Världar som ser ut som de är hämtade från 20-talets filmer då det knappt finns någon annan färg utöver svart och vitt. Han har även fått en förkärlek för att göra filmer baserade på klassiska sagor, böcker och äldre filmer med Johnny Depp och Helena Bonham Carter i huvudrollerna. Att han valde att göra en biopic om en verklig person utan någon av sina favorit skådisar var lite av en överraskning. Dock en positiv sådan då jag har börjat tröttna på Burtons filmer. Det känns som han bara går i sina egna fotspår om och om igen. Det är alltid trevligt att se någon testa något nytt, det hjälper också filmen att historien han har valt att berätta är väldigt intressant.

Berättelsen om Margaret Keane säger mycket om perioden hon levde i och funkar på så satt som intressant samhällskritik. När Margaret försöker stå upp för sig själv så säger världen omkring henne att det är bäst att lita på hennes man.

Samtidigt så kan inte berättelsen bära hela filmen hur intressant kärnan i den än är. Efter ett tag så känns det som Burton har sagt allt han vill säga om paret Keane. Vi förstår att Walter är en charmig manipulatör bara ute efter kändisskap. Vi förstår att Margaret är en modig men osäker kvinna som blir underkuvad av ett patriarkalt samhälle. Vi förstår allt detta men filmen känner ändå ett behov att upprepa det. Tur så har han två väldigt talangfulla skådespelar som lyfter det hela.

Talangfulla skådisar

Burton klarar sig bra utan Depp och Bonham Carter för han har två minst lika talangfulla aktörer i Amy Adams och Christoph Walts som intar huvudrollerna. Christoph Waltz (mest känd som Hans Landa i Inglourious Basterds) spelar en väldigt djävulskt Walter Keane som förför sin omgivning men till skillnad från sin karaktär så överskuggar han inte Amy Adams Margaret Keane. Att Waltz har den mer dynamiska rollen stoppar inte Amy Adams från att hitta ett djup hos sin karaktär. Detta trots att det inte verkar finnas jättemycket för henne att jobba med i manuset.

Big Eyes är trots vissa bisarra scener och konstigt tempo en underhållande hyllning från en konstnär känd för sin unika still till en annan.

Skrivet av: Jonatan Westerman
Film: Big Eyes
Biopremiär: 6 mars

Trailer:

Betyg: 4