Ernst: "Jag ville prata med de ensamma"
För Nyheter24 berättar Ernst Kirschteiger om hur det egentligen var att vara julvärd och vikten av att inte ge upp hoppet.
Ernst har numera en lång karriär bakom sig och har kunnit kläcka ur sig en hel del roliga, och härliga, citat. Här är tre av dem:
“Har det hänt någon gång att du nästan blivit förälskad i en sten?”
“Är man avslappnad nog för att sitta och titta på en nyckelpiga en stund slipper man äta magmedicin till hösten”
“Man känner sig aldrig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen”
Fler citat av Ernst finns att läsa i boken Ernstologi.
År 2003 satt Ernst Kirchsteiger ensam i en studio i SVT. Han var julvärd och tände, på inrådan av sina söner, det tradtionsriktiga julljuset långsamt och på stadig hand. Vardagsrum landet över fylldes med barnfamiljer ivrigt väntande på Kalle Anka och hans vänner, och ensamma julfirare med en lika enslig Ernst som bästa sällskap.
Och det finns en anledning till att just Ernst fick det ärofyllda uppdraget. Det numera välanvända epitetet mys-Ernst innebär att hans roll i rutan är mer än att vara en pysslande och julstökande farbror. Den är även teurapeutisk.
– Som julvärd kände jag hur jag ville prata med de ensamma. Många, många, många använder sig ju faktiskt av teven som sällskap, och det gör att man i ett julvärdskap faktiskt har ett ansvar. Att någonstans ändå förhålla sig till alltihop på ett sätt så att folk åtminstone kan burra ner sig i sina soffor och ta en pläd och slänga upp fötterna och ha det gött en stund. Och känna att de har något slags värde.
"Ta kontakt"
Och när det kommer till ensamma julfirare har han flera råd att ge.
– Mitt tips till dem är att ta kontakt. Om man är i sorg och så ledsen att man kanske inte orkar ta kontakt med någon, eller bestämmer sig för att ”nej i år är jag är själv”, så kan man på något sätt tappa lite av den handlingskraft som man säkert ändå har någonstans, säger Ernst till Nyheter24.
– Då tänker jag att det är bra om man inte stänger dörren, låser omkring sig och finner sig i sitt öde, utan i stället har dörren upplåst och lite, lite på glänt. Vem vet, det kan vara så att man möter någon på Konsum som gick i en parallellklass i Lerum liksom. Men det uppstår inte om man är stängd, för då ser man det inte.
"Finns ett läkande i oss"
– Det kan vara tufft att säga det som råd. Men om det nu är till någon tröst så går det i skov. Det som verkar kolsvart ena året kan faktiskt nästa år - om man då tittar på julen som hållpunkt - ha fått en massa gråa nyanser. Lite beroende av att det ju faktiskt finns ett läkande i oss, förklarar Ernst och fortsätter:
– Man får kanske tänka att ”den här julen blir en mellanjul” och att man någonstans ändå valt själv att ”nu gör jag såhär eftersom jag är ledsen eller trött men nästa jul, då kanske…” – att inte ge upp hoppet helt är jätteviktigt.
