Angelica Norgren: För lite tjejer i spelbranschen

Angelica Norgren, 26, är just nu inne på sin fjärde säsong som programledare för det populära radioprogrammet P3 Spel. Trots att hon mer eller mindre har levt och andats gaming sedan hon var liten verkar hon inte ha tröttnat på att snacka om spel. Snarare tvärtom.

Angelica var fem år när hennes pappa kom hem med 80-talets succédator, en Amiga 500. En dator som var både billig och riktigt bra att spela på.

Hon fastnade snabbt bakom skärmen tillsammans med sin två år äldre bror, Niklas Norgren.

– Därefter blev det Gameboy och PC. Sedan köpte vi ett Playstation tillsammans och började vi köpa spel ihop.

Däremot var det ingen självklarhet att ha gaming som en hobby.

– Det var ganska töntigt att spela när jag gick i högstadiet och då höll man tyst om det. Bland de som spelade blev man ”tjejen som spelar”, inte ”Angelica som tycker om rollspel”.

Spelade på tåget

Angelica började så småningom på gymnasiet i Borås. Hon pendlade tre dagar i veckan från Värnamo, något hon utnyttjade till att spela.

– Rollspel var min stora grej på den tiden men sen började jag spela "First person shooters". Men jag kände mig dålig när jag spelade de spelen så jag undvek dem rätt länge.

– Det är inte roligt om man försöker lära sig spela "Counter-Strike" och hänger på ett LAN med främmande människor. Speciellt när man är tjej. Då blir man extra bedömd och folk tittar extra noga.

På grund av det valde Angelica först och främst att spela med sina vänner.

– Vi hyrde en stuga i skogen och åkte bort en vecka för att spela så mycket som möjligt. Men det var inte så tävlingsinriktat. Jag gillade inte tävlingsinriktade spel som yngre, säger Angelica och fortsätter:

– Jag tycker om utmanande spel och kan acceptera att jag är dålig i början, att det tar ett tag innan man lär sig. När jag var liten trodde att jag var dålig på spel. Jag hade dåligt spelsjälvförtroende.

Tyckte du att din bror var bättre?

– Jag vet inte om han var lite mer av en naturbegåvning än mig men jag har nog alltid tyckt att han var bättre än mig på att spela. Vi har kallat varandra både för det ena och det andra när vi varit trötta och spelat några timmar.

Angelica lämnade så småningom livet i Småland och flyttade till Stockholm. 2007 startade hon även en spelblogg, Xboxflickan och Nicke. En blogg som hon i dag driver tillsammans med sin storebror.

– Jag tror att jag var ganska tidigt ute med att blogga om spel och skriva personligt. Det fanns inte många spelbloggar då som drevs av tjejer. Det var väl lite därför som jag tyckte att den behövdes. Jag saknade kvinnliga förebilder i Sverige som skrev om spel. 

I samband med bloggen och flytten till huvudstaden blev spelandet mer än bara ett intresse. Angelica lånade en lokal från en elektronikaffär och bjöd in tjejer till en spelkväll.

– Jag kontaktade spelföretag och sa att jag ville bjuda in tjejer så att de kunde prova på spel i en bra miljö. De sponsrade oss och vi hade tävlingar.

– Då fick jag även lite kontakter och kände att jag gjorde någonting som kunde vara nyttigt för andra människor.

Angelica anordnade fler events och fick även möjlighet att föreläsa om spel på skolor och caféer.

– Sen halkade jag in på projektet när de pitchade P3 Spel på Sveriges Radio. De tyckte att min röst skulle passa till programledare och vi gjorde en pilotinspelning.

Tycker du att det är för lite tjejer i spelbranschen?

– Ja, absolut. Jag har alltid upplevt det som att det finns väldigt många tjejer som spelar men att de inte alltid outar det eller kanske inte identifierar sig som gamers. Jag har ofta känt att man som tjej måste hävda sig om man gillar spel. Då är det lättare att vara tyst än att prata om det.

Angelica berättar att hon fortfarande i dag får meddelande från tjejer som tackar henne för att hon startade sin blogg och hur den har öppnat dörrar för dem.

– Gamerkulturen kan ju vara ganska hård. För att vara en riktig gamer förväntas du ha spelat de här och de här spelen på den här svårighetsgraden. Det blir väldigt exkluderande och det är svårt att vara nyfiken och våga prova.

Kände du att du inte ”fick” spela innan din blogg?

– Om en kille är dålig på ett spel så är det han som är dålig. Men om jag är dålig på ett spel då är det ”alla tjejer är dåliga på spel”. Som om man bär alla andra tjejer samtidigt. Då är det svårt att våga vara dålig. Men jag tror att det har börjat komma en attitydförändring.

På vilket sätt?

– Genom att fler tjejer pratar om sitt intresse och bloggar om det. Många speltidningar och sajter känner nog också att de inte bara kan räkna med att det ska trilla in tjejer utan att de kanske måste söka efter dem själva.

Så det går åt rätt håll?

– Ja. Men det blir alltid ett steg tillbaka när företag släpper "tjejdatorer" eller när man klassar vissa spel som ”tjejspel”. Som att tjejer genetiskt skulle gilla något annat än vad killar gillar.

Hur får man in fler tjejer i branschen?

– En viktig faktor för att tjejer ska känna sig mer välkomna är att spelen ska se till att även inkludera tjejer. Spelar du spel i dag så är det ganska uppenbart att de är gjorda framförallt för en kille. Det finns till exempel inte så många kvinnliga huvudkaraktärer och de som finns passar ofta in i snäva fack och objektifieras.

– Manliga karaktärer är också stereotyper, men det finns fler typer av överdrivna mansroller och bara ett fåtal kvinnofack.

Hur tänker du kring det när du spelar?

– Jag gillar att kunna identifiera mig med karaktären som jag spelar. Kan jag välja en kvinnlig karaktär gör jag det. Det stör mig om kvinnorna i spelet bara är där för att vara lättklädda och snygga, säger Angelica och fortsätter:

– Jag tycker det är jättetråkigt. Det är så långt ifrån hur det är i verkligheten. Jag tror att om man får in fler kvinnor i branschen så blir det lättare att få in fler kvinnliga spelkaraktärer. Då blir det lättare för tjejer att identifiera sig i spel och fler kommer att spela.

Hur tycker du att attityden mot spel har förändrats sedan du började spela?

– Det är fler som spelar men alla identifierar sig nog inte som gamers. Genom att spela Angry Birds och Wordfeud har föräldragenerationen börjat spela utan att förstå det själva. För de som växer upp i dag så tror jag att spel är någonting som är helt naturligt och finns i vardagen.

– När jag växte upp var det ett intresse som man var tvungen att närma sig medvetet nästan. Det behöver man inte längre.