Farzad Nouri: "Jag låter exakt som mina föräldrar"

I dagarna kraschade min mobil för tredje gången. Det var något mjukvarufel. Jag har inte tappat den i marken eller gjort något dumt med den på fyllan, utan den har bara lagt av, startat om och hängt sig om vartannat. Jag äger en Sony Ericsson som jag köpt på The Phone House. Det är inte en mobilkamera, det är en kamera med en mobil i. Jag köpte den för att kameran var bra eftersom jag sällan orkar gå runt med en mobil och en kamera. Så jag satsade på den här. Jag blev rekommenderad den.

Ett första tecken på att tekniken går fortare än åldern är att jag senaste åren blir rekommenderad en produkt istället för att själv kunna allt.
Jag skrattar fortfarande åt mina föräldrar när de har enkla frågor om teknik. En enkel dubbelklickning kan leda till frågor. Nu är jag där själv. Min lillebrorsa kan skrattar åt mina enkla frågor.

Det känns som att jag idag är den sista (människan på jorden) som går runt utan en Smartphone. Dels för att jag är låst vid mitt abonnemang, men också för att jag inte vet vilken telefon jag ska köpa?

Även min bil åkte in till verkstan häromdagen. Ni vet ju hur det är, alla problem kommer på en och samma gång.
Jag började dividera med mig själv om att köpa en ny bil. Men vilken bil?

Jag surfar runt på internet och jag frågar runt bland vänner.
Ingen är överrens. Alla har en åsikt, och alla vet bäst. Den drar mindre bensin, den passar bättre i svenska förhållanden men den här är miljövänligare.
Med telefoner är det lite enklare. Där är det uppdelat i två läger. Det är iPhone-älskarna och så är det iPhone-hatarna. Alla har bra argument. Jag hatar den här djungeln. Vilken telefon eller bil du än köper så finns det alltid någon som ska påpeka ”Varför köpte du inte XX istället? Den är mycket bättre och mer prisvärd. Du använder ju ändå inte outlooken bla bla ”.
 

Och så står man där och känner sig lurad. Känner att man gjort fel val, samma känsla man får när man sitter på restaurang och beställt en rätt som ens sällskap inte beställt och man smakar och tänker ”Varför beställde inte jag det där för? Den var mycket godare än den här risiga fisken jag fick som jag dessutom knappt kommer bli mätt på. Fan”. Den tomheten.

Jag vet inte vilka jag ska vara irriterad på, The Phone House eller Sony Ericsson, för att min kameramobil inte fungerar som den ska. Jag fick veta att det var sista gången jag lämnade in den, nästa gång blir det reklamation och då får jag en ny mobil för pengarna.

Jag vill inte ha en ny mobil. Jag vet inte vilken jag ska ha och även om jag köper en ny så kommer någon ändå påpeka att jag valde fel.
”Varför köpte du den? Du vet att iPhone 5 kommer snart”. Tiden går fort.

Jag vill ju bara att min mobil ska fungera. Jag låter exakt som mina föräldrar.