Konsten att känna sig maximalt sorglig

Det har så länge jag kan minnas alltid funnits en romantisk bild i mitt huvud av att bada badkar. Det har sett så enkelt och avslappnande ut. Kanske började det med att jag såg Kalle Anka bada så där härligt under julen. Senare såg jag mysiga badscener i filmer, med tända ljus, ett magasin i handen och torrt hår. Numera läser jag det i varenda blogg; alla badar badkar och ska omgående berätta om det. När vänner kommer hem till mig och upptäcker att jag har badkar är inte sällan reaktionen ”åååh vad mysigt, du har ju badkar”.

Jag har alltid försökt hänga på den mysiga bilden. Har också bloggat från badkaret. Men i ärlighetens namn har upplevelsen alltid varit en besvikelse. Vattnet skvalpar över så halva badrummet blir blött. Ligger där och kollar upp mot taket och försöker filosofera över livet men blir snabbt uttråkad. Plockar fram en tidning som förberett ligger vid sidan av badkaret och det dröjer inte mer än fem minuter innan fukten tar ut sin rätt på tidningen.

Pappret blir skrynkligt, som att det åldras. Det blir ett 3000 år gammalt papyrusark, och så småningom börjar den smulas, papper blir pulver och snart ser det ut som ett reningsverk i mitt badkar. Hur varmt jag än badar så dröjer det inte allt för lång tid innan vattnet svalnar. Känns som att jag ligger i en utomhuspool som är löjligt liten.

Testade att tända ljus en gång och hälla upp ett glas vin, men det var ju rena floppen. Det kändes som att jag hade en dejt med mig själv fast med stearin överallt, det fattades bara en porrfilm i bakgrunden för att jag skulle känna mig maximalt sorglig. Och varje gång jag skulle ta tag i det där vinglaset som balanserade på kanten av badkaret så fick jag röra mig i slow motion för att inte flodvågen skulle välta ut det. Jag var Indiana Jones och glaset var någon skatt som skulle plockas försiktig ur en livsfarlig fälla.

Jag pratade med en vän om det här och han hade lösningar på alla mina bekymmer. Noggrant förklarade han steg för steg hur jag skulle kunna ta ett avslappnande bad. Han tipsade mig om att flytta dit ett litet bord att ha bredvid mig, en handduk som jag kan torka av handen på, underlägg för stearinet, handduk på golvet, kudde för nacken och så vidare.

Det var alltså ett litet projekt jag hade att göra med. Inget som får mig att ligga sömnlös, men definitivt heller inget som känns enkelt och får mig att känna mig särskilt avslappnad.