Elin Kvist: "Ni kan kalla det fjäsk"

Kärlek står på menyn när veckans fredagsfinal av "Idol 2011" intar Malmö Arena. Och vad passar då bättre än att hylla de som hyllas bör?

Kanske beror det på att mina skånska hemtrakter i veckan besöks av "Idol"-cirkusen, och i och med detta även mig, men dessa dagar är jag lite extra nöjd. Nöjd och glad och faktiskt lite småstolt.

Jag är stolt över att årets tävling nu har vaskat fram en guldkvartett som med viss tur och mycket skicklighet hade kunnat platsa i magnumversionen "American Idol". Kanske hade de i sina bästa stunder även lyckats vässa huggtänderna trubbiga på musikens Dracula, juryesset Simon Cowell. Tänk Moas "When I held ya", Mollys version av "Listen", Amanda med "I've got a woman" och Robin i "Who you are".

Från de "Idol"-säsonger som kablats ut lika självklart som dagisversionen av vinterkräksjuka, så är de tre vännerna och Robin tveklöst mina favoritsemifinalister. Så skippa snacket om knattedisco och smurfhits - årets idoler besitter faktiskt en professionalitet och sympati som få artister i vårt avlånga land kan stoltsera med. Både på och vid sidan om scenen. För när andra yrken drabbas av arbetsmiljöproblem som musarm och stel nacke innebär en samarbetsovillig och otrevlig artist en nagel i ögat hos nöjesjournalisterna.

I egenskap av bevakande reporter har jag varit på plats i "Idol"-studions korridorer under lite för kalla novembertorsdagar och en aning för svettiga fredagskvällar tre år i rad. Jag har sammanlagt talat timtals om låtval, stress och juryattacker - som räknat i psykologtimmar motsvarar en smärre förmögenhet.

Längs nöjesjournalistikens sensationslystna stig lämnas ofta fotspår av tårfyllda rubriker och elaka påhopp. Det är ingen hemlighet. Samtidigt blir man krönt till kung, president och kejsare i musikens förlovade land så fort man tar ett kliv i "rätt" riktning. "Idol" har inga gråzoner. Det är svart eller vitt. Eller ut med huvudet före och med Alexander Bard i släptåg efter. Och under dessa schizofrena premisser ger sig idolerna in i hetluften.

Men för första året någonsin känns det som att deltagarna på riktigt inser vad de har gett sig in på. Det kvarvarande "Idol"-gänget har - vid sidan om en musikalisk, scenisk och teknisk begåvning - stor integritet utan att bli trotsiga och självsäkerhet utan att bli det minsta kaxiga.

Dessutom har de lyckats behålla sin ödmjukhet när tidigare års deltagare för länge sedan nått Stureplansvakterna och dragit "Ser du inte vem jag är?"-kortet på vingliga fötter och med stapplande steg.

Arbetsmiljöverket celebrerar, och feltolkare är fria att kalla det fjäsk. Men, tack.