Bianca Meyer: "Inget är för privat"

”Jag var ihop med en kille som brukade låsa ut mig på balkongen när jag inte höll med honom.” Redan där började publiken att skratta. Fråga mig inte varför, det var ju inget skämt. Men det kändes underbart att de gjorde det. Som att de var på mitt lag.

”Så vi bråkade mest sommartid av praktiska skäl." Är det 15 minus ute är man inte lika benägen att bråka om småsaker. Då är det lätt att man hör sig själv säga: "jaja, älskling, det är klart att du har rätt. Det är klart att jag också tror på seger för den ariska rasen.” Fortsatte jag. Och först efter att jag hade skämtat om det på en scen inför hundra främlingar kunde jag släppa känslan av att ha varit orättvist behandlad som jag gått och burit på i över ett år. Jag kommer aldrig få upprättelse från den jag var ihop med men det spelade inte längre någon som helst roll. Det är en helt magisk känsla att ta små sorgligheter ur sitt liv och koka om dem till något som får människor att skratta. Det är en kärleksdrog mycket bättre än MDMA och allt vad det heter.

Humor är tragedi plus tid har någon sagt. Befrielse är tragedi plus scen, mikrofon och massa främlingar tycker jag.

Jag skämtar om allt som är jobbigt i mitt liv. Inget är för privat. Desto privatare desto roligare att prata om. Jag har berättat om depression, självmordstankar, psykofarmaka, våld, otrohet, alkoholproblem, hur jobbigt det är att vara styvmamma med mera med mera.

Det låter kanske lite väl exhibitionistiskt. En av mina favoritkomikers psykoanalytiker sa till och med till honom att han tyckte standup var ett självskadebeteende. Tur att han inte lyssnade på den psykoanalytikern. Då hade Sverige varit ett tråkigare land att leva i.

Att köra standup är de flesta människors absolut värsta mardröm. Det går om dödsångest pålistan. Folk vill alltså hellre dö än att skoja på en scen om man ska hårdra det. Och visst är det ångestladdat ,nervöst och hemskt på nästan alla sätt och vis men det vore ännu värre att inte göra det. Jag förstår faktiskt inte hur ni andra står ut. Vad har ni för ventil? Vad gör ni istället för att vräka ur er skiten kollektivt. Möblerar ni om? Renoverar ni igen? Gnäller på grannarna? Inleder en affär? Skriver en arg insändare? Går med i nått populistiskt parti?

Hatten av för er alltså. Vad ni än gör för att stå ut.