Bianca Meyer: "Aldrig så vass som när jag är svartsjuk"

– Är du svartsjuk?

– Jag? Nej absolut, inte. Jag är ingen kontrollerande person, nej gud nej. Fy. Det är bara små, osäkra människor utan självkänsla med tillitsproblem som är det.

Svartsjuk är bland det fulaste ochskamligaste man kan vara. Näst efter snål. Och avundsjuk.

Det är en bitterljuv känsla tyckerjag, svartsjukan. Den sticker genom fingrarna, adrenalinet rusartill. Man blir klarvaken i sin galenskap. Hög. Det handlar omöverlevnad och man måste förinta allt som hotar ens existens. Ochman blir sjuhelvetes uppfinningsrik i sitt sätt att förinta sinmotståndare.

Jag är aldrig så snabb, vass ochrolig som när jag är svartsjuk. Det är en djurisköverlevnadsmekanism. Hade det inte varit för svartsjukan hade jaginte haft något att säga på tisdag när jag ska köra stand up påDebaser medis, du kommer väl och lyssnar?!

Det är lätt att slänga i ansiktet pånågon att hen är ett svartsjukt psykfall. För det vill ju som sagtingen vara. Otrolig osexigt. Men ska jag vara helt krass och ärlig(vilket jag alltid är utom när jag är en patologisk lögnare) såhar jag haft rätt varje gång jag varit svartsjuk. Mina pojkvännerhar haft rätt varje gång de varit svartsjuka på mig och minavänner har haft rätt varje gång de känt den där orosklumpen imagen.

Livet är givetvis inte svartvitt, omman inte har boarderline personlighetsstörning vill säga. Dåupplever man livet som svartvitt och är dessutom svartsjukare ännågon ”frisk” kan föreställa sig. Jag har växt upp medpsykologer och terapeuter som skrivit böcker om det här, det ärdärför jag tar upp det. Stackars vackra människor. Boarderlinesalltså. Jag känner för er. För vi har det där inom oss allihop.Vi är alla mer eller mindre Boarderline och vi är rädda att intevara älskade, att inte räcka till, att bli övergivna. I mer ellermindre utsträckning. Och allt det här ska medicineras och kbt:asbort, och så talar vi aldrig mer om det.

Men har du inte gjort karriär påpsyket, hos polisen, har du inte fått höra om och om igen att dinsvartsjuka är sjuklig och destruktiv och typ, brottslig så tyckerjag att du ska vårda den. Den är en källa till kraft ochkreativitet och ska inte viftas bort.

För har du en partner som över alltannat, verkligen älskar dig, så vet du i magen (om du inte har enallvarlig diagnos vill säga) att du kan lita på hen. Och densvartsjuka du känner ändå blir en liten krydda i vardagen. Erspanska romantiska såpa. Ni behöver den. Och om inte. Om den därkänslan gräver sig kvar. Djupare. Och du börjar tvivla på digsjälv. Om du börjar tvivla på att du kanske är kontrollerande,har mindervärdeskomlex eller vad du än nu inbillar dig att du har.Så kanske det bara är så enkelt att du är ihop med ettlögnaktigt, bekräftelsesökande, otroget, omoget as.

Glöm inte det.