Quetzala: Jag dumpades efter Instagrambild

Klockan är 16.30 och eftersom det är internationella kvinnodagen borde jag tydligen ha dragit klockan 15.52, men jag är skitledsen och deprimerad och har absolut ingenting att säga. 

Jag tycker ingenting om kvinnodagen och det enda som varit roligt på nöjesfronten i veckan är förmodligen det faktum att bröderna Schulman har så sköra egon att Kanye West framstår som timid i jämförelse. 

Men jag kan i korta drag berätta om anledningen till att jag är skitledsen och deprimerad. Det går fort. Egentligen borde den här värdelösa krönikan bara innehålla orden "Quetzala Blanco är en jubelidiot och borde spärras in". Jag vet, det är precis det jag har hört i alla kommentarsfält och Flashbacktrådar i flera år, men först nu fattar jag för första gången vad alla haters menar.

Fram tills för några dagar sedan var allt frid och fröjd och jag var lycklig och ihop med världens finaste kille. Sedan lade jag, aka idioten, upp en halvnaken bild på mig själv på den där idiotappen Instagram. 

Bilden var inte ens särskilt fin. Typ Mayfairfilter, 80 likes, inte ens ett leende kunde jag bjuda på. Jag kisade in i kameran och gjorde ett fuck you. Jag vet, det är så barnsligt att jag inte hittar några ord. 

Den där var inte riktigt populärt, och jag som aldrig någonsin har tänkt på någon annan i hela mitt liv insåg mitt misstag alldeles för sent. Jag raderade bilden men skadan var redan skedd. Jag skrev milslånga sms, jag bönade och bad och sa förlåt. Jag skrev sida upp och sida ner, det mesta så romantiskt att det liknade manuset till "Notting Hill". 

"Jag älskar dig", "Jag var dum i huvudet", "Jag har aldrig känt så här för någon innan".

Nix. Kört. Finito. Slut. The End. Hejdå. Bye bye.

Så nu sitter jag här, nydumpad en fredagseftermiddag i mars och ska snart trängas med hundra miljoner vanlisar i rusningstrafiken.

Av vilken anledning? 

Jo, att jag lydde impulsen att agera på den sämsta idén jag haft sedan jag som liten spermie (fan vad äckligt) simmade snabbast för 29 år sedan.