Fadern spelad av Matthias Hahne Thorbjörnsson och systern spelad av Alice Jönsson, i våningssängen bakom barnkören som passerar genom rummen i 'Silent zone'.
Fadern spelad av Matthias Hahne Thorbjörnsson och systern spelad av Alice Jönsson, i våningssängen bakom barnkören som passerar genom rummen i 'Silent zone'. - Foto: Johan Nilsson/TT

Publiken på scen i opera om incest

I mitten ett hem med en far, en mor och två barn.Deras liv står vidöppet inför publiken som på nära håll tvingas se rakt in i deras mörka hemlighet.Nu har "Silent zone" – en dansk opera om incest – Sverigepremiär.


Fakta: "Silent zone"

"Silent zone", opera i en akt av Louise Alenius (musik, libretto).

Urpremiär på Copenhagen Opera Festival 2017.

Svensk premiär på Malmö Operas stora scen 12 april 2023.

Max 150 åskådare per föreställning.

Regi: Tue Biering

Sångare: Inger Dam-Jensen, Fredrik Zetterström, Daniel Carlsson samt Malmö Operas barnkör.

Skådespelare: Matthias Hahne Thorbjörnsson, Liv Kaastrup Vesterskov, Milton Felländer/Vincent Book samt Alice Jönsson/Embla Eddadóttir.

Källa. Malmö Opera

— Det är baserat på verkliga berättelser, berättar den danska tonsättare och librettisten Louise Alenius som nu får sitt verk visat på Malmö Opera.

Silent Zone är något så ovanligt som en modern opera om ett så tabubelagt ämne som incest. Louise Alenius har skrivit musik och text till verket som baseras på historier från både offer och förövare.

Louise Alenius, tonsättare och librettist, fotograferad på Malmö Opera inför premiären av "Silent zone".

— Jag har alltid undrat hur man kan ödelägga den man älskar mest. Den här historien är ett försök att också visa att det inte är onda människor – däremot ödelagda människor.

Får inte gripa in

"Silent zone" hade premiär på Copenhagen Opera Festival 2017. När det nu är Sverigepremiär på Malmö Opera kommer max 150 biljetter att finnas tillgängliga inför varje föreställning.

Det mindre formatet beror på att publiken själva kommer att befinna sig på scenen i den mycket intima kammaroperan. Publiken är fri att röra sig på scen, gå runt familjens ljust inredda hem och få total insyn i alla rum.

Publik och skådespelare rör sig fritt runt scenen.

Man väljer själv från vilket håll man vill betrakta det som pågår, förklarar regissör Tue Biering.

— Som publik kommer man att uppleva att man står vid sidan om. Man kan få lust att gripa in. Men det kan man inte, säger han och fortsätter:

— Man får inte lov att gå in i huset. Man kan gå tätt på – obehagligt tätt på – men du kan aldrig korsa linjen och gripa in. Men varifrån du vill se det från bestämmer du själv.

Svårt och unikt

De flesta roller har dubbla uppsättningar – modern, fadern och barnen har en sjungande och en skådespelande rollfigur.

De sjunger, men aldrig till varandra. Det finns således ingen dialog. Och helt tyst är dottern som utsätts för övergrepp.

Barytonsångare Fredrik Zetterström sjunger rollen som fadern.

Fredrik Zetterström, barytonsångare, fotograferad på Malmö Opera inför premiären av "Silent zone".

— Sångaren är mer en betraktare av sitt yngre jag, som begick övergreppen på inte bara dottern utan hela familjen, säger han.

— Det finns ett väldigt lugn i pjäsen och musiken. Det är inga stora gester utan en väldig koncentration.

En svår roll i en svår historia. Och helt unik, anser Fredrik Zetterström.

— Jag har aldrig gjort något sådant här tidigare.

Fredrik Zetterström gestaltar fadern som sångare

— Det är klar att det är ett oerhört obehagligt ämne. Men man får vidga det lite, för om man tar "Tosca" så är det våldtäkt och mord, det finns i alla operor.

"En bakdörr in till det allra svåraste"

"Silent zone" utspelas i nutid. Publiken kommer riktigt nära, och musiken är nyskriven och mycket harmonisk.

— Det är oerhört vacker musik – vilket gör den obehagliga historien ännu värre. Musiken är lätt att ta till sig.

Barnkören som passerar genom kulisserna vid pressvisningen på Malmö Opera på torsdagen inför premiären av Silent Zone.

Musiken ger ro och ger även betraktaren en möjlighet att befinna sig på flera plan samtidigt, tycker tonsättare och librettist Louise Alenius.

— Jag är upptagen av melodier, sköna harmonier och långa fraser. Det är musik man kan finna ro i bara av att lyssna till samtidigt som en obehaglig historia utspelar sig.

— Jag ser musik som en bakdörr in till det allra svåraste.

Hur kommer då Sverigepubliken att ta åt sig det danska verket?

— Jag är spänd på hur publiken tar emot det. Det är skillnad på Köpenhamn, som ju är huvudstad i Danmark – och jag känner ju inte konstscenen i Malmö på samma sätt. Så jag är spänd på om folk tycker att det är för mycket.

TT
/
/
/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!