Condé blottlade främlingshat och rasism
Identitetens komplexitet och kolonialismens bittra arv genomsyrade allt i Maryse Condés litterära värld. En av Karibiens mest framstående författare, som vägrade alla enkla epitet, har avlidit.
Maryse Condé föddes i staden Pointe-à-Pitre, Guadeloupe, yngst av åtta barn. Som 16-åring reste hon till Paris för att studera. Hon gifte sig med en skådespelare från Guinea och flyttade till Afrika, där hon i tolv års tid undervisade i olika länder. Hon flyttade tillbaka till Paris 1973 och 1975 doktorerade hon på en avhandling om svarta stereotyper i karibisk litteratur.
Det internationella genombrottet fick Maryse Condé på 80-talet med "Segu", en historisk roman om ett Mali som erövras av både muslimer och slavhandlare. Hon har också skrivit bland andra "Desirada", "Tills vattnet stiger" och "Färden genom mangroven". I "La migration des coeurs" gör Maryse Condé sin egen tolkning av Emily Brontës klassiker "Svindlande höjder". Maryse Condé har också skrivit flera pjäser.
Under 80-talet flyttade Maryse Condé till New York och blev professor emerita vid Columbiauniversitetets institution för romanska språk.
Hon har också varit ordförande i Franska kommittén till minne av slaveriet. Condé har tilldelats ett flertal priser, som Le Grand Prix Litteraire de la Femme och Le Prix de L'Académie Française, samt Den nya Akademiens Litteraturpris.
Sökandet efter den egna identiteten går som en röd tråd genom Maryse Condés böcker. Född i den franska kolonin Guadeloupe konfronterades hon tidigt med betydelsen av ursprung, hierarkier och makt. Maryse Condé utforskade etnicitet och kön men det finns inga enkla tillhörigheter i den karibiska författarens universum.
— Kanske är fördelen med att vara koloniserad förståelsen att så mycket tillhör dig: din egen tradition, element från väst, något ursprungligt från området du kommer ifrån – du måste blanda allt det för att uttrycka dig, sade hon i en intervju med tidningen Bomb Magazine.
Blev militant
Maryse Condé skrev ett tjugotal böcker, bland andra den afrikanska släktkrönikan "Segu" och "Färden genom mangroven". I "Livet utan masker" skildrade hon sin egen jakt på identitet.
Uppvuxen i en medelklassfamilj i Guadeloupe trodde Maryse Condé att hon var fransk. Men när hon vid 16 års ålder skickades till Paris för att studera konfronterades hon med slaveriet och kolonialismens historia. Hon blev militant politisk, närmade sig Négrituderörelsen och började sluka böcker av Franz Fanon och Aimé Césaire. Jakten på de egna rötterna ledde henne också till flera västafrikanska länder, och år av vistelser i bland annat Guinea, Elfenbenskusten och Senegal.
Men hon upplevde aldrig att det fanns någon gemensam svart identitet där.
— Trots min svarta hud kom jag från någon annanstans, och hade andra referenser, en annan historia, sade hon i en intervju med tidningen Jeune Afrique.
Blandar franska och kreol
Maryse Condé försökte skapa en litteratur specifik för Guadeloupe utan att förhålla sig till europeiska eller amerikanska mästare, särskilt i "Resa genom mangroven" – sin "skvallertacka till ö" som hon kallar den. Hon gjorde det genom att blanda franska och kreol, genom att låta en mångfald av röster komma till tals.
Att fortsätta gräva i slaveriet och kolonialismen såg hon som en nödvändighet, bland annat för att blottlägga rasism. I en intervju i DN förtydligade hon:
— Det är en kamp för identitet, där också en egen litteratur är avgörande: att beskriva sig själv, att själv benämna sin plats, sade hon.
"L’Evangile du nouveau monde" (ungefär "Den nya världens evangelium") från 2021 var hennes försök att skriva en evangelieberättelse som utspelas på Guadeloupe, en roman som hon sade skulle bli hennes sista – och som också blev det.
