På lördag går finalen av Melodifestivalen 2011 av stapeln i Globen. Därmed är det hög tid att sammanfatta schlageråret, och lista de bidrag som man kommer ihåg eller helst vill glömma.
 

BÄST

1. Christian Walz - "Like Suicide"
Walz är i årets festival motsvarigheten till Titanic, där andra framstår som bottennappet Dukes of Hazzards i jämförelse. Grymt musikaliskt, superproffsigt och svinsnyggt är några av ordlistans superlativ som klingar fint i sammanhanget.

2. Loreen - "My heart is refusing me"
Den som inte dansar sig svettig till den här klubbhiten i vår är antingen stelopererad á la Björn Ranelid eller bara fullkomligt taktlös och tondöv. Ex-idolen Loreen har en fantastisk stämma, och låten andas både hett kvart-i-tre-raggande och powerbrudar som Leona Lewis och Alexandra Burke.

3. Linda Pritchard - "Alive"
Nu är det dags att plocka fram F!-pinsen och pepparsprejen, för här har vi girlpower stöpt i balladform. Lindas röst ger ståpäls, och även om konceptet känns ungefär lika nytänkande som kåldolmar, så hade det definitivt fått ett gäng blödiga sydeuropéer på fall.

SÄMST

1. Lasse Stefanz - "En blick och nånting händer"
Det här är som en hemsk mardröm, som lämnar dig i en pöl av skräcksvett när du släpps fri från dess grepp. Det gör fysiskt ont att både se och höra Lasse Stefanz.

2. Babsan - "Ge mig en spanjor"
Helt ärligt. Ska man skratta eller gråta? Det enda som räddar det här bidraget är de avklädda Gladiator-bringorna som de manliga dansarna luftar vid bidragets mitt, alternativt Bert Karlssons efterlängtade inhopp på schlagerscenen.

3. Linda Bengtzing - "E det fel på mej"
Det får vara hur buggvänligt och småstadscharmigt det vill, för när artisten i fråga är sådär ruggigt och obehagligt klämkäck som bara någon med ett intryckt "z" i sitt efternamn kan vara, så håller det inte längre.