Om att lova runt

Vad gör jag här? Tanken slår mig medan jag försöker koncentrera mig på Lars Ohlys tal i Almedalen.

Jag sitter på marken i gröngräset och är mer än lovligt berusad efter ett mingel på någon av de många pr-byråer som ska se till att människor kan mötas för att utbyta idéer, åsikter och kroppsvätskor.

Strax innan har vänsterpartiets ungdomsordförande hållit tal: Ida Gabrielsson.

Det var lite fart på henne kan jag meddela. Till skillnad från Lars Ohly, som av någon outgrundlig anledning valde att under gårdagen visa att han faktiskt försöker vara seriös – vilket egentligen bara framgick om man vet vad för sorts vansinnigheter han brukar yppa i alla möjliga sammanhang.

Vad som verkligen fick mig att reagera var när Ida Gabrielsson, som besatt av en ande från avgrunden, skriker ut att det har blivit för lätt att bli rik i Sverige. Plötsligt känner jag mig efterbliven. Om det är så lätt att bli rik – varför har jag inte lyckats?

Hon fortsätter med att förklara att i hennes Sverige ska vi minsann ”tvinga direktörens son att dela väntrum med kassörskans dotter”. Jag kan inte hjälpa det men i mitt huvud låter det mer som en bra titel på en gladporrfilm än en vision för Sverige i framtiden.

Och så tvingas jag nu i stället lyssna på Ohly. Han börjar med att ytterligare en gång döpa om sitt parti. Från VPK till vänsterpartiet och nu, från och med igår, Välfärdspartiet.

Detta är vad Ohly lovar. Sverige ska bli landet med ”världens bästa välfärd”.

Så håll i er, för det kommer att bli en bumpy ride…

Alla ska få allt. Det är vad Ohly lovar. Bättre sjukvård. Inga arbetslösa. Högre studiebidrag.

Gratis tandvård. Fri kollektivtrafik. Och så vidare… Hur? Det säger han inte. Jag slutade räkna någonstans vid hundra miljarder. Där kände jag att jag nog inte kommer ha råd att betala för det. Hur trevligt det än kan verka.

Det är i och för sig inget nytt att vänstern lovar alla allt utan att ha täckning för det. Det enda nya är att de denna gång kanske kommer att sitta i en regering. Något de aldrig någonsin tidigare räknat med och därför känt att det är fritt fram att lova runt.

Och det är kanske därför som Lars Ohly framstod som så fruktansvärt tråkig i går. Han drog samma skämt som han brukar. Bara det att han nu vill bli tagen på allvar.

Av: Aron Flam