Esra ringde upp hataren: "blev ledsen och började gråta"
Esra Hacimehmet fick ett hat-sms och beslutade sig för att konfrontera mannen som skrivit. Det två timmar långa samtalet, som resulterade i ett väldigt delat Facebookinlägg, blev känslomässigt, med såväl tårar som försoning.
"Nu tänker jag berätta om samtalet jag hade med en av de som skickade hot/hat-grejer till mig här om dagen.
En var dum nog att skicka sms med sitt privata nummer. Jag kollade upp honom. Man i trettioårsåldern, gift, tre barn, staden och namnet får vara anonymt.
Jag bestämde mig för att ringa honom så jag samlade ihop lugnet och ringde, han svarade. Han lät nervös och började snabbt prata om att detta kunde förstöra hans jobb, jag pratade själv. Jag pratade om palestina konflikten, om sexism, om min bakgrund, om islam och om hur jag förstår att han kanske är frustrerad men att det inte ger någon rätten att hota en annan och att det allt för ofta händer kvinnor som är offentliga. Män får inte utstå samma kränkningar.
Han lyssnade. Vi pratade i 2 h.
Han berättade om sig själv. Om sin fina familj och sin äldste som föddes med down syndrom. Han berättade om sin alkoholiserade mamma och sin pappa som stuckit i tidig ålder. Han berättade om hur han fick utstå misshandel av sin mamma, om hur pojkarna retade honom för att han var en "bögig svenne", om att muslimerna i hans klass betedde sig illa mot honom. Jag pratade om skillnader på strukturer och fördomar. Vi pratade.
Han berättade om att han tog tag i sitt liv sent, lyckades bli klar med skolan, fick ett jobb och var lycklig men att hans fru varit otrogen nyligen med som han sa "invandrare" och hur orättvist det var.
Jag berättade om hur det var för mig att växa upp i ett land där jag föddes men som alltid behandlade mig som en främling. Hur jag fick höra saker från elever och lärare. Hur folk gjorde narr av min familj. Hur jag kände mig ensam och varför jag blev en tornado i politiken.
Han hade aldrig förstått hur det var för "såna som mig" han blev ledsen och började gråta. Jag blev ledsen och började gråta. Jag sa att det var okej att man gör felsteg i livet ibland och att saker löser sig men man måste själv kämpa för att det ska lösa sig. Vi lever tyvärr inte i en värld som gynnar de svaga, därför måste vi kämpa dubbelt så hårt men inte genom att trycka ner på andra svaga som sitter bredvid oss.
Vi pratade. Denna gången om drömmar och om framtid.
Vi avslutade samtalet. Han bad om ursäkt och ångrade sig, skämdes för hur han betett sig mot sin omgivning, mot mig och skämdes över sina åsikter.
Jag sa att det alltid finns en öppnande famn för alla, det finns en chans att göta om och göra rätt. Vi avslutade samtalet och önskade varandra lycka till.
Idag ringde han igen och berättade om hur han sett ett par beslöjade kvinnor idag och att han tänkte på mig och blev inte arg utan log för att jag lagt ner min tid på honom och givit honom en andra chans.
Vet inte om det finns lärdom i detta? Kanske att vi borde ge varandra fler chanser. Äh whatevs. Citerar en hjälte istället:
“I cannot preach hate and warfare when I am a disciple of peace and love!” - Wonder Woman"
Esra Hacimehmet, 23, är språkrör för Grön ungdom i Uppsala. Som hätsk debattör är hon van med näthat, sms och samtal. Det senaste exemplet kom efter ett tal på en demonstration med anledning av händelserna i Israel och Palestina.
Esra, som står på Palestinas sida, talade om kärlek och om att det är Israel som måste ta steget för att frigöra Palestina från ockupationen.
Många blev provocerade, och en man i 30-årsåldern skickade i veckan ett hatiskt meddelande.
– Han skickade sms från sitt vanliga nummer. Jag tror inte att han tänkte på det i stundens hetta, så jag skrev och sa: "du vet väl att jag kan se vem det är som skriver". Då började han hota med vad som skulle hända om jag polisanmälde och så vidare, säger Esra Hacimehmet till Nyheter24.
Ringde upp
Esra, som beskriver sig själv som en känslomänniska som ibland agerar impulsartat, valde att konfrontera hataren.
– Jag ringde upp honom, och han blev förvånad över den responsen. Jag var ganska öppen och frågade varför han var arg helt enkelt. Vi pratade om Israel-Palestina-konflikten och jag, som har läst väldigt mycket om ämnet, berättade saker om området. Han berättade om hur dåligt han mått och pratade om sin uppväxt, att han blivit illa behandlad av invandrare och att hans fru nyligen varit otrogen med en person som han kallade "invandrare", säger hon och fortsätter:
– Så kom vi in på att jag är muslim, jag pratade om min familj och hur jobbigt det varit för oss ibland. Han förstod och blev upprörd när jag berättade historier om hur min familj stundtals behandlats. Jag förklarade att vi inte kan sparka på våra gemensamma grannar utan måste rikta ilskan åt annat håll och sparka uppåt.
Skrev Facebookinlägg
Under torsdagen valde Esra att dela med sig av sin upplevelse på Facebook. Hennes berättelse om samtalet, tårarna och de båda personernas bakgrund har i skrivande stund delats över 1 600 gånger. Närmare 6 000 personer har gillat inlägget, och ett hundratal kommentarer har strömmat in.
Mannen som skickade meddelandet, som vill vara anonym, har fortsatt höra av sig. De två personerna har haft kontakt ett antal gånger under veckan, och tonen har blivit allt trevligare.
– Han har skrivit sms och förklarat hur skönt det känns nu, och han verkar glad över att mitt Facebookinlägg har blivit en sån stor grej. Han skrev och berättade om att han träffat på några kvinnor med slöja i affären, men att han till skillnad från tidigare inte blivit arg utan glad och funderat på vårt samtal, säger Esra Hacimehmet.
"Van vid hat"
Som representant för Grön Ungdom syns och hörs Esra ofta i den offentliga debatten. Hon är van med hat, hot och försök till smutskastning. Nästan uteslutande är det unga män som skriver.
– Förra året, när jag deltog i mycket diskussioner i sociala medier, var det många som hörde av sig. Det brukar alltid vara samma typ av hot från samma grupp människor. Ofta är det unga, eller lite äldre män som är sura och hotar med våldtäkt, kallar mig "muslimjävel", "hora" eller "jävla invandrare", säger hon och fortsätter:
– Det spelar liksom ingen roll om jag skriver om Israel-Palestina, feminism eller godis. Hatet ser alltid likadant ut. De som skriver och hotar mår inte bra, det finns ingen som mår bra av att kalla människor sådana saker.
Ett samhällsproblem
Näthat, otrevliga sms och telefonsamtal har uppmärksammats mycket under de senaste åren, och blivit ett stort problem i samband med att den digitala utvecklingen successivt sköljt över oss likt en våg. Människor som inte känner sig hörda får sällan utrymme att visa känslor, menar Esra.
– Det är alltid bra att människor får prata av sig. I samhället tillåts man sällan att ge utlopp för sina känslor, oavsett om det är hat eller kärlek. Hade vi haft mer känslor så hade vi också haft mer empati. Jag brukar säga att människor tänker för mycket och känner för lite, säger hon.
Det är inte första gången hon ringer upp en person som hatat henne, och vissa gånger har det slutat illa.
– Jag har ringt upp folk tidigare och då har det inte gått lika bra. Jag hoppas inte att andra som blir hatade känner press att ringa upp nu. Det ligger inte på de som blir hatade att ta tag i problemen.
"Kommer svara"
Just den här historien verkar ha slutat förhållandevis lyckligt. Nu tror Esra att hon kommer fortsätta ha kontakt med mannen som från början kontaktade henne med en hatisk agenda.
– Ja, det tror jag. Det var intressant, speciellt för mig. Så länge som han fortsätter att höra av sig så kommer jag att svara.
LÄS MER:
