Juliane, 17, överlevde flygkraschen – och 11 dagar i Amazonas

På julafton år 1971 var Juliane Diller, då Koepcke, 17 år gammal och skulle tillsammans med sin mamma åka hem till den biologiska forskningsstationen Panguana, där hon till och från bodde tillsammans med sina föräldrar.

Flyget som skulle ta dem från peruanska huvudstaden Lima till Pucallpa, vilket skulle ta en timme, åkte efter ungefär 25 minuter in ett kraftigt åskoväder. Skakningarna och bagaget som trillade ut från sina utrymmen, gjorde Julianes mamma Maria nervös, men hon försökte ändå lugna sin dotter. 

Men bara ett ögonblick senare var katastrofen ett faktum – ett blixtnedslag träffade planet och nu störtade de rakt ner mot marken. Juliane blev den enda överlevaren från kraschen och lyckades överleva elva dagar i Amazonas djungel.

Föll två mil

Efter att planet gått sönder är nästa minne som Juliane har det faktum att hon inte längre är bland de andra passagerare, utan hon sitter fast i flygplansstolen högt upp i luften. Det nära tre kilometer långa fallet bromsades av att stolen flög runt, runt som ett helikopterblad och landade i ett träd.

Med ett brutet nyckelben, ett stukat knä, skador på axeln och benet och svullna ögon blev hon i regnet sittande i flygplansstolen tills nästa morgon. Rädslan var inte den första känslan att infinna sig hos tonåringen, utan en känsla av övergivenhet.

Hon var nu ensam i djungeln, omringad av giftiga insekter och farliga djur, iklädd endast en kort klänning och sandaler. Ingen mat fanns att tillgå för Juliane, förutom en liten godispåse som hon hittat från flygvraket.

Hittade andra passagerares kroppar

Hennes förmåga att veta hur hon skulle bete sig i djungel var något hon lärt sig från sina föräldrar. Hon tog sin sandal och kastade den framför sig, för att försäkra sig om att ormarna höll sig borta. Utan sina glasögon, som hon förlorade i kraschen, var även hennes syn begränsad.

Sakta tog hon sig mot en flod där hon fortsatte sin vandring. Efter några dagar hittade hon ännu en del från flygplanet, tre säten, där passagerarna landat med huvudet ner i jorden. Hon tänkte hela tiden på sin mamma, men tvingades inse att hon sannolikt inte överlevt. Efter att Juliane räddats fick hon reda på att hennes mamma faktiskt överlevt kraschen men dött av sina skador några dagar senare.

Efter ungefär tio dagar började krafterna ta slut för Juliane så hon bestämde sig för att driva fram i vattnet längs med floden istället. Hon hade också slutat höra ljuden från helikoptrarna som letade efter överlevande.

Räddningen efter 11 dagar

Hon kunde knappt tro sin ögon när hon fick syn på en stor båt i floden, och var tvungen att ta i den för att förstå att det var på riktigt. I närheten hittade hon en koja av palmblad, en motor och en bensindunk. 

Ett av hennes sår på armen hade börjat krylla av larver, då kom hon på något hon sett sin pappa göra på familjens hund med fotogen. Hon sög i sig bensinen och sprutade ut det över såret, vilket var otroligt smärtsamt, men det funkade. Hon lyckades därefter dra ut närmare 30 larver.

Efter en natt i närheten av kojan hörde hon första gången, efter 11 dagar, äntligen ljudet av röster. Det var flera män som bodde i området som hittat henne. Först beskriver Juliane att de blivit rädda, då hon såg ut som en av figur från en lokal legend, blond med röda ögon.

Men då hon kunde spanska lyckades hon förklara vem hon var och vad som hade hänt. De såg till att hon kunde återvända till civilisationen och hennes mardröm i skogen var över.

Vad gör Juliane Koepcke idag – 50 år senare?

Efter händelsen har det gjort flera filmer om både kraschen och Juliane Diller. Hon har fortsatt att bevara sina föräldrars arv och arbetar med forskningsstationen i Peru. Hon tog en doktorsexamen i biologi och blev en framstående zoolog och gifte sig senare med entomologen Erich Diller.

– Jag lovade mig själv att om jag överlevde, skulle jag ägna mitt liv åt något meningsfullt som gynnar naturen och mänskligheten, säger hon till The New York Times.

Källa: The New York Times, BBC