"Äldre tar hellre livet av sig än ringer socialen"

En macka och en kaffe, en matlåda att ta med sig eller bara någon att prata med. Frälsningsarmén Templet i centrala Stockholm har sedan årsskiftet sett hur fler och fler söker sig till deras verksamhet. Bland dem märks många pensionärer.

— Både vi och Stadsmissionen sade för ett och ett halvt år sedan att vi märkte att det började hända någonting, säger Per-Johan Fernström, verksamhetsutvecklare på Frälsningsarméns sociala division.

Det är särskilt tydligt i Stockholm, Malmö och Göteborg men man ser det även i städer som Uppsala och Västerås, menar han.

Otrygg miljö

Frälsningsarméns slutsats är att allt fler äldre har svårt att bo kvar i sina bostäder när ekonomin inte går ihop och att det till slut går så långt att man hamnar på gatan.

— Ens partner kanske går bort eller att det händer någonting och så har man inte barn eller annan släkt som kan hjälpa en. Och så faller man igenom och hamnar på en nattbuss till Centralen, säger Per-Johan Fernström.

Organisationen menar att hjälpen som finns att få i samhället inte alltid når de bostadslösa pensionärerna på bästa sätt.

— Det som är ett problem i dag är ju att akutboenden och liknande inte är anpassade för den äldre målgruppen. De känner sig otrygga i en sovsal, och det hade jag också gjort. Det är inte en trygg miljö så de faller lite mellan stolarna.

Känner skam

Hans uppfattning är att den äldre generationen många gånger avstår från att söka hjälp hos myndigheterna. Dels för att det kan vara svårt att navigera i byråkratin, men också att det finns mycket skam och skuld inblandat.

— Min erfarenhet med äldre är att de nästan tar livet av sig innan de tar kontakt med socialtjänsten. Det är så oerhört skamfullt och sitter långt inne, säger Per Johan-Fernström.