Drottning Silvia fyller 80 år

Det sägs att drottningen arbetar jämt och dessutom är bra på att sätta andra i arbete. Hennes närmaste medarbetare i den Kungliga hovstaten – som inte heller de är purunga – har svårt att hålla jämna steg med den energiska drottningen. Sms och mejl med uppgifter, idéer och förslag duggar tätt dygnets alla timmar.

Den bilden av yrkespersonen Silvia framträder i en ny bok som SVT-journalisten och författaren Ingrid Thörnqvist skrivit.

— Jag ville fokusera på det som inte är så allmänt känt och inte tillhör ceremonierna och plikterna – som hennes ledande roll i de organisationer som hon har startat, säger Ingrid Thörnqvist, som under ett år tog rygg på drottningen in i de slutna styrelserummen.

Resultatet blev reportageboken ”Yrke: Drottning – makten och möjligheterna". För Ingrid Thörnqvist var det viktigt att komma så nära att hon faktiskt kunde höra vad drottningen sade i mötet med människor.

— Jag kan tycka att det saknas en lite bredare bild av vad kungligheterna gör. Det blir lite platt när det är alltid är stumma bilder som presenteras och man väldigt sällan hör dem säga någonting till någon människa.

Vet sitt värde

Till drottningens hjärtefrågor hör barns utsatthet, vården av demenssjuka och mentorskap för ungdomar. Engagemang som hon bitvis blivit mer uppmärksammad för utomlands än i Sverige. Internationellt betraktas drottning Silvia som en auktoritet i barnrättsfrågor och hon har fått upp ämnet på dagordningen i FN.

Någon arbetsbeskrivning av vad en drottninggemål förväntas göra finns inte. Uppgiften är kort och gott att stötta kungen i hans arbete för Sverige.

— Drottningen är mycket medveten om vad hon har för plikter gentemot kungahuset, monarkin och kungen och ställer upp på det helhjärtat. Hon vet sin plats, men också sitt värde, och det utrymme som är kvar använder hon till sina egna frågor, säger Ingrid Thörnqvist.

Det var 1976 som Silvia Renate Sommerlath officiellt gjorde entré i Sverige. Den 12 mars offentliggörs förlovningen med kung Carl XVI Gustav på Kungliga slottet och en hel nation golvas av den bländande skönheten med det charmiga leendet. Flera av dem som Ingrid Thörnqvist talat med vittnar om att det under en tid närmast rådde "Silviafeber" i landet.

Hon är 32 år gammal, utbildad tolk och har en karriär inom den olympiska organisationen i bagaget. Men flera personer i Silvias närhet vittnar också om hur tufft det var för henne att hitta sin plats och navigera i den uråldriga och kraftigt mansdominerade institution som hovet vid den tiden utgjorde.

— När hon bad om en skrivmaskin förstod de hovanställda inte alls vad hon skulle med den till, men drottningen var bestämd, hon ville ha ett eget kontor och ett kansli med egna medarbetare, berättar Ingrid Thörnqvist.

Valde barns rättigheter

När den viktiga uppgiften att sätta tronarvingar till världen var i hamn och småbarnsåren avklarade såg drottningen sin chans att ägna mer tid åt egna intresseområden. Det sägs att hon funderade länge på vilken fråga hon skulle fokusera på och hon valde en av de svåraste – sexuella övergrepp mot barn.

— Det väckte stor uppmärksamhet när hon tog upp de där frågorna på 90-talet. Ska en drottning hålla på med sådana hemska saker? Samtidigt var det naturligtvis många som tyckte att hon var väldigt modig också, säger Ingrid Thörnqvist.

Intresset för demensvård uppkom när drottningens egen mamma insjuknade i alzheimer och hon ansåg att kunskap om sjukdomen saknades inom svensk sjuk- och äldrevård. Hon grundade stiftelsen Silviahemmet där undersköterskor och andra yrkesgrupper inom vården utbildas i demensvård.

— World Childhood Foundation, Silviahemmet och Mentor är i dag inflytelserika organisationer med verksamhet i många delar av världen – och de styrs till stor del av drottning Silvia personligen, säger Ingrid Thörnqvist.

Gjort rollen till ett yrke

Av sina medarbetare beskrivs drottningen som omtänksam, spontan, smart och rolig. En envis arbetsnarkoman med en stark moralisk kompass.

— Hon får massor av nya idéer hela tiden som hon vill genomföra och blir ganska irriterad om de inte går igenom. Under den väna och lågmälda ytan finns en viljestark person som vill göra så mycket som möjligt med den tid och de resurser hon har, säger Ingrid Thörnqvist.

Inte helt i linje måhända med den bild som oftast presenteras i medierna där en leende drottning i kungens släptåg ser tjusig ut i hatt och blombukett i handen.

— Silvia har breddat och professionaliserat drottningrollen och gjort den till ett yrke. Hon har visat att man kan arbeta målmedvetet och med egna frågor, säger Thörnqvist och lägger till:

— Hon är i och för sig inte den första drottningen som gör det, men hon gör det på ett modernare sätt med egna organisationer och anställda.

Svår balansgång

Även om svenska folkets förtroende för drottningen förblivit intakt genom åren har mörka moln tornat upp sig även på hennes horisont. Uppgifterna om faderns nazistsympatier, bakslaget med demensbostäderna Silviabo på Ekerö och inte minst boken "Den motvillige monarken" om kungens stundtals vidlyftiga leverne lär ha tagit henne hårt. Och nyligen blev det känt att hennes brorson Patrick Sommerlath varit misstänkt för sexköp och eftersökt av polisen.

Men att ställa in eller sjukskriva sig är det inte tal om i de här kretsarna. Man biter ihop och jobbar på, skriver Ingrid Thörnqvist i sin bok.

Hon tvekar lite innan hon besvarar frågan om drottningen är folkkär.

— Hon har ett genuint intresse och förmåga att se människor och under det året som jag följde henne upplevde jag att hon möttes av en stor värme och beundran. Men samtidigt har hon ju ett slags "drottningbeteende". Det är en svår balansgång mellan att vara folkligt tillgänglig och distanserat upphöjd, säger Ingrid Thörnqvist.