De vill bryta uran i Sverige – möter motstånd
Sverige ska få ny kärnkraft motsvarande minst två storskaliga reaktorer till 2035, enligt Tidöpartierna. Men var uranet ska komma ifrån råder det delade meningar om. Ett australiskt bolag hoppas att uranet ska brytas i Jämtland. Men det vill varken boende eller politiker där.
Enligt Peter Åkerhammar, uranexpert på Sveriges geologiska undersökning (SGU), skulle Sverige i teorin kunna bli självförsörjande på uran. Han är en av dem som skrivit en rapport där det framgår att det finns urantillgångar på omkring 20 000 ton i landet.
— Vi förbrukar omkring 1 500 ton uran om året, så det är möjligt, säger han.
Uranbrytning har varit förbjudet i Sverige sedan 2018 men regeringen och Sverigedemokraterna är eniga om att göra det tillåtet igen. Budskapet är att man gärna ser att det är uran från svensk mark som används i kärnkraftverken.
En av Sveriges uranfyndigheter finns i Oviken i Jämtland. Där har det australiska företaget Aura Energy, via det svenska dotterbolaget Vanadis Battery Minerals, långtgående planer på att starta en gruva. Företaget riktar in sig på mineraler som till exempel vanadin som kan användas till batteritillverkning, zink och nickel.
Uranet följer med
Men när man bryter alunskiffer där dessa mineraler finns kommer uranet att följa med upp, det är oundvikligt. Uranet ska tas om hand och förvaras så länge förbudet ligger kvar.
— Om förbundet hävs kan vi ta tillvara det och sälja vidare för användning i svenska kärnkraftverk, säger David Woodall, vd på Aura Energy.
I Bergs kommun, där en stor del av fyndigheterna ligger, arbetar Anders Olof Öhlén, naturgeograf och handläggare. Han har följt gruvplanerna runt Oviken i Jämtland i många år liksom motståndet mot dem. Det är stort. Både bland boende och politiker. I september röstade kommunfullmäktige i Berg nej till brytning i alunskiffer
— Det finns en stor oro för att en gruva ska ha en omfattande negativ inverkan på miljön. Vi har bland annat Storsjön i området som försörjer 70 000 invånare med dricksvatten. Det finns alltid en risk att utsläpp från en sedimentationsdamm når dit, säger Anders Olof Öhlén.
Finskt exempel avskräcker
Många i Oviken ser urangruvan Talvivaara i Finland som ett avskräckande exempel. Där brast en lakningsdamm 2012 som innehöll hundratusentals kubikmeter vatten med tungmetaller. Gifterna spreds snabbt och förgiftade flera sjöar samt närliggande skog.
Det lokala motståndet är en av anledningarna till att David Woodall vid flera tillfällen, senast i november, åkte till Jämtland för att prata med både politiker och invånare i Bergs kommun. Han tror att en öppen dialog kommer kunna få folk att ändra inställning.
— Den gruva vi planerar för är inte alls densamma som den i Talvivaara. Den kommer inte att påverka miljön negativt, säger han.
Hundratals arbetstillfällen
Under 2024 ska företaget lämna in en ansökan om bearbetningskoncession. Det innebär att projektet är ett steg närmare en gruva och om tillståndsprocessen går enligt plan är David Woodalls bedömning att en gruva kan vara i drift om nio till tio år.
— En gruva kommer att få stor betydelse för området. Vi kommer att anställa runt 400 bara för gruvan. Men med de indirekta tjänster som kommer när ett samhälle växer som skolpersonal och logistikpersonal räknar vi med 1 600 heltidsjobb, säger han.
I dag finns möjligheten för en kommun att lägga in ett veto. Men att det i nuläget finns ett kommunalt veto tror inte kommunhandläggaren Anders Olof Öhlén spelar någon större roll på sikt.
— Än har man inte sagt att man ska ta bort kommunernas vetorätt men det är bara ett riksdagsbeslut bort. Risken är betydande att det blir en gruva här till slut.
