Svensk astronaut rymdredo: "Det känns overkligt"

Marcus Wandt är på väg att bli Sveriges tredje astronaut, efter Christer Fuglesang och svensk-amerikanskan Jessica Meir. Den 17 januari bär det av mot Internationella rymdstationen (ISS) tillsammans med tre andra utvalda.

Sedan den 3 januari har 43-åringen suttit i karantän tillsammans med sina rymdkollegor och alla andra som på något sätt arbetar med rymdfarkosten eller rymddräkterna.

Allt för att inte bli sjuka eller, ännu värre, ta med sig och sprida smitta på rymdstationen.

— Om vi blir sjuka så hinner vi antingen bli friska igen under de två veckorna eller så får vi skjuta upp uppskjutningen, säger han till TT.

Tränar hårt

Det har snart gått tre år sedan Wandt, till vardags testpilot på Saab, tillsammans med över 22 500 andra skickade in sin ansökan till Europeiska rymdstyrelsen (ESA), som rekryterade astronauter för första gången sedan 2008.

— Det känns stundtals väldigt overkligt. Jag känner mig privilegierad och det är på något sätt ärofullt att man litar på mig att sticka och göra det här. Det känns väldigt stort, säger han.

Karantän innebär inte att sitta ensam och kolla film hela dagarna. Tvärtom, det är fullt sjå.

Varje morgon är det genomgång med teamet följt av fysisk träning, datainsamling inför forskningsuppdrag och idoga repetitioner av rutiner och checklistor. De får även träna med VR-glasögon, för att simulera orientering på ISS i tyngdlöst läge.

Medveten om riskerna

Rymdresor är en farlig bransch. Rädd är han däremot inte.

— Men jag är mycket medveten om riskerna. Och eftersom jag är det, och vet hur man minskar riskerna, så överstiger värdet i resan riskerna. Rädsla kommer från avsaknad av information, av att det är en chansning – och det här är ingen chansning.

Däremot, tillägger han, räknar han med att få fjärilar i magen.

— Det kommer snart. Det börjar kännas som att det byggs upp något.

TT: Som en väldigt speciell resfeber?

— Ja, jag hoppas man packar rätt grejer, säger Wandt och skrattar.

Arbetslaget kring resan är, precis som Wandt själv, utvalda från en stor skara sökande och kan – något underdrivet – beskrivas som högpresterande. Det handlar om ett gäng superproffs, helt enkelt. Wandt säger att de har kommit nära varandra under utbildningen och tror att det kan behövas i den extremt utsatta miljön i yttre rymden.

— Så länge det går som planerat och alla mår bra kan man nog klara sig gott med att vara professionell. Men om det inte gör det, om något händer eller om någon mår dåligt, då är det väldigt viktigt att vara nära.

Se jorden utan begränsningar

Han säger att hans roll i laget är att vara väldigt öppen och ställa frågor som kan vara känsliga eller obehagliga.

— Det har fungerat väldigt, väldigt bra. Det har gjort att vi har kommit nära varandra.

Det tar ISS 90 minuter att flyga ett varv runt jorden. Wandt hoppas att han ska få chansen att se hela jorden från utkiksmodulen, kallad cupola, utan landgränserna som ständigt gör sig påminda nere på marken.

— Att se kontinenterna och den här världen helt utan gränser. Utan några av oss skapade begränsningar.

TT: Hinner du tänka filosofiskt på det här, nu när du ska ut i världsalltet?

— Jag blockerar tid för att tillåta mig att göra det. Det vore slöseri med tillfället att bara jobba och producera data. En väldigt stor del av det här är att flytta gränser och på ett filosofiskt sätt betrakta människan. De frågorna är viktiga.