Jesper Nilsson: Jag skulle ha fotat polisen i smyg

Domen nu på fredag mot polismännen Martin Bergström och Carl Larsson är ovanlig. Däremot talar den statistik som ändå finns för att de frias. Allt annat vore mycket ovanligt.

Men Jesper Nilssons fall skiljer ut sig. Till skillnad från de många andra som vittnat om polisövergrepp - varav mångas erfarenheter är av betydligt värre kaliber än Jespers - har han videofilmat den ena polisen, Carl Larsson, när han i hotfull ton frågar:

– Ska du följa med på urinprov?

Den frågan är ett nyckelbevis i åklagaren Christer Ekelunds åtal mot de båda poliserna. Den talar nämligen för att Carl Larsson aldrig avsett att ta med Jesper till stationen. Så länge han raderade bilderna och filmen.

Jesper raderade bilder och film på plats. Men lyckades senare återskapa både och. Nördens seger mot de stora, starka - och hotfulla - poliserna, menar han själv.

Dokumentationen och ögonvittnena - ovanligt många och starka - talar för en fällande dom. Men det är långtifrån säkert. Poliser har långtgående lagligt skydd vid tjänsteingripanden och de enskilda medborgarna svagt skydd för sina rättigheter - som Nyheter24:s granskning av lagen visar.

Men Jesper Nilsson struntar egentligen i om det blir en fällande dom.

– Det jag ville få ut var att dokumentera och diskutera det som hänt. Där är jag nöjd. Min första upprättelse var att få tillbaka bilderna, som jag tyckte tagits ifrån mig på ett osjyst sätt. Och min andra upprättelse att folk uppfattade min berättelse och den här filmen på samma sätt som jag. Att jag inte tolkat allt helt fel.

Jesper har kontaktats av många som råkat ut för liknande polismöten och "landat i en suck".

– En fällande dom kan minska uppgivenheten. Flera av dem jag har pratat med har ju inte anmält. Jag anmälde ju inte själv heller. Och så ser det ju ut som att poliser inte begår brott. Och folk vågar dokumentera och diskutera öppet och anmäla det, då kan det bara bli bra, säger han till Nyheter24. 

Kommer du att ångra att du gjorde som du gjorde vid en friande dom?

– Nej.

Finns det någon enskildhet i förloppet där du skulle ha gjort annorlunda i dag?

– Om jag visste att de gett sig på mig när jag fotograferade dem eller berättade att jag skriver om det här så hade jag fotograferat i smyg. Jag trodde att jag gjorde dem en tjänst när jag berättade varför jag tog bilderna.

Men i övrigt tror Jesper fortfarande att de som hamnar i samma situation som han tjänar på att agera i full öppenhet - om de väljer att ta kampen mot till exempel polisvåld.

– Man måste jobba med full transparens. Jag la upp alla bilder och filmen trots att den var hackig. Om jag hade klippt den hade trovärdigheten skadats. Allt ska vara autentiskt. Lägg upp dåliga bilder, jag la upp kvittot från firman som hjälpt mig att återskapa Iphonefilerna. Det är min berättelse och jag säger inte att den är något annat.

Samtidigt menar Jesper att man också måste lämna över sitt vittnesmål i händerna på andra om man till exempel bloggar eller berättar om det som hänt på Facebook. Om man vill att det man varit med om ska spridas det vill säga.

– Något som händer på internet är att du måste låta andra äga din historia. För mig som är vänster hade det varit lätt att göra ett vänsteristiskt perspektiv. Men man måste låta andra göra sin historia. Jag kanske inte delar Neos (marknadsliberalt samhällsmagasin, reds anm) slutsatser, men jag ville inte motarbeta dem.

Och för att också spridningen ska vara så autentisk som möjligt rekommenderar Jesper att man inte går till stormedier - utan börjar med att berätta själv på egna plattformar.

– Skriv om det själva på egna bloggar, nätverk och så vidare.

Vad har du lärt dig och vad vill du förmedla till andra?

– Vi måste alla bli mycket duktigare på att ta upp mobiltelefonen. Jag vet att jag har blivit det av den här historien.