Få ensamkommande tar hit anhöriga
Migrationsverkets siffror krossar myten om de så kallade "ankarbarnen".
2010 fick före detta polischefen och landshövdingen Björn Eriksson i uppdrag av regeringen att utreda kommunernas mottagande av ensamkommande flyktingbarn. I slutrapporten kom han fram till att det florerar en del vanföreställningar om barnen - och där bilden av ankarbarnen var allvarligast.
– Det var framförallt när man hade kontakt med politiska beslutsfattare och andra som jobbade i apparaten, att det fanns en tro om att det handlade i väldigt hög grad om så kallade ankarbarn. Man fick en känsla av att det ibland var ett skenargument för att slippa ta ställning till att ta emot ensamkommande flyktingbarn, alternativt att man faktiskt inte visste, säger Eriksson, till SR Ekot.
Kommunpolitiker och sverigedemokrater på alla nivåer har använt dem som motargurmet för att slippa ta emot ensamkommande flyktingbarn.
Det handlar om de så kallade ankarbarnen. De som påstås bli ivägskickade av föräldrarna för att öppna upp för resten av familjen att komma efter.
Nu har det dock visat sig att myten om att de flesta ensamkommande barnen skulle vara ankarbarn är helt fel. Enligt statistik från Migrationsverket, som SR:s Ekot tagit del av, är det endast ett av tio ensamkommande barn som tagit hit någon från familjen som anhöriginvandrare.
Endast 10 procent
Mellan 2007 och 2010 var det knappt 4 200 barn och ungdomar som fick uppehållstillstånd i Sverige. Av dem är det 10 procent som därefter fått hit sina föräldrar och syskon via anhöriginvandring. Sammanlagt rör det sig om 1 130 anhöriga, även inräknat personer som gift sig med ett ensamkommande flyktingbarn som hunnit bli myndig.
Enligt Migrationsverket använder vissa kommuner begreppet ankarbarn som ett sätt att slippa ta emot ensamkommande flyktingbarn.
– Det kan vara ett argument som dyker upp, att de bara kommer hit för att föräldrarna ska komma efteråt. Då kan vi bara dementera det och säga att så är det inte, och prata med eran grannkommun som har tagit emot i ett par år, så kommer ni se att bilden är inte så, säger Ronnie Magnusson, om arbetar med frågor som rör ensamkommande barn och ungdomar, till SR:s Ekot.
