Så lever barnen i den nazistiska miljön

STOCKHOLM. I en video som Svenska Motståndsrörelsen publicerat på Facebook, för att visa upp deras aktiviteter under de senaste åren, kan man bland annat se ett antal unga barn figurera.

I de flesta fall rör det sig om aktivisternas egna barn.

– Vi har haft nazistiska grupperingar närvarande i Sverige sedan 80-talet och flera av dem har stannat kvar i de här grupperna långt efter de obstinata tonåren och själva blivit vuxna och fått barn, säger Christer Mattsson, prisbelönt lärare och författare som skrivit böckerna "10 lektioner om tolerans" och "Ingen blir nazist över en natt: om hur skolan kan möta intoleranta elever", till Nyheter24, och fortsätter:

– De barnen finns i rörelsen i dag. Om man tittar på bilder ifrån Svenska Motståndsrörelsen och deras aktiviteter så är det oftast aktivisternas egna ungar som finns där. Sen finns det också exempel på att man ordnar en del sociala aktiviteter där man försöker kopiera lite grann Gyllene Grynings koncept att ordna fritidsaktiviteter och grejer.

Hur påverkas barn av det?

 – Så som barn påverkas av alla miljöer de växer upp i. Alla människor föds med förutsättningar för att lära oss och agera i den miljön där vi finns. Den miljön som finns för det lilla barnet är naturlig och given. Man utvecklar ett rollmönster som är gångbart i den miljön. Det skiljer inte de här barnen från några andra barn utan det är så barn utvecklas. Sedan är det klart att de här barnen kommer att komma till en situation där de så småningom upptäcker att det är en väldigt stor diskrepans mellan de erfarenheter som de har från sina hem och hur samhället ser ut. Då har ju samhället ett väldigt stort ansvar att närma sig den här situationen på ett icke-fördömande sätt.

Viktigt att inte fördöma

Christer berättar att han själv flera gånger som lärare arbetat med barn som kommer från sådana miljöer, flera gånger svåra situationer där tonåringar valt att bryta med åtminstone en av sina föräldrar.

– Det viktiga är att jag inte gör valet eller att jag villkorar min undervisning eller så. Min arbetsuppgift är att undervisa och ge alla mina elever perspektiv på det samhälle de lever i på ett icke-fördömande sätt. 

Nuvarande arbetssätt kontraproduktivt

Han menar på att det sättet som man nu undervisar om intoleranta rörelser ofta är rent kontraproduktivt.

– När man arbetar med dem i yngre år jobbar man ofta med temadagar och man arbetar ofta kortsiktigt.

Christer, som även leder ett toleransprojekt i hemstaden Kungälv, säger att han uppfattar de temadagar och liknande som är vanliga i dagens undervisning som negativa.

– Om man har problem med intolerans på sin skola så är det mycket troligare att temadagen gör skada än att den gör nytta eftersom att temadagen pressar in de som är intoleranta i ett fack. Har man det därför att man har ett problem med intolerans så vet ju alla ungarna om varför man har temadagen, och alla ungarna vet om vilka av kompisarna det är som är intoleranta.

Han menar att det bara leder till att de eleverna ytterligare en gång får stå till svars för sina åsikter, utan att ges en chans till att utveckla sina tankar.

– Det är först när du och jag har ett verkligt samtal och jag låter mig själv påverkas av dig och du låter dig påverkas av mig som vi kan förändra våra positioner. Det gör vi inte under tidspress och vi gör det inte heller med en massa moraliska övertoner där det redan på förhand är självklart vad man ska komma fram till för slutsatser, säger Christer Mattsson till Nyheter24.