Nadja kräver bättre vård för sin endometrios
Läkare skrattade åt hennes besvär – nu berättar hon sin historia.
Nadja Milton, 22, började söka hjälp för sina magsmärtor när hon var 16 år. Då fick hon gör att smärtorna berodde på IBS eller magsår. Men smärtan och känslan av att något var fel fortsatte, och hon blev deprimerad. Till slut tog hon upp besvären med sin psykolog på BUP.
– Han kände att det var något som var fel, men inte psykiskt. Jag fick då en remiss till kvinnokliniken i Umeå, säger hon till Nyheter24.
På kvinnoklinken fick hon dock ingen hjälp. Nadjas smärtor, som då var så besvärliga att hon inte kunde gå i skolan, avfärdades som mensvärk. Ingenting syntes på ultraljudet och hon tjatade i två år om en titthålsoperation. Men det var inte förrän när hon återigen tog kontakt med BUP som hon, efter ännu en remiss till kvinnokliniken, fick göra operationen.
De kunde då konstatera att det var endometrios Nadja led av.
Fick hjälp i Thailand – blev skrattad åt i Sverige
I början av året åkte Nadja till Thailand och fick ytterligare besvär. Hon åkte in på sjukhus och fick veta att hennes spiral hade orsakat en stor infektion i hela buken. De tog ut den akut, gav henne antibiotika och det blev bättre i några dagar. Men sedan kom besvären igen, och hon åkte till sjukhus ytterligare två gånger.
– På det sista sjukhuset i Bangkok blev jag inlagd tre dagar. De skickade bara hem mig med villkoret att jag sökte hjälp hemma i Sverige igen.
Tillbaka i Umeå igen återvände Nadja till kvinnokliniken, med alla provsvar och papper från de thailändska sjukhusen. Läkaren på kvinnokliniken skrattade åt Nadja och hävdade att läkarna i Thailand bara hade lurat i Nadja mediciner som hon egentligen inte behövde.
– Jag besökte tre oberoende läkare på tre olika sjukhus i Thailand. När jag kom hem skrattade läkarna åt mig och sa att jag kan åka hem – det var väldigt chockerande för mig.
Misstänks vara narkomaner
Även om det senaste besöket på kvinnokliniken kom som en chock för Nadja är det inte enda gången hon har blivit illa bemött. När hon precis hade fått sin diagnos upplevde hon att information om sjukdomen var undermålig.
Hon fick broshyrer att ta med sig hem, men inte mer än så. Det var då hon började söka sig till olika stödgrupper på Facebook och kom i kontakt med andra drabbade som också blev dåligt bemötta. Flera gånger har de blivit anklagade för att vara narkomaner och vara ute efter smärtstillande.
– Vi pratar inte så ofta om smärtstillande eller behandlingar, snarare om vad man kan göra mot smärtan. Vi finns till för varandra. Många drabbade kanske inte ens har någon att luta sig mot när de här smärtskoven kommer och man ligger där hemma och kräks och vet inte vad man ska göra. Så blir man behandlad med en liten suck på akuten.
– Vi kommer aldrig sluta kämpa för oss drabbade, tills vi får den vård vi förtjänar och vi behöver.
