Statsminister Özz Nûjen: "Våra politiker har slutat att drömma"

STOCKHOLM. Det var inte direkt länge sen som ungefär hela Sverige pratade om succén "Dålig stämning". Och Özz Nûjen är snart tillbaka igen med nya föreställningen "Statsminister Özz Nûjen".

– Jag håller på med den hela tiden, skriver nytt. Eller jag skriver inte utan jag kommer på saker på scenen som jag sen tar bort, lägger till, tar bort, tar bort igen, lägger till igen, säger Özz om arbetet till Nyheter24.

Du jobbar mycket från scenen så?

– Ja, så gör jag. Jag är inte som deandra duktiga komikerna som sitter ner och skriver. Jag kommer påmina saker på scen, saker som jag gått omkring och grunnat på.

Du kör bara rent i huvudet?

– Ja. Eller jag har stolpar. Men jag skriver aldrig ner skämten, så det är alltid lite annorlunda varje gång.

Det måste ju ge en viss spänning också?

– Ja, det gör ju det. Ibland kommer man inte ens ihåg. ”Vad fan var det här”, liksom. Så det blir väldigt spännande. Inte alltid så bra heller.

Skulle ha sparkat Bildt först

Men oftast blir det just bra, inte minst med "Dålig stämning" som hyllades av både publik och recensenter, speciellt efter att föreställningen hade visats på SVT. Och det var också där någonstans som tankarna på den nya föreställningen började dyka upp. Özz berättar att det även tidigare dök upp en del människor som meddelade via olika sociala medier att han "borde vara statsminister". Något som ökade drastiskt efter att SVT visat upp hans verk, och dessutom att Özz medverkade i Sommar i P1 för andra gången.

– Då tyckte folk att man hade sundavärderingar och tankar. Så då tänker man att ska folk verkligenfå vad de vill ha, det vore ju sämre med mig som statsminister ännågon annan i hela Sverige. Men sen började jag tänka lite på hurdet skulle se ut om jag vore Sveriges statsminister. Vad skulle jagtycka vore viktigt? Vad vore det första jag skulle göra, du vet manfår såna frågor ibland

Omöjliga frågor.

– Ja, precis. Jag svarade att det första jag skulle ha gjort vore att sparka Carl Bildt, sa jag i någon intervju.

Det sa du till oss för typ två år sen såg jag. Men ingen lyssnar tydligen.

– Nej, ingen lyssnar på mig. Det är ensån statsminister som jag skulle bli, en som ingen lyssnar på.

"Det är ren och skär rasism"

Något som är aningen svårt att tro när man lyssna på Özz.

– När jag håller på med det här nu så tänker jag mycket på att våra politiker har slutat drömma. Det finns ingen vision för hur vårt Sverige ska se ut om 20-30 år. Vart är vi på väg? Alla pratar om arbete och att vi måste arbeta mer. Men vänta nu, hela utvecklingen i vår värld, i vår historia har varit att vi ska arbeta mindre och leva mer, njuta mer. Du vet, förut jobbade man ju typ 16-20 timmar per dag tills man kom fram till typ åtta timmar. Sen var nästa steg att vi skulle jobba sex timmar men då hände något. Nu är alla ”arbeta, arbeta arbeta”. Att vi ska arbeta mer och längre. Det här är något konstigt som händer i vår värld, på något sätt backar vi för första gången. Det är lite spännande, och lite skrämmande. Vilka är det som vill att vi ska backa, varför vill de det? Försöka leta efter det. Och varför har våra politiker slutat drömma och ha visioner. Varför vill alla bara bevara?

– Och de enda som har visioner i dagens politik är Sverigedemokraterna. Och i den visionen finns inte såna som jag. Och vad händer då med vårt Sverige? Det är ju ingen vision framåt, det är en gammal ideologi som man kallar för något annat. Det är ren och skär rasism, men man kallar det för främlingsfientligt nu eller förskönar det ännu mer och kallar det för invandringskritiskt och så vidare. Det är är samma grej, det är rasism. Ren och skär och pur rasism men man pratar om det som om det är en ny vision. Nej, det är en gammal vision. Vad vill man? Jo, Sverigedemokraternas idyll är Sverige 1809-1810. Då var Sverige som svenskast, som mest pursvenskt. Det var efter att vi förlorade Finland till ryssarna. Sverige har aldrig varken före eller efter varit så pursvenskt som då. Man pratade tyska i Stockholm långt in på 1700-talet. Så det är en spännande tid. 

Hur gick det till när visionerna försvann?

– Seek the money. Följ pengarna. För vilka är det som tjänar på den här misären, vilka är det som tjänar på att folk ställs mot folk, den fattige mot den fattige? Vilka är det som tjänar på det här? Sverige har aldrig haft så mycket pengar.

Aldrig?

– Vi har aldrig haft så här mycket pengar förut och ändå blir orättvisorna större. De rika blir rikare och de fattiga fattigare. Vårt välfärdssystem brakar samman. Hur kan det komma sig? Hur kan det komma sig att det inte finns pengar till skolan, till barnen, till våra äldre som har jobbat och slitit. Vart försvinner de pengarna, varför försvinner de?

Det är det du ska rikta in dig på?

– Bland annat.

Rätt stort ansvar att ta och peka på det.

– Det är det, men det är upp till var och en. Jag kan bara göra det jag vill och jag kan, och känner att jag måste. Ingen är tvungen, ingen behöver känna sig tvingad att göra något heller. När man inte väljer, så är det också ett val.

Tror du att du kommer att få respons från politikerhåll?

– Ja, alltså. Går jag in i valdebatten på riktigt och anmäler mitt parti och är kandidat då så.

Alltid haft dålig självkänsla

Vilket Özz inte är helt på det klara med om han kommer att göra eller inte, även om det är många som gärna skulle se det hända. Men, precis som Özz själv säger, så är han "först och främst stand up-komiker". Och som en sådan tog han ytterligare ett steg när "Dålig stämning" fick ett sånt bemötande som den fick.

– Ja, jag blev stolt för en gångs skull. Riktigt stolt.

Det höjer ribban för nya showen också?

– Ja, men också att man ska fortsätta försöka tro på sig själv, skämta om angelägna ämnen, vara sig själv närmast och sannast. För det är så, att det som man själv tycker är roligt och finner intressant kan man få folk också tycka är roligt och intressant. Även om de inte håller med en så kan man får med sig dem i sin sinnesvärld eller i sitt sätt att tänka. Men om jag inte tänker att det här är roligt men gör det ändå för att jag tror att publiken kanske gör det, då blir det platt fall. En stand up-komiker tror jag, hen måste alltid vara trogen och sannast mot sig själv. Då blir den bra.

Har du gjort det misstaget förut, att du kört på vad folk förväntar sig?

– Nej, jag har nog alltid varit mig självmen jag har inte alltid trott på mig själv. Det är nog det somvarit mitt stora dilemma. Att jag inte trott på mig själv. Jag harhaft bra självförtroende men dålig självkänsla. Alltså riktigtdålig självkänsla, så det har ju satt käppar i hjulet för en.På många plan.

"Kan inte gå omkring och fuska"

I en intervju med Kristoffer Triumf berättade Özz om hur han till viss del kom över tvivlen på sig själv när han lite spontant fattade att han kunde vara riktigt rolig även på franska när han skämtade under en filminspelning i Frankrike.

– Då fick jag ju förtroende för mig själv. Fattade att jag är bra på det jag gör, på riktigt bra. Jag är en av de bästa komikerna i Sverige och så ska det fortsätta. Jag ska fan kämpa, jag ska förnya mig, jag ska bli bättre, snabbare, vassare, roligare. Det är ju så med stand up att du aldrig är bättre än ditt senaste gig.

Det är ju kul men lite psykande föreställer jag mig?

– Det är jättepsykande. Det är så sjukt med det här, det är inte som andra jobb där du kan gömma dig bakom några andra eller gå omkring och fuska utan du får betalt direkt i form av skratt och uppskattning på scenen. Det är där beviset är. Du kan inte gå omkring och fuska.

"Hade jag inte gjort det här så hade jag nog hoppat för länge sen"

Många komiker pratar om kickarna av att stå på scenen, att ta mot publikens jubel och av att stå på centrum. Så är det också för Özz, även om livet sannerligen har en baksida också.

– Jag sa faktiskt i förrgår, jag var iFinspång och körde stand up, att publiken fick ställa frågor tillmig, de fick bestämma ämnena. Då var det nån som sa att ”skämtaom komiker”. Så då gick jag in i mig själv och öppnade upp migtotalt inifrån, bara det här är jag och sa att hade jag inte gjortdet här så hade jag nog hoppat för länge sen.

Det är så?

– Ja, nästan. Jag älskar det här jobbet. Det är här jag får vara mig själv, som mest. På scenen där är jag mig själv som mest. Där kan jag verkligen flippa ur och säga de sakerna, göra de grejerna, testa gränserna. Det kan man inte göra i vanliga livet. Så då sa jag på scenen att, medans jag öppnade mig, att jag själv skulle inte ens vilja vara ihop med mig. Alltså för att, som förra året, då hade jag nästan 200 hotellnätter. Tänk själv att leva med en sån. Jag skulle inte vilja vara med mig, jag vill inte ens vara mig själv. För att, visst jag älskar det jag gör, jag älskar att prata med publiken samtidigt så blir det jobbigt. Man har ingen fast tillvaro. Alltså jag har en lägenhet, men jag har inget hem.