Aftonbladet och det stulna pajreceptet

Svaret på alla mina funderingar brukar oftast vara: Människor är konstiga. 

Varför böjer sig människor ner och knyter skosnöret utan att se sig om först? För att människor är konstiga. Varför glor folk på varandra i spegeln i offentliga hissar? Konstiga. Varför stänger Systembolaget klockan tre på lördagar? Konstiga människor kom på denna bestämmelse.

En annan konstig människosak skedde i torsdags. Det var visserligen både bra och konstigt. 

Kommer du ihåg Jeanette Eriksson som jag skrev om i en reportageserie? Jeanette blev våldtagen av sin morfar under 15 års tid utan att myndigheterna lyckades, eller brydde sig om, att skydda henne. Det som istället skedde var att Jeanette tappade känseln i benen när hon var sex och blev inlagd på sjukhus. På sjukhuset spelade man in en film om hennes tillstånd. Converson Hysteria döptes den till, och en berättarröst beskriver i filmen hur hennes kropp måste ha slutat fungera normalt på grund av all incest. 

Efter sex månader på sjukhuset skickades Jeanette tillbaka hem till morfar och övergreppen fortsatte i tio år till.

Denna berättelse är väldigt tragisk, speciellt när man får höra detaljerna och det faktum att Jeanette fortfarande inte får den hjälp hon behöver. Men den är samtidigt viktig att förmedla, anser jag. Det var därför jag ringde upp Jeanette, efter att ha hört en SR-dokumentär "Inferno" om henne av producenten Bengt Bok. Jeanette har aktivt valt att prata om detta då hon anser att myndigheterna inte lyckats uppfylla det som vi medborgare har rätt att kräva. Inte då, när hon blev våldtagen av sin morfar, och inte nu heller.

Det var därför jag tyckte det var mycket bra att Aftonbladet nyligen också träffade Jeanette och skrev om det som hänt. 

Att Aftonbladet struntade i att få en endaste kommentar från en myndighet eller annan person som varit involverad i detta fall, är visserligen lite märkligt. Är det en resursfråga - alltså fråga om tid? Bör inte de som anklagats få möjlighet att ge en kommentar, även om det bara blir: "Ingen kommentar"?

En annan konstig sak var att det inte någonstans i artikeln gick att läsa: Nyheter24.

Varför? kanske du undrar nu. Då ska jag berätta för dig om en annan värld. Det är en digital värld där man lätt kan länka till den källan man fick en idé från. Precis som jag länkar till Bengt Bok tar jag för givet att Aftonbladet ska länka till Nyheter24 - vars artikelserie de fick sin idé från. Enkelt.

Jag förenklar det hela ännu mer och rätta mig om jag har fel men jag brukar tycka att äppelpaj är en bra sak att använda när jag ska jämföra saker och ting. Det är varmt, sött, mjukt och luktar gott. Alla gillar äppelpaj och äppelpaj är lätt att förstå. 

Du har lyckats kombinera ihop ett mycket lyckat recept på äppelpaj. Du lagar pajen, spenderar många, långa timmar på just denna paj och bjuder sedan över en drös människor som ska få smaka på - och ta del av - känslan du vill förmedla. 

– Åh gud vad gott, bra jobbat, vilken paj! 

Vad bra, tänker du, att så många kunde ta del av det du lyckats kombinera ihop under det hårda arbetet med att hitta just dessa ingredienser som tillsammans skapade denna paj. Du baserade allt på ett grundrecept, någonting du också var tydlig med när du bjöd på pajen. Enkelt.

Några veckor senare bjuder Alfonina, som bor granne med dig, över grannskapet på äppelpaj. Pajen... smakar märkligt lik ditt recept.

– Åh gud vad gott, bra jobbat, vilken paj! 

Alfonina tackar och bockar, fnissar lite genant och slickar sig om munnen sådär överdrivet som bara hon kan. Vulgärt nästan, tänker du.

När pajen är uppäten till den sista smulbiten går du fram till Alfonina och frågar var hon fått receptet ifrån.

– Jag har kombinerat ihop det heeeeeeeelt själv, svarar Antonina och ler mot dig. Sen vänder hon på klacken. Hennes hästsvans snärtar till i luften. 

Människor är konstiga. Speciellt Alfonina.

På tal om människor. Jag blev uppringd av Mia Blomgren, producent på Tendens. Hon frågade mig lite om min syn på White Trash. Vad jag svarade (och ja, ganska konstigt det med) kan du höra här.