"Det börjar bli dags att sluta uppmuntra tjejer till att käka p-piller"

Jag käkade p-piller i ungefär tre år tills jag beslöt mig för att sluta. Vid mitt första p-pillerbesök på ungdomsmottagningen fick jag "nybörjartabletterna", Neovletta, som ges till tjejer som testar piller för första gången – för att de är de mest beprövade på marknaden och har lägst hormonhalt.

De åt jag i tre månader, men redan efter en vecka började jag känna mig deppig och nere. Jag hade ständig ångest, grät mest och visste inte vad som var fel på mig, mer än att något VAR fel.

Efter tre helvetesmånader fick jag byta till en annan sort med betydligt färre biverkningar. De gjorde att jag kände att jag mådde "okej" jämfört med hur jag hade mått tidigare, men inte ens då kände jag mig som mig själv. 

Vems är ansvaret?

I dag blir jag lite illa till mods när jag hör mina tjejkompisar och bekanta berätta att de började med p-piller redan som 15-16-åringar, en ålder som i Sverige är rätt så förknippad med när man ligger för första gången.

Jag vet inte vem ansvaret ligger på, om det är läkarna eller föräldrarna, men frågan är varför man väljer att tillåta att en så ung kropp – fortfarande i utveckling – proppas full med hormoner? Inte nog med att man som tonåring är ett emotionellt vrak där allt går upp och ner – man ska dessutom käka hormoner som de flesta ändå reagerar negativt på till en början.

Klart som fasen att man ifrågasätter sin existens, vem man egentligen är och vad ens syfte är på detta jordklot när det svänger något så enormt.

I dag är dock p-piller inte enbart ett sätt att skydda sig mot graviditet, utan det har blivit något slags "mirakelpiller" som hjälper mot mensvärk, mot pms, mot finnar och som används som medel för att få större bröst och gud vet vad.

Principiell fråga

Men förutom all skit man får "stå ut" med – ja, det är oftast så tjejer gör, VI STÅR UT – så har p-pillerfrågan på senare år även blivit en principiell fråga för mig.

Kvinnor har tio olika sätt att skydda sig mot graviditeter, männen har en. I stället för att ständigt utveckla tunnare och tunnare kondomer (hur tunna kan de ens bli?) så varför inte satsa på att fortsätta utveckla p-piller för män?

Jag är helt med på att det är ett "jobb" och "meckigt" att utveckla, det är inte bara att knäppa med fingrarna, speciellt med tanke på att kvinnorna har ägglossning en gång i månaden och männen utlösning en gång om dagen – men någonstans måste vi börja.

Om kvinnor har kunnat vara försökskaniner i femtio år kan man väl åtminstone lägga 25 år på att forska fram ett alternativ för män. 

Lika mycket mansfråga

P-piller är inte bara en kvinnofråga, det är lika mycket en mansfråga.

Vill man som kille/man/partner ha en flickvän som är nedstämd, mår dåligt, har ångest och gråter på grund av hormoner hon stoppar i sig? Är det verkligen ett idealförhållande bara för att mannen ska slippa använda kondom? Hoppas inte.

Ni män som känt er så tystade – nu har ni chansen att step it up och be era flickvänner att slänga skiten.