Zeke: "Känner ni? Nu förändras allt"
KRÖNIKA. Zeke Tastas om att något hänt och att huvudstaden plötsligt känns som att den vunnit över de som vill begränsa den.
Namn: Zeke Tastas
Ålder: 36
Född: Buenos Aires
Familj: Barnen Mio och Malou, syskonen Sandra, Aurora, Zumay, Zashay, Zaminy, Ziray, El Gordo Blanco och Quetzala.
Jobb: Zeke är reklamvärldens Zlatan, Madonna och Cher – han omnämns enbart med förnamn i branschpress. Zeke startade Scholz & Friends i Sverige, gjorde ett pitstop på Wiley & Partners, arbetade som kreativ chef på Naked och är nu kreativ chef på The Pistöl Agency.
Mest framträdande egenskap: Har ett trasigt socialt gränssnitt.
Vill ha: "What's coming to me chico, the world and everything in it"
Motto: When in doubt, dance
Blogg: thepistolagency.tumblr.com
Känner ni det? Mullret? Vibrationerna och skakningarna i marken, i väggarna, i luften? Som om någonting förändras, som om allting förändras?
Det du känner är ett Stockholm som efter åratal av återhållen lust och kvävd passion nu äntligen börjar bryta sig fri från ängslighetens bojor och tar sina första stapplande steg in i en mer tolerant, mer dynamisk och mer tillåtande era.
Och det är fan på tiden.
Med risk att för att låta precis så gammal som jag är; ni skulle ha sett Stockholm i början av 90-talet. Klubbar som Tritnaha och Extrakt gjorde Stockholm spännande. Och kul. Sjukt kul. Stockholm då ger mig déjà vu i Berlin nu.
Men sen hände något. Jag vet inte om jag ska skylla det på lågkonjunkturer, internet eller klamydia men Stockholm blev svintrist. Och fram tills nu så har moralpaniska tråkmånsar med snäva referensramar och ännu snävare regelverk fått styra en stad som är värd ett bättre öde.
Fram tills nu. För här tar det stopp och hur många morgonsoffor de än sitter i, hur många spaltmetrar de än får kräkas ur sig sina kvalmiga värderingar på, hur många sekunder och minuter och timmar av etertid de än får ur sig så kan de inte hålla emot längre. De har gjort sitt och jag sätter en miljon pengar jag inte har på att Sverige börjat tröttna på alla satans måsten och alla satans regler och alla satans ”auktoriteter” som har byggt karriärer på att berätta för oss alla andra hur, var och när vi ska leva våra liv. Eller icke-liv.
Om jag har bevis? Nope. Bara indicier. Som helgens brunchklubb signerad Dirty Butterfly. Några hundra knäppisar som peppade igång Stockholm mitt på dagen på ett sätt jag inte har sett på länge. Eller ta vilken sketen helg som helst. Eller tisdag. Folk är mer benägna att hänge sig åt lustfylld dekadens och mer benägna att skita i vad alla andra tycker. Folk börjar helt enkelt bli mindre ängsliga och mer… Mänskliga.
Så nej, jag har inga bevis. Jag väljer att tro att det är sant. Att Stockholm förändras.
Jag väljer att tro att Stockholm håller på att förvandlas till en enda stor fest, ett sprakande firande av energi och lust. Jag väljer att tro att Stockholm håller på att bli allt det kan bli, en öppen stad som med öppna armar svänger tillbaka till långa nätter, spännande idéer och mustiga historier värda att berätta om och om igen tills varenda en förstår att de också är välkomna.
