Bengt Kvist: "Saudiarabien, Iran och Bästa Landet"

Ibland står självrättfärdigheten och vår aningslösa ”godhet” mig upp i halsen! (Någon gång ska jag berätta om en resa till Kairo då jag satt granne med en egyptisk kvinna som inte nog kunde lovprisa Sverige och svenskarna, vi var ”kind-hearted” över all förväntan. Hon demonstrerade stöd för denna sin uppfattning genom att plocka fram buntar med 100-lappar ur en synnerligen omfångsrik handväska. Detta var grunden för uppfattningen om oss, ”godhjärtade”.)

Nu har media och politisk opposition triggat igång på eventuella affärer med Saudiarbien. Med flera.

Tolgfors hukar enligt känd modell (blåneka, skylla ifrån sig, hemligstämpla) och har(?) animerat den närmast ansvarige myndighetschefen, J-O Lind på FOI, att anmäla ärendet till åklagare. Därmed skapar man en tidsfrist som kan användas till mycket. Lägga ut dimråder och mörka, inte minst. Rent juridiskt ett snilledrag för nu kan alla politiskt ansvariga krypa bakom förhållandet att åklagare lagt yppanderestriktioner på hela frågan.

FOI:s medverkan, eller mer riktigt; eventuella medverkan, till att bygga en anläggning för att destruera militär ammunition ska givetvis granskas liksom Saabs försäljning av utrangerad svensk militär utrustning.

Nota bene om det strider mot lag eller riksdagsbeslut.

För Saabs del handlar det i huvudsak om avvärjningsvapen av typ pansarvärn och det vore hyckleri i högsta potens om vi skulle förmena saudierna att skydda sig, på samma sätt som vi planerat för egen del, mot t ex ryska T 90-vagnar. Sådana har redan sålts i Mellanöstern-regionen i betydande antal. 

Handelsministern Ewa Björling sitter med den öppna (än så länge) frågan sedan de mer rutinerade regeringskollegorna agerat snabbare och hunnit mörka. Hon ser följdaktligen inga större problem med saudisk handel.

Och varför skulle hon det? Hon ställer, och svarar i nästa andetag, på den retoriska frågan om det gynnar den saudiska befolkningen att vi drar ner våra exportjalusier. Självfallet inte.

Om vi har användning för larmsystem av SOS-typ, som det senaste ärendet gällde, för att rädda liv och egendom måste samma kriteria gälla innevånarna i Saudiarabien.

Och vi välkomnar den saudiska oljan som emellanåt via raka kanaler och däremellan på något mer krokiga kommer in och som vi är helt beroende av.

Akademiska sjukhuset i Uppsala har haft kontakter med Saudiarabien, säger landstingets vänsterpartist Sören Bergqvist. Fullt möjligt, till och med högst sannolikt, eftersom landstinget genom Ackis har en attraktiv produkt i form av högklassisk utbildning av specialistsjuksköterskor, liksom av specialiserad vård inom några områden. Den verksamheten stöter vänstern för pannan eftersom inte ”alla” kan få del av den. Helt korrekt, men det kan inte ens ”alla” få här heller, men det är inte skäl att eliminera någon sjukvård som räddar liv.

Liknande förhållanden gäller Iran. Landet ärt utsatt för FN-bojkott, två stycken tom, och FN:s medlemsländer är genom stadgan, och för Sveriges del därmed även juridiskt, förelagda att följa beslut i generalförsamlingen. Sanktionerna gäller, grovt beskrivet, landets möjlighet att utveckla nukleär teknik resp inskränkningar för vissa personer att resa och genomföra ekonomiska transaktioner. Så långt är det enkelt och tämligen oantastligt. Problemet är hur detta tillämpas. Konkret är det idag omöjligt att göra affärer med Iran. Banker och betalförmedlare vägrar befatta sig med iranska företag, inklusive banker, och därmed kan i praktiken ingen exportör få betalt för sina leveranser. För något år sedan exporterade svenska företag blodprodukter; plasma, serum, ersättning, som det råder skriande brist på. Inte minst för vård och operationer av barn och krigsoffer. Inledningsvis fungerade betalströmmarna hjälpligt via egyptiska banker men när ”någon”, läs CIA, efter ett tag upptäckte krokvägen stoppades de. Hur man slutligen fick loss slutbetalningen ska jag inte avslöja men det långsiktiga utfallet är att det blir inte fler affärer. Men behoven kvarstår och ett antal människor får inte den hjälp de kunde fått. Föga humanitärt. 

Så, min inledande tes står kvar: Vi står som några slags Rickard Rättrådig och tittar, oförstådda i vår ambition att vilja väl, på en inte alltid god värld.

En sidotanke är frågan om myndigheter verkligen ska åläggas någon form av självförsörjning genom att ta externt finansierade uppdrag. Onekligen bäddar det för regeltolkningar som i fallet med FOI.

Vaddå Ulla-Bella?

AIK och Skellefteå AIK för dispyt om vilken klubb som är det ”riktiga” AIK. Som om det det skulle vara normerande för vilken som är bästa klubben? Så utomordentligt meningslöst!

Det vet väl alla att det är alla lirares gäng: Bajen!

Söders stolthet.