Vad gör du för att göra Sverige till en lite bättre plats? 2012-10-26 08:23

Under gårdagens löpträning ramlade jag rejält på trottoarkanten. Halkade på en hel del glassplitter. Mitt högra knä förstördes totalt. Glas hamnade innanför. Fett med blod överallt. Satt kvar medan det gjorde ont. Jag försökte tvinga fram ett leende för att visa att det var lugnt. Människor gick förbi. Jag var macho, brorsan. Men det gjorde för ont.

Ingen hjälpte till. Ingen tittade ens. Ni vet känslan när man vet att folk går förbi och låtsas som om ingenting? Brorsan, det var blod överallt.

”Fan ta Sverige”, tänkte jag rejält för en stund.

”Fan ta Hammarby sjöstad”, mer specifikt.

Slutsats: Besviken på sitt land.

Ideellt engagemang och ta hand om sin medmänniska. Det är vi sämst på i blågula landet vårt. Sverige. Mellanmjölkens avlånga land. Nu menar jag inte engagemang à la medelklass i form av att man skjutsar sina barn till fotbollsträningen eller vara aktiv i lokala scoutföreningen. Eller SMS:a 200 riksdaler till Valfri_trendig_välgörenhetsgala_med_artister_på_teve. 

Jag menar att man investerar sin egen tid – personliga tid – för att finnas där för andra – för människor som inte har samma förutsättningar som vi har – vi som läser detta. Att man investerar sin egen tid för att förbättra andras situation. Att man är tacksam över det man har i dag och gör något åt det. Att man lämnar tangentbordet och gör något – på riktigt. Att man inser hur lyckligt lottad man är och inte blundar för andra som inte varit på rätt plats vid rätt tid som vi har. Som inte fått möjligheten att snubbla på rätt bananskal i livet som vi har.

En självklarhet för mig, brorsan.

Fryshuset – med ungdomar i utanförskap – och Soppkök Stockholm – med hemlösa och papperslösa – gjorde det självklart för mig att kämpa för andra människor. Det är viktigt för mig att göra det av rent hjärta, utan någon som helst betalning för det. Genom mitt engagemang har jag sett verkligheten, på riktigt. När jag sett hur svår verkligheten är fick jag också en drivkraft till att förändra Sverige. Och jag fick en livsglädje utan alkohol som väldigt få människor har. När jag kämpade för andra människor träffade jag i verkligheten fantastiska människor som jag aldrig annars skulle ha träffat. Fördomar av alla slag krossades, för alltid. Detta är min betalning. Så. Egentligen har jag inte hjälpt människor såsom många tror om mig. Människor har faktiskt hjälpt mig. Mycket mer. Ingen chans att jag skulle varit där jag är i dag om jag inte hade spenderat dessa tusentals timmar för andra.

Tack för att ni finns, ni som jag har träffat och kämpat hårt tillsammans med. Speciellt ni som har hjälpt mig mer än jag hjälpt er. Jag börjar fatta vad livet går ut på, och vad som är viktigt i den här världen.

Jag tror att ideellt engagemang påverkar och utbildar oss mer än högskolestudier, jobb eller någon annan av livets hårda skolor. Eller Flashback. Och det är en skam att Sverige värdesätter detta engagemang så lågt i jämförelse med andra länder. I många andra länder värdesätter vi ideellt engagemang högre än arbete eller utbildning, och som ett absolut krav för att söka arbete eller plugga på universitet. I vårt fantastiska land tittar vi på ideellt engagemang som en syssla för att man inte kan skaffa sig ett jobb eller för att man misslyckas med att ta betalt för det man gör.

Du gamla du fria.

Enkel gatumatematik: På samma gång har vi i Sverige blivit väldigt verklighetsfrånvarande. Speciellt vi som redan har det bra. Vi som satsar högt på våra karriärer och studier eller stadiga jobb. Vi hamnar aldrig i kontakt med den faktiska verkligheten och blir i stället insnöade i vår egen bubbla. Jag såg detta på juristprogrammet och jag ser detta varje dag, i dag. Hos politiker. Hos folk som arbetar, stora som små. Hos studenter. På Twitter. I media. Hos tyckare. I hela Sverige. Så mycket åsikter om den inbillade verkligheten. Så lite inverkan i den faktiska verkligheten. Inte undra på att jag inte pallar debattera på Twitter. Jag är för upptagen med att göra en faktisk inverkan, som gör något för någon – på riktigt. Därför känns det så löjligt för mig att ödsla tid på annat.

Så.

Jag tycker verkligen att alla ska minst en gång i veckan spendera en eller två timmar på ett ideellt engagemang. Få fötterna på jorden. Lära sig om livet. Se den riktiga verkligheten. Det kan handla om vad som helst. Det viktigaste är bara att träffa människor som får en att tänka till. Och jag tror inte på dina ursäkter. Tid har du. Pengar behöver du inte mer. Så det är orken och viljan som är avgörande. Grattis! Du kan vara en av de få i Sverige som orkar eller vill hjälpa till! En av de få som stannar till och faktiskt bryr sig om andra människor som hamnar i knas, eller ramlar på trottoaren i Hammarby sjöstad.

Jag utmanar dig som läser detta. Brorsan, ta dig en funderare. Vad håller du på med, helt ärligt? Är du tacksam över det du har och den du är i dag? Vad gör du för att göra Sverige till en lite bättre plats? Och bör du göra något mer? Jag hoppas verkligen att våra vägar möts snart, i världen av att göra världen till en bättre plats.