Sonja Abrahamsson berättar varför hon valde att bli nykterist - på riktigt. Det som är vanligt och normalt, behöver nämligen inte ha ett dugg att göra med vad som är sunt och bra. 2012-10-31 16:45

I början av 2012 bestämde jag mig fullt och fast för att bli nykterist på riktigt. Jag hade stått och tvekat med ena foten i luften i flera år, och när jag till sist tog steget fullt ut så var det så avlastande, så skönt och så självklart att jag undrade varför jag dröjt så länge med att bestämma mig. 

Och jag har kommit på varför: Alkohol är inte bara fruktansvärt vanligt - det är fullständigt normalt också. 

Att avvika från något som är både vanligt och ansett som normalt är ofta svårt såvida man inte har bestämt sig och är säker på vad man vill. Detta oavsett hur fånigt och dumt det vanliga och normala än är.

Alkohol är ett utmärkt exempel på en sak som är både fånig och dum, men ändå helt vanlig och normal.

Tänk er följande: Det har hänt något med alkohol som gör att man inte kan dricka den. Man måste röka, sniffa eller injicera alkoholen i stället. Allt annat med alkoholen är däremot helt oförändrat: berusningen av alkoholen är exakt likadan,  så även bakfyllan, sjukdoms-, skade- och olycksstatistik. 

Tänk er då hur folk i stället för att dricka, skulle börja röka jointar för att slappna av efter jobbet, för att stärka känslor, för att minska oro, för att bli fnittriga, för att bli sämst lyssnare och för att bli gapiga, vingliga och en dövblind fara för både sin omgivning och sig själva. 

På helt normala 50-årskalas skulle kanylerna fylla papperskorgarna, och när Åsa somnar i ett hörn på firmafesten så är det på grund av för många nålar i armvecket.  På studenten skulle det bli populärt att ha pillerburkar hängande i blågula snören runt halsen och på dejten sniffar man i sig linor som gör att man blir varm om halsen och får lust att älska yrt och smålulligt.

Folk skulle med andra ord bli riktiga pundare. Ändå skulle läget inte skilja sig ett dugg mot hur det är idag. Och trots att det är så här det ser ut, så är det den som avstår från alkoholen som får frågorna om varför och hur det kommer sig.

Det var när jag förstod detta som det blev så lätt för mig att ta steget: Det som är vanligt och normalt, behöver nämligen inte ha ett dugg att göra med vad som är sunt och bra. Det behöver inte ens vara vettigt.