Jag har tänkt på det här oerhört otrevliga uttrycket “När fick du kuk senast då?”

Frasen brukar i första hand användas som en härskande teknik mot kvinnor som visar ett temperament och/eller en vilja som går stick i stäv med den manlige motpartens bristande argumentationsförmåga.

Mannen brukar då syfta på att om bara kvinnan hade haft lite sex så skulle hon vara glad och nöjd med sin tillvaro.

Jag kan inte låta bli att tänka: kanske har frasen en naturlig och hyffsad historia, som sedan missförstods och spårade ur?

Jag ska förklara hur jag tänker.

Ibland händer det att någon i vår bekantskapskrets självuttalat lider av humörssväningar. “Fan jag blir förbannad på allt!” kan en kompis säga. Eller: “igår när jag  slog på tvn så brast jag ut i gråt så bara jag fick se att det var 7th Heaven!” 

Eric Camdens ansikte är självaste definitionen på ordet “gråtmild”

Då brukar man som vän ofta fråga:

“Du är inte gravid då?”

Men jag kom att tänka på att det är ganska dumt att börja med den frågan. Den optimala frågan, om man vill veta om vännen kan vara gravid eller inte, är att fråga:

“Har du haft ett aktivt sexliv på sistone?”

Om svaret på den frågan är nej, ja, då kan man dra slutsatsen att det är något annat som rubbar kompisens humör.
Det är först när svaret på den frågan är ja, som man på ett befogat sätt kan spekulera kring vännens eventuella havandeskap.

Är man inte särskilt fin i kanten, vilket man ofta inte är tillsammans med vänner som man kan slappna av med,
kanske man mycket väl kan ha frågat kompisen när den fick kuk senast.

Tänk er följande konversation som utspelar sig på tidigt 1100-tal (eller liknande):

Vän 1: “Faan jag är förbannad på precis allt!”
Vän 2: “När fick du kuk senast då?” (med reservationer att det hette något annat då, typ “lem”)
Vän 1: “Det var flera år sen!” 

Tänk er då att någon man gått förbi just i detta skeende av konversationen, hört just det ovanstående, och sedan gått vidare. Vad tror ni då inte att den mannen tänker? Jo, han tänker så klart att hon är förbannad för att det var flera år sedan som hon “fick kuk”. Mannen, som var på väg till sina vänner, berättar för dem vad han hört, och de får det hela alltså MINST SAGT om bakfoten.

För egentligen fortsatte konversationen, så här:

Vän 2: .. flera år sen? Ja då har du ju ingen övertydlig fysisk anledning till att må dåligt. Vad tror du då det kan vara?
Vän 1: Kanske att samhället behandlar mig som en andra klassens medborgare… ?
Vän 2: Ja, alltså, förmodligen. Det är 1100 tal och ändå lever vi i en omodern sörja. Vi får göra något åt det. Vi får starta en grupp som är för jämställdhet.

Men då var det redan försent. Då hade ryktet om att kvinnors ilska måste bero på att de fått för lite kuk redan tagit fäste, och debatter blev otroligt mycket svårare än vad de kunde ha varit. Och kanske hade kvinnor haft rösträtt redan när demokratin instiftades i Sverige såvida det inte varit för detta fatala missförstånd.

Detta förändrar dock ingenting desvärre. Frasen används fortfarande, in i denna dag, med ett förminskande och degraderande syfte, om än sällan i offentlighet utan mest genom anonyma kommentarer och mail på internet.

Men kanske känns det lättare för någon människa där ute att frasen eventuellt kan ha sitt ursprung två kvinnor emellan, när de tillsammans försökte reda ut varför den ena av dem var så förbannad att hon sparkade till laggårdskatten just den där dagen.

Värt att tänka på.

I lördags var det dags för den årliga bilcruisingen i Kungälv. Då samlas det massor av människor med bilar, mestadels “raggarbilar” och veteranbilar, vilka folk betraktar från sidan av vägen. Det pågår i timmar och bilarna tar aldrig slut. Man tror att man har sett den sista bilen men det har man aldrig, för de fortsätter att komma i evighet.

Häromveckan knackade det på en man som höll upp en lapp där det stod typ “JAG ER DÖF ÅCK STUMM, KÖP EN PENA AV MEG”.
Jag insåg typ direkt att den här mannen förmodligen vare sig var döv eller stum, och bättre kunde han säkert stava, men jag tänkte att hur det än är, så är han förmodligen i behov av någon form av pengar.

Så jag gick in för att se om jag hade en tia eller nåt. Det var då min kompis dök fram från skuggorna av mitt hem och slängde igen dörren med en smäll, och låste.

“Är du galen???” frågade hon mig, “fattar du inte att det är rånare? Jag har läst om det här i Kungälvsposten. DOM ÄR RÅNARE!”

Jag fattade ingenting.

“Jag läste om det nyss på facebook!” fortsatte hon, “det var nån som kom precis så här och sa att han var döv, sen tog han hennes plånbok och försvann bort i en bil!”

Jag har ingen aning om just den här tiggaren var en rånare eller inte. Kanske? Hur det än var så kommer jag ha mycket svårare att öppna dörren för tiggare i fortsättningen, om jag ens kommer göra det alls. Jag vill liksom inte bli överfallen i mitt egna hem och rånad på alla mina pengar. ELLER MITT LIV!

Men alltså det är nånting med hela den här rädslo-grejen som stör mig jättemycket. Att gå omkring och vara rädd för sina medmänniskor tar ju jättemycket kraft och energi som man i stället hade kunnat lägga på, ptja, tvätt eller nåt.

Vad gör man? Vad kan man göra för att slippa vara rädd för tiggare (som detta fall gäller)?

Frågan är inte helt enkel. För att slippa vara rädd måste man nog först och främst ta tillfasta på vad man egentligen är rädd för. Vad är jag rädd för när jag är rädd för en tiggare? Jag skulle säga att det är

1. Att bli rånad
2. Att bli mördad

Hur ofta brukar tiggare råna och mörda människor? Det vet jag inte.  Mörkertalet kan vara stort, för är det alltid. Det får man alltid höra. “Det och det är ett förjävligt och hotfullt beteende och det händer oftare än vad man tror”. Läskigt. Observera att jag inte är ironisk. Det är klart att mörkertal på skumma grejer är läskigt.

Vad gör man sen, efter att ha preciserat vad man är rädd för?

Rycker på axlarna? Läser bibeln? Samlas i en vänsterorienterad politisk grupp och kämpar för allas lika rätt att finnas? Eller ansluter man till en högerorienterad grupp som 1. ber tiggare att skärpa sig, 2. förbjuder tiggare 3. säger åt tiggare att de inte hör hemma i Sverige.

?

Jag kan inte låta bli att tänka att hela problematiken kring människor som vill ha och behöver pengar,  är pengarna i sig. Vad är pengar? För mig är pengar en metafor, en liknelse. För mig är pengar alltså: bland det flummigaste som finns i hela världen.

Jag vet att det kan uppfattas som radikalt och förvirrande att kalla pengar för flum. “Blommor är flum”, tänker ni kanske, “och att sitta i en ring och spela gitarr är flum, men pengar är bland det mest konkreta och right on spot-ting som existerar i vår värld”.

Men alltså. Allvarligt. Vad är pengar?

“För länge sen, innan vi använde pengar, ägnade vi oss åt byteshandel”, kanske någon som älskar historia säger. “Då bytte vi en hemslöjdad lerurna mot två kilo mjöl, och så vidare, men allt eftersom samhället växte och utvecklades, behövde vi något annat”.

oops

Okej. Så länge är jag med.

“Det var då man började vaska efter guld och använda guld som betalmedel i stället. Men eftersom guld är en väldigt tung metall, och människor knappt är skapta till att gå upprätt, så började man sätta in guldet på tidiga banker för att slippa onödigt ryggslitage”.

Okej. Både jag och x antal kiropraktorer med utbildning utomlands håller med om det (det finns nämligen ingen svensk kiropraktorutbildning som håller måttet).

oops

“Där lämnade de tidiga ‘bankmännen’ ut kvitton på guldet som folk lämnat in. Kvittona blev därefter lika accepterat som betalmedel, som guldet itself.”

Ja det är inte mer en rättvist. Lämnar man in guld vill man kunna använda kvittot likvärdigt.

“Det var då de tidiga ‘bankmännen’ fick hybris! De började skriva ut fler kvitton än vad de hade guld. Här, ta några kvitton, skrek de, och skrev ut kvitton till vänner, till kvinnor och till barberare, fullständigt godtyckligt och utan att bry sig om hur mycket guld de hade i sina kassavalv.”

Så här långt hänger jag med. Det låter inte rätt men det låter som den typ av beteende man kan förvänta sig från tidiga bankmän med hybris.

“Det var bara när folk kom för att hämta ut sitt guld som det blev problem för de här tidiga bankmännen. För då hade de inte tillräckligt med guld i sina valv. Då gick de i konkurs, vilket på denna tid innebar att de blev lynchade eller avrättade.”

Jag undrar hur vanligt det var att det blev så här.

“Det är det ingen som vet. Mörkertalet är stort.”

I see…

“Ja. Läskigt.”

Okej, men det är alltså från detta pengar härstammar? Kvittona.

“Exakt.”

Okej. Pengar är alltså ett kvitto på guld.

“Ja”

Men jag har aldrig lämnat in något guld någon gång.

“Nej inte jag heller, lol”

Men vad är pengar då? Är det gamla rester från kvitton som folk lämnade in till tidiga bankmän för hundratals år sen?

“Spot on!!”

Så när jag arbetar, så arbetar jag för att få ett kvitto på guld som någon lämnade in på 1500-talet.

“Ja, jag tror… att systemet nog uppdaterats på något sätt”

Finns det något guld då?

“Kanske.. nånstans”

Osv osv. Ja jag kan inte rå för att tycka att det här är väldigt flummigt. Att jag tycker att det är flummigt betyder inte att jag har någon lösning på hur man skulle kunna göra i stället för att använda pengar. Jag tänker ofta på hur ett pengalöst samhälle skulle se ut, och jag får  liksom inte ihop det.

Men samtidigt, när jag tänker på pengar, som ju faktiskt “finns”, så får jag inte ihop det heller.

“Ja hur skulle samhället se ut utan pengar. Det skulle ju fullständigt stanna?? Vill vi verkligen bli grottmänniskor igen?”

Ja jag vet inte. Alltså seriöst. Jag vet inte! Sluta pressa mig, jag blir apatisk när jag känner mig pressad! Det är tillräckligt illa som det är med all pollen som ligger i luften just nu.

pollenkoll.se

Om vi återgår till tiggarna. Till tiggarna som man riskerar att bli rånad av. Vad är det man rånas från?
Guld? Som någon lämnade in till en förhistorisk bankman på Gustav Vasas tid? Är det verkligen något att vara rädd för?

Nej! Det är det inte. Därför stryker jag det från listan. Pengar är en metafor, en liknelse, en idé, det finns inte på riktigt. Därför känns det, om man räknar bort själva kränkningen i att bli rånad, inte som någon större förlust att bli rånad.

“Men nu för tiden är pengar tid. Tid som man lagt på något, och som man aldrig får tillbaka. Pengar är en kompensation för en insats!”

Men kan man verkligen rånas på något som man ändå aldrig kan få tillbaka? Flum säger jag. Flum!

Då är det bara rädslan att bli mördad av tiggare som kvarstår. Då kommer vi in på ett helt annat värde än pengar, nämligen människovärde och vad ett liv är värt och består av, och det är ingenting som jag tänker börja rota i just nu.

Det är i alla fall inte sista gången som jag snuddar ämnet “rädd för mina medmänniskor”. Detta är ett stort ämne i mitt liv trots allt, då jag är rädd för bra mycket mer än att bli rånad och mördad av tiggare. Jag skulle säga att just den rädslan är en pytteliten parantes inom det breda ämnet människorädsla.

Hej så länge.

Häromdan tog jag och två kompisar en sån där bild där man klämmer ihop sina ansikten till ett självporträtt. Senare på dan när jag satt på internet fick jag syn på en hästbild som var extremt lik bilden vi tog, och särskilt mig.

Jag har samma min som den där hästen och allting. Jag förstår om det finns de som tror att vi tog bilden för att imitera hästarna men 10 fingrar upp till himlen att det är ett sammanträffande. Och jag kan för första gången säga att jag tror att jag har en stjärnsyster som är en häst. Samt för första gången kalla mig för hästtjej!

(Jag blurrade de andra två för jag har inte frågat dem om de vill vara med på min blogg. Men om någon av mina läsare som läser detta skulle vilja vara med på min blogg, skicka en bild på dig själv så kan vi säkert ordna något! Annars, om du inte vill synas: skicka en bild så blurrar jag den och lägger upp. )

Lägg märke till fjärilen

Vi började se på festivalen igår men innan klockan blev nio och bidragen började spelas så bönade barnen och bad om att få gå och lägga sig, så precis när franskan skulle gå på scen så gick vi “av scen”.

Tyckte Petra Mede fångade det hela bra när hon skulle visa hur de svenska familjerna såg ut och man fick se en bild på en barnfamilj som satt i soffan och sov en rofull och djup sömn. DET VAR VI!

Men av det lilla jag såg vill jag säga följande:

1. Jag tycker Gina Dirawi är hur grym som programledare/intervjuare som helst. Hon är opretentiös men ändå proffsig.

2. Petra Mede ägde programledarrollen, det jag såg alltså.

Ni som såg melodifestivalen, minns ni att det i början var en animerad inledning föreställande en liten larv som reste omkring i världen, bland annat på en vespa,  innan den blev en fjäril och flög från Danmark över till Sverige?

Mina barn blev helt galna av huvudbry på grund av den larven.

“Varför är det en larv mamma?” “Är det en fransk larv?” “Vart är larven på väg?” “Varför filmar dom på larven så himla länge?” “Vad har larver med melodifestivalen att göra mamma?”, “tänk om larven slår ihjäl sig?” “Är det en riktig larv, mamma?” osv osv

Det väckte en hel del tankar hos mig.
För vad har en larv med melodifestivalen att göra, really?   

Jag som sitter på en del konspirationssiter har uppfattat fjärilen som en symbol på den hjärntvätt som pågår på popmusiker i Walt Disneys källare. Popstjärnorna sägs alltså hjärntvättas med hjälp av metoden MK Ultra för att sedan fungera som hjärntvättarrobotar för oss som utsätts för dem.

Detta är Harry Styles från One Direction. Han har en av de största fjärilstatueringarna i hela världen.

Men om det inte är den fjärilen som melodifestivalen gör anspråk på,

så måste det nästan vara själva metamorfosen, förvandlingen från larv till puppa, som de ville sätta fokus på. Och vad är det som de vill säga med metamorfosen? “We are all one” stod det nedanför fjärilen. Ville de sprida budskapet om att vi alla är ett och att vi därför bör ta hand om varandra som bröder och systrar?

Eller symboliserade fjärilen och “we are one” att vi alla är en psykologisk massa och att vi måste tänka likadant, klä oss likadant, och sjunga likadant, men ändå förstå att vi är olika och måste ställas mot varandra (precis som i tävlingen), för att tjäna någon högre, sjuk och ond makt?

Eller försökte de säga att en fjäril är blind för landsgränser och inte bryr sig om vilket land som vinner, och att vi borde bli mer som fjärilen, för fjärilen är har genomgått en förvandling och gjort att den slutat larva sig?
Eller: försökte larven säga att vi är på väg mot “a new world order”?

Så frågan är: var fjärilen en symbol för en totalitär världsordning, eller var den en symbol för fred och harmoni?

Jag tänker ändå lite att det är det sista, annars skulle de ju inte ha med Loreen. Det kan väl inte finnas något ont med Loreen?

Men det är helt klart värt att tänka på detta lite till.

PS. Jag är ledsen att analysen inte går djupare och är tydligare än så här, men jag lider av fjärilsfobi och blir därför lite illa till mods oavsett resonemang. DS.

Barnen brukar komponera egna låtar. Oftast rimmar det inte osv (och är rätt entoniga melodier) men det är ändå rätt grymma texter och det kan man aldrig ta ifrån dem. I morse sjöng sonen tex ca “vad är en kalsong utan en rumpa?”, väldigt vackert och känslosamt.

Vid maten sjöng min dotter en låt om cowboys. Hon kunde inte sluta även när jag bad henne, hon hade sån feeling. Den gick typ så här:

“en cowboy är ungefär samma sak som en bonde, bara det att han har lite hästar också. Ingen cowboy heter Muhammed, alla heter Robert. ”

Vad ska jag göra med all denna talang? Funderar på att köpa en flöjt.

Den här fontänen fanns utanför hotellet där jag bodde. Den stod placerad mitt i en konstgjord sjö i vilken man enligt skyltning inte fick fiska (vem skulle ens försöka? Undrar jag). Under min vistelse i Danmark såg jag en hel del fontäner. De skilde sig inte särskilt från svenska. Men det var ändå en i Fredrikshamn som fångade min uppmärksamhet. Det var en staty på en kung eller liknande, som var så kort och tjock att han måste ha haft ett bmi på övrt 2000. Benen var som grova stockar. Jag hann tänka att här glorifierar de minsann inte sina gamla kungar till övermäktiga gudar utan till tjocka små åldringar med stövlar ändå upp till ljumskarna. Stövlar vars läder det måste ha tagit upp emot 30 mustiga hästar till att lyckas sy. Fast det var säkert bara så idealen var när statyn gjordes. Det var så en dansk skulle se ut år 1800.

Tyvärr tog jag inget foto på statyn i fontänen men ni kan säkert föreställa er: tänk er bara en modern fiskare fast gammaldags och oerhört tjock (med restriktioner att jag överdriver för att göra bloggen mer spännande och äventyrlig). Fontänen var för övrigt avstängd så den stod där helt torr.

Jag har varit i Danmark i flera dagar nu, för första gången (har ALDRIG varit i danmark tidigare) och det här är helt sjukt – jag har inga bilder därifrån. Ok det är inte så sjukt men ändå. Jag har den här bilden när färjan lämnar Sverige, och så har jag den här

När skummet från motorerna skapar illusionen av en stor vit röv. Annars lät jag telefonen ligga på hotellrummet etc medan jag var ute. Var ändå svindyrt att öht titta på mobilen. Vansinniga priser i danmark. Fanns massa coola grejer i danmark. Jag ska berätta det i ett annat inlägg senare, ok, så lova att ni kommer tillbaka.

Första maj har jag upplevt många gånger tidigare men aldrig tidigare har jag gått i första maj-demonstrationen. Det är viktigt att visa att man tänker och bryr sig genom att göra nåt konkret. Det fungerar som ett kvitto på att människor i samhället inte är obrydda och bara köper allt precis som det är. Men jag måste säga att demonstrera på första maj är nog inte riktigt min sak. Barnen blev arga och nästan flydde med syndikalisterna och jag blev rädd för människor som skrek sina viktiga ramsor så att det ekade mellan byggnaderna. “NEJ NEJ NEJ!” skrek de tex angående kapitalismen. “JA JA JA!” åt socialismen. Jag vill också skrika nej till kapitalismen men jag vill hellre göra det genom att inte konsumera och på andra sätt visa att jag är missnöjd. Att skrika sådär på öppen gata kändes genant. Jag blev generad. Jag hade lust att rycka tag i nån med megafon och fråga om vi är djur eller vad. Det var ironiskt nog min djuriska instinkt som gjorde att jag ville det. Många delar av tåget var som en helt vanlig promenad, ingen skrek och ingen höll upp text. Folk gick med barnvagn som vilken dag i parken som helst. Det var väl ok men inte heller det kändes bekvämt. För då tog tankarna på vad jag gjorde där över. Jag kände mig vilsen och förvirrad.

Många älskar att samlas i grupp och högljutt sprida viktiga budskap kring sig som handlar om rättvisa och solidaritet, men jag måste säga att jag tycker att det är bättre att stå utanför (gärna i sol om det är kyligt i luften) och se på. Då får man höra budskapen lite grann på distans och man får en större chans att reflektera och ta till sig.

Det är lite samma som att gå på en E-typekonsert. Där är det också trångt, många visuella intryck och budskap som förmedlas med monoton stämma. Även där kan det vara skönt att stå lite utanför och fundera på vad det är som händer. Men självklart kan inte alla vara som jag och göra så, för det skulle innebära att E-type skulle gå i konkurs och allt folk på första maj skulle stå runtom och stirra på en tomt gapande väg.

Det är lite samma princip som gymmet. Jag ignorerar gärna instruktören när hen skriker att man ska kämpa hårdare, jag kämpar väl precis så hårt jag vill. Men skulle instruktören sluta skrika att folk skulle kämpa hårdare så skulle det kanske sluta med att folk bara satt där apatiska på sina cyklar och ryckte på axlarna och gick hem och åt chips i stället och drog på sig ohälsosamma leversjukdomar. Eller så skulle det komma fler till gymmet men i stället för att träna skulle man sitta och klia varann på ryggen i en stor cirkel, vad vet jag.

Jag är nöjd med gårdagen för jag lärde mig ganska mycket.

Här är jag och mun lilla kompis.

Jag har just gjort mig skyldig till att “diska bort det värsta”. Jag har med andra ord diskat all disk men jag har inte städat undan en enda tom kartong eller förpackning, för det orkar jag inte. Det är ofta så hemma hos mig, att nåt är städat, medan något annat är helt stökigt. Ibland när jag dammsuger tex så orkar jag inte plocka upp saker från golvet så då styr jag omkring det med dammsugaren. Eller så städar jag toan men struntar i handfatet eller vice versa. Hos mig vet man aldrig vad som är rent och vad som är smutsigt (såvida man inte använder sina sinnen så klart).

Här får ni en bild på ett par bff’s.

Idag när jag tränade och var klar med crosstrainern (en sån där maskin med stavar) märkte jag att någon gjort en fräck stöld på min vattenflaska medan jag tränade. Behållaren där man ställer flaskan är placerad snett bakom en så nån hade alltså roffat åt sig flaskan medan jag “höll på”.

Efter att ha letat efter vattenflaskan ett tag fann jag den bredvid en svetthandduk vid styrketräningen. Eftersom jag skrivit mitt namn på den så vet jag att det är min. Men nu var det inte bara mitt namn som markerade flaskan utan munstycket var även markerat med någons rosa läppstift.

Jag tog vattenflaskan ut till toaletten och diskade den ordentligt med tvål. Jag var inte upprörd men hade ändå hjärtklappning. Jag tror att jag tyckte att det var lite spännande att utsättas för stöld och sedan hitta åt godset. Efter att jag fortsatt träna kom det fram en man till mig och frågade om det var min vattenflaska. Jag sa ja och han gick igen. Då såg jag att en gammal tant sänt honom för att fråga mig det. Hon såg irriterad ut. Och så hade hon rosa läppstift (det mesta bortnött) .

Idag gör jag ett läromedelkritiskt inlägg i debatten. Kan vi lita på eldens historia? Och vem skulle vinna på att sprida lögner kring den? Det sista är ingenting som jag reder ut i inlägget men det tycker jag att vi alla kan fundera över.

Videon finns så klart på youtube med för er som inte kan kolla här.

Jag gillar inte konsumtionstips eftersom det gör att ni kan bli sugna att handla saker som ni förmodligen inte behöver.
Antagligen behöver ni inte det här teet heller men jag tipsar om det för att det är mitt favoritte. Det är så gott att jag glömmer tid och rum när jag dricker det. Ibland undrar jag vad det är i teet men vågar inte kolla.

Det här är min nya vattenkokare. Jag är tveksam till den. Först tyckte jag att den såg mycket snyggare ut än min förra som var i plast men jag saknar förra vattenkokarens vattenindikator och att locket satt fast på förra. Det är först med en ny vattenkokare som man inser att man tog den förra för givet.

Det är alltid lika kul att säga att man är i säng med en söt kille, och så syftar man på ett småbarn. Det blir aldrig gammalt.

Nej det är en fotboll. Älskar det här skämtet, att stoppa nåt under tröjan så att man ser havande ut. Det blir aldrig gammalt.

Morgonens ord är “paragrafryttare”. Det är en viss person här som anser att man ska hålla för munnen vid host, även om hostet sker mot en kudde eller vänd mot ett hörn. Det är därför morgonens ord är “paragrafryttare”.

Nu blir det frukost! (frukost är bland det bästa som finns)

En av ungarna är sjuk och jag satt just och funderade på nyttan med att ge Alvedon mot feber. Det enda som händer är att barnet blir piggt och energifyllt, men eftersom barnet är sjukt, kan man inte skicka ut det för ett maraton runt gården. Så då sitter man där med ett skenbart friskt energiknippe som egentligen är sjukt och måste vila. Varför gör man så? Nä tacka vet jag att låta ungen dåsa omkring i 38 graders febertöcken och sova halva dagen och bara vara lugn och sjukmysig. Jag har alltid tyckt att det är det har varit det enda positiva med sjuka barn. Man kan ge dem att äta typ nyponsoppa och glass och kakor och de hänger runt halsen på en till de somnar lugnt och sött. Så varför ger man Alvedon mot feber egentligen? Varför inte låta febern ha sin gång? Bilden föreställer min terobot som är ute på vift, men som har lovat att komma hem.

Nu är det påsken och påsken är förknippad med allt möjligt. Här får du en genomgång på hur du kan sminka dig till häxa.

Videon finns förstås även på youtube om ni inte kan se den här.

För ett tag sen hade jag jättemånga löss i håret. Det var invasion. Kände mig förvirrad då normen påstår att löss kliar. Det gör dem inte alls alltid. Så jag hade ungefär tio löss i håret som jag levt i perfekt symbios med. Hade det inte varit pga spridningsrisken hade jag låtit dem stanna för alltid. Jag tycker att löss känns intimt. Att människor smittar varandra med ohyra är väldigt vackert. Hade inte aids varit en så fruktansvärd sjukdom hade även aids gett mysiga vibbar tänker jag, dock är ju verkligheten en annan. För att inte tala om hepatit C som sprids av danska tatuerare med bristande kunskaper i hygien. Tänk att bristande kunskaper i hygien kan leda till spridning av obotliga sjukdomar. Det gör lössen ännu finare, då de varken dödar eller orsakar kaos med din lever. En lus vill bara leva sitt liv precis som oss andra. Jag undrar om GES nånsin hade löss? De som levde så tätt ihop under sina turnéer. Tänk att smittas av deras löss samtidigt som de sjunger När vi gräver guld i USA. Det är en intim och vacker tanke. Inte en sexuell tanke, då jag tänker mig att det hela sker på en sluten privat fest på Marstrand där alla är påklädda och nyktra. Men hur man blir smittad av sina fantasilöss är så klart upp till var och en och ingenting som jag tänker lägga mig i med moraliska pekpinnar.

Jag har haft problem med mina köksstolar ett tag, för rätt som det var började de falla sönder. Jag har lyckats slå ihop stolarna och laga, men de har för varje halvdan lagning kommit närmare och närmare sin slutgiltiga undergång.

Stolen på bilden ovan var först med att vika sig av de totalt fyra stolarna. Vi hade under en lång period endast använt den som ett slags avlastningsbord, men till sist fick den nog av även det.

Vi var inte så ledsna över det. Shit happens osv, plus att sonen hade en egen stol anpassad för barn så totalt hade vi fortfarande fyra stolar.

Men så hände detta:

Sonen föll, skrämdes för livet och skadade handleden. Och vi fick bara ta och acceptera: vi har bara tre stolar nu.

På kvällen när barnen somnat tog jag tag i stolen för att bära ned den i grovsoporna. Det var igen idé att ha den drällandes. Jag var också bekymrad: vad ska vi göra nu då? Nu har vi ju inte tillräckligt med stolar. Hur ska jag göra för att få hem en stol? Etc. Frågan tyngde mig.

Så öppnade jag grovsopdörren och tände lyset. Och vad tror ni inte står där bakom en kartong med gamla mjölkpaket?

En stol! En hel!

Så jag tog upp den till lägenheten och hälsade den välkommen. Barnen blev riktigt överraskade och glada när de vaknade också.

Jag säger så här:

Gud trasar inte sönder en stol, utan att ställa fram en annan.

Det här fina påskkort gjorde jag i kväll på bibblans pysselhörna. Samma hörna där man förut kunde göra Strindbergs mustasch.

Jag vill bara ha det sagt. Att jag såg inte melodifestivalen. Jag har inte heller hört vinnarbidraget, så jag vet inte riktigt vad det är som vi har skickat vidare. Eller, det är klart att jag förstår att det är en människa som vi har skickat vidare, och att människan heter Robin (han ser glad ut, och är alltid lite blank i pannan, det har jag sett). Men jag vet inte hur han låter.

Jag berättar det här för att vara märkvärdig på något sätt, för jag vet att det här gör mig till lite unik i mitt slag. Visst visst, det finns många som jag, men i just min socialgrupp är vi försvinnande få. Sitter här och gungar fram och tillbaka och känner mig glad och tillfredsställd med min tillvaro just nu. Låt mig få ha det. Vi vet ju alla ändå att denna lycka kommer att blåsa förbi förr eller senare, tills det kommer något nytt att ignorera för att på så sätt kunna axla rollen som revolutionär världsförändrare.

Vi som bor i södra Sverige har på senaste tiden attackerats av krispig kyla och strålande solsken. Det är ungefär den härligaste våren som jag har upplevt här.

Om det nu är vår. Jag sitter och funderar på om det kanske är så att det inte blir någon vår i år – det vill säga att vi kommer kunna åka skridskor på Göta kanal i sommar.

Och jag undrar: Hur skulle det påverka oss?

Skulle det innebära svält? Skulle det bli brist på potatis? Rapsoljan tar slut? Korna blir deprimerade? Hönorna värper färre och mindre ägg? Bönderna blir deprimerade? Nu tänker jag bara på mat, förlåt, men jag har så svårt att tänka mig att vi inte kan kompensera allt det andra på annat sätt. Beach 2013 till exempel kan vi kompensera med eldar på Kungsportsplatsen, och solbrännan kan vi kompensera genom att gnida in oss i kolet efteråt. Annat vi brukar göra på sommaren är att campa och det kan man kompensera genom att börja dansa linedance inomhus.

Man har ju hört talas om vintrar förr i tiden, typ på 1500-talet, när sommaren inte kom, och hur typ Gustav Vasas folk fick dela på en halv grisfot och en rutten rova till middag och sånt. Men hur skulle det påverka oss i moderna dagar med all livsmedelimport vi har?

Skulle vi ens märka av nåt?

Nu kanske det inte verkar så, men egentligen är jag ganska ointresserad av själva frågan just nu känner jag. Jag började inlägget med kluvet intresse och nu när inlägget börjar nå sitt slut så känner jag att jag är fullständigt uttråkad av hela frågeställningen.