måndag 13 oktober 2014
Skratta bort tråkhösten
torsdag 18 september 2014
72 000 FB-likes har oftast inte fel
17 083
reaktioner idag

Välkommen till min nya blogg!!

Här kan ni hitta min nya blogg: http://nojesguiden.se/hejsonja

Ja, jag har alltså börjat blogga för NÖJESGUIDEN!

Känns helrätt för mig. Finns inget annat ställe på internet där jag inte hellre skulle vilja blogga, faktiskt.

LÄS VÄLKOMSTINTERVJU MED MIG HÄR

Det är mycket nära nu

Som ni har märkt har den nya bloggen inte öppnat ännu. Den är inte riktigt, riktigt klar. Men det filas på den för fullt och snart, SNART är den uppe!

Jag är verkligen exalterad. Min blogg kommer att tas till en helt ny nivå. Och det kommer bli så kul!

Säger som den där gamla gummifisken som går på batterier och som säkerligen ligger på mången soptippar just nu och förgiftar grundvattnet: Don’t worry. Be happy!

 

Sista dagen på Nyheter24!

Jag har inte bloggat på några dagar nu och det är för att det pågår förändring. Min tystnad beror alltså inte på att jag har fördruckit mig på kaffe eller för att jag har råkat käka upp underläppen efter en livsfarlig blandning utav Monster och Red Bull. Men kanske ska jag lägga av med kaffe helt för det här funkar inte.

Detta är sista dagen som jag bloggar på Nyheter24, och vart jag tar vägen sedan får ni se!

Vad jag kan säga är i alla fall att det är spännande och kul och att det kommer bli superbra.

Ni som prenumererar på bloggen via bloglovin behöver inte göra nånting alls för uppdateringarna kommer att fortsätta dyka upp där precis som vanligt. Ni som kommer hit via hejsonja.se behöver inte heller göra något. Till er andra kommer jag att lägga ut en länk till vart ni kan hitta mig hädanefter.

Jag vill tacka Nyheter24 för denna tid tillsammans. Det har varit kul och vi har alla fått ta del av oerhörda mängder reklambanners som innehållit både rörliga popup-bilder och ljud.

Säg till om ni känner er ängsliga, så kan jag kanske försöka lugna er.

Jag och mina missbruk

Jag klarar mig inte så bra utan att missbruka. Missbruk verkar vara vad som får min värld att gå runt. Slutar jag med ett missbruk – ja då måste jag börja med ett nytt på en gång.  Ibland är det ett intensivt intresse av fransk manikyr, ibland är det cigaretter. Ibland är det youtubevideor om MK Ultra och pedofilringar i Frankrike, ibland är det alla typer av hygienartiklar som börjar äckla mig. Med mera med mera. Och nu har turen kommit till kaffedrickande.

När jag missbrukar något finns det ingen måtta. Ingen måtta över huvud taget faktiskt. Det är därför jag kallar helt vanliga jävla besattheter för missbruk också. Ja jag klumpar ihop både intressen och droger i det här inlägget även om det kanske inte är “rätt”. Jag har svårt att särskilja dem båda. För det kan kanske låta som att det inte är något missbruk att till exempel börja använda plackers. Kan tänka mig att många även har svårt att se det som ett intresse. Men det kan jag slå vad om att det visst kan vara.

Jag går från noll till hundra på en gång. Som nu med kaffet. För etablerade kaffedrickare är kanske fyra-fem koppar på en dag inte så mycket men för mig är det en enorm mängd koffein. Jag speedar omkring hela dagen lång i en utdragen ångest- och euforiprocess.

Jag kan inte sluta tänka på kaffe. Jag planerar dagarna efter kopparna. Jag får ont i magen och gråter och får halsbränna men skriker “EN KOPP TILL”. Jag häver kopparna. Ibland häller jag ut det sista i slasken bara för att få göra nytt.  Jag njuter av alla delmoment; att ta fram kaffet ur skåpet. Att öppna förpackningen. Att höra vattens skvalpande ljud. Att skåda ångan. Jag pratar om kaffe med alla jag träffar.

Och nej jag nördar inte in mig på saker som “märken” och “kvalitet” som autister kan göra. Typ pojken som kan allt om spårvagnar. Nä. Jag skiter i vad det är för jävla märke på kaffet. Ge mig vad skit som helst. Frystorkat råkar vara min favorit. Bara det är KRAV-märkt så bryr jag mig inte.

På en enda dag går det åt tre deciliter grädde. Missbruken kommer sällan allena. För jag skulle aldrig dricka en kopp kaffe utan kopiösa mängder utav grädde.

Jag är nu lite orolig över hur det här kommer att gå. Jag har en tendens att inte lägga av förän jag blir skadad, relationer sviktar eller kroppen ger upp. Jag har märkt hur jag har börjat snegla mot energidrycker på Willys. Jag är rädd för att jag kommer att börja dricka energidrycker parallellt med kaffet.

Gör jag det så är jag dödens. Jag är väldigt känslig mot koffein. Väldigt.

Jag ljuger inte när jag säger att jag senaste veckan har upplevt att tiden har gått oerhört snabbt. Jag har hört att det är nån kristall i klockor som hjälper urverken att ticka och att hålla tiden. Det är nåt med hur “kristallen svingar”, ja, jag har inte fullständigt grepp om det där, det litar jag helt och hållet på att urmakarna har.

Jag tänker i alla fall att jag har liknande kristaller i min kropp, och att kaffet på nåt sätt speedar upp mina kristaller och får dem att svinga skitfort. Jag tycker att det känns som en rimlig förklaring. Annars vore det jävligt intressant att höra vad ni har för teorier.

Jag läste en gång att elefanter lever längre än möss eftersom elefanter har lägre puls. Ja jag ville bara säga det.

Ser One Direction som “söner”

Jag undrar om jag inte är vuxen nu. Sånt är väl på sätt och vis oundvikligt. Jag är någorlunda normalbegåvad, har två skolbarn, har gjort mig av med nästan alla kläder från gymnasiet och jag har (delvis därför) allt oftare ordning i hemmet. Tecknen är där liksom.

Kollade den här listan på buzzfeed. “De 24 största WTF-momenten från BRIT-awards”.

One Direction var med på flera av bilderna. Vilka fruktansvärt söta killar de är, de där One Direction. En smälter ju. Kolla den här GIFen på Henry Styles till exempel

Så fullständigt bortkommen och söt. Men grejen är att… jag blir inte, vad ska en säga, sexuell av att se jättesöta och snygga killar i 20-årsåldern. Inte det att jag skulle se dem som barn eller liknande, nä, de är inte barn. De är inte ens små.

Utan jag tänker snarare cirka “tänk om det där var min SON? Hur skulle jag känna då?”

Och så sitter jag och tänker in mig i rollen som personens MORSA. Hur är det att ha en son som kan sjunga så bra och bli så känd. Hur kommer han att stå sig bland alla droger, svajiga relationer och människokrossande ideal? Svarar han på sin mors sms? HUR MÅR HON OCH BRYR HAN SIG ENS??? Och så vidare.

Men såhär har jag inte alltid tänkt. En gång i tiden fick jag ju till och med barn med en 21-åring. Herregud. Det skulle inte hända idag. Kanske mest för att jag har skurit ut livmodern och bränt upp den i skogen. Skoja bara.

Jay Z rappar ju om att misshandla Beyonce

Jag vet inte om ni har missat det. Men i låten “Drunk in love” som Beyonce gör tillsammans med sin man Jay Z så rappar han såhär:

Hur osmakligt är inte detta?

Jag har många i min feed på både facebook, på twitter och bland bloggar som älskar Beyoncé men jag har inte sett en enda utav dem ens ta i detta. Kanske har det gjorts men jag har missat det i så fall.

För er som inte förstår vad “Eat that cake, Anna Mae!” refererar till  så kan detta klipp från filmen om Tina Turners liv (vars “vanliga” namn är Annie Mae) förklara det:

Varför refererar Jay Z till detta i en låt som handlar om hans kärlek och fysiska attraktion till sin fru?

Dessutom misstänker jag att “the cake” i Drunk in love liksom är… Jay Z’s penis? (lets hope not men.. jag tror det?)

Varför vill han dra paralleller mellan kakan i ovan nämnda scen och… sin penis? Ike och Tina Turners relation är ju liksom känd för att ha kantats av misshandel, kränkningar och våldtäkter.

Dessutom, om en lyssnar på låten “Drunk in love” , så sjunger Beyoncé att hon inte kommer ihåg något från vad som hände i den där bilen (det Jay Z beskriver i sin vers) eftersom hon var så jävla full. Hon ba “det sista jag minns var att vi dansade jättesexigt och sen vaknade vi upp i köket. Vad hände!”.

Lyssna på texten! Vad är det de sjunger om egentligen? Det är ju uppenbart i deras video att de sjunger om något väldigt lustfyllt, sensuellt och älskvärt men lyssnar en på texten är det liksom två redlösa fyllon som har sex, varav den ena refererar sexakten till misshandelscen i en film?

Vissa tycker att en inte ska analysera låttexter eftersom de ofta är helt bananas men just därför tycker jag att de bör analyseras. Gärna spelas baklänges även för att leta efter dolda budskap.

Nog för att jag inte tror att de lägger så värst mycket tid på att “dölja” sina budskap dock (uppenbarligen). Att leta efter oegentligheter i sånger genom att spela dem baklänges är som att gräva i kokain för att hitta knark typ.

Vill ni läsa mer ang låttexten Drunk in love klicka här (länk till Huffinton Post).

Vad tänker ni? Har ni några exempel på kända låttexter som ger er obehag? 

 

Gudrun i “Thicke-parodi” på #grammis14

Såg via feministiskt initiativ på facebook att Grammisgalan tydligen öppnade upp med “en Blurred lines-parodi”, där Gudrun Schyman var med. Detta ville jag förstås se med egna ögon. Vad sa hon? Vad sjöng hon? Juckade hon mot en uppstoppad hund?

Så jag gick in på grammis, spolade tillbaka, lutade mig bakåt och serverades snart med ett stycke rejäl besvikelse.

Gina och Gudrun sjöng ju inget eget. De mimade ju bara lite till originalet framför en gardin, Gudrun fick mima till “den mörka rösten” och det var allt. Jaja. Besvikelsen kommer äta på mig inatt men det gör inget. För all del. Jag är vuxen.

Hur som helst gick det upp för mig hur lite jag hänger med i svensk musik. Inte ens i barnmusiken har jag vett att hänga med. Ungarna får lyssna på Björn Rosenströms “Sockiplast” från typ -98 och ibland “Turistens klagan” med Cornelis, en låt som jag för övrigt tycker är fruktansvärd så jag vet inte varför jag utsätter dem för det?

Dottern gillade “brev från kolonin” jättemycket och hon frågade mig om det är sant att Cornelis drunknade i sprit. Ja vad mer kan man säga än att hon verkar ha blandat ihop Cornelis med Jimi Henrix.

Vem fan gör nåt sånt? Blandar ihop Cornelis med Henrix? – jo ett barn… som vanligt. Inte för att jag bryr mig.

Nej turistens klagan det är verkligen inget jag lyssnar på utan att fyllas av lika delar förfäran som “hahaha vilken hemsk låt”.

Hur som helst gör den här grammisgalan så att det känns som att det är helg fastän det bara är onsdag. Så jag går och lägger mig nu trots att klockan inte ens slagit 22. Barnen har lovat att jag ska få sova mellan dem, som en slags klängig babianmor.

 

 

Fluor är giftigt och förkalkar tredje ögat


Läste en nyhet idag om att fluor är giftigt.


Länk aftonbladet

Fast för många är inte detta en nyhet. Faktiskt ingen nyhet alls. Faktum är att konspirationsteoretiker har pratat om fluor som skadligt för hjärnan i åratal, om inte årtionden, men folk har skrattat åt dem och sagt saker som “foliehatten på!”.

Konspirationsteoretiker har dessutom ett mkt mer smakfullt sätt att förmedla saker på:


Det är därför jag hellre hänger med konspirationsteoretiker än med vedertagen media. Nyheterna om världen är mycket mer intressant och logisk där. För att inte glömma mer spännande.

Men fluoriderna slutar inte med att de urholkar intelligensen och ökar risken för ADHD. Enligt exempelvis författaren David Wilcock förkalkas även “the pineal gland” (vet inte vad det heter på svenska) vilken av fluoriderna och andra kemikalier i föda och produkter blir helt vit och styv. Det är inte bra. För “the pineal gland” är vårt tredje öga. Det är vår länk till universum och kosmos. Det är vår länk till självaste sanningen om allt.

Så när vi utsätts för fluor och detta pineal gland förkalkas, blir vi mer mottagliga för påverkan av destruktiva krafter – såsom reklam, sportevent, melodifestivalen och svåra olyckor och tragedier i världen (tips: kolla upp  false flags). Detta innebär i förlängningen att vi kommer allt längre ifrån sanningen om allt.

Anledningen till att de destruktiva krafterna vill skrämma och påverka oss negativt genom att upprätthålla en kultur med sexism, våld, krig och skräpmat är en historia för sig. Det är bland annat för att de som egentligen styr världen (illuminati, the cabal, corporate elites, the patriarchy, kärt barn har många namn) vill ha kontroll över fjärde dimensionen, det vill säga vårt gemensamma medvetande.

Ju grumligare och svajigare den fjärde dimensionen är, desto mer förvirrade är vi som kollektiv då det gör att vi går djupare och djupare in i polaritet (dvs ett “jag/du- vi/de-tänk).

Så vad kan en göra för att lugna ner fjärde dimensionen då?

För att göra det behöver en inte ens undvika fluorider, även om det kanske är att rekommendera. En kan börja meditera, ta saker lugnare, leva ut sina intressen, spendera mer tid på berg, jobba med händerna, typ bygga något eller brodera en pläd. Att göra något en älskar placerar en i nuet, det fungerar nämligen som ett meditationsutövande i sig även om en inte tänker på det.  Ett effektivt sätt att påverka fjärde dimensionen och ditt egna elektromagnetiska fält ska vara att gå barfota på bar mark. Det är förstås lite svårt för oss i denna årstid, så det kan ju sparas till sommaren.

Andra saker att prova på:

Att inte hata, att inte förakta, att vara vänlig, att sprida glädje om än för bara en sekund, att försöka förstå i stället för att fördöma och att helt enkelt inte vara elak mot andra eller mot sig själv. “Att älska andra såsom man älskar sig själv” som bibeln säger. Detta eftersom andra är en själv och den värld vi ser, uppbyggd av polariteter, är en illusion.

Så det är förstås inte en dålig nyhet att det kommer ut i allmänmedia att till exempel fluorider är giftigt. Det är bra. Det förbättrar miljön för våra pineal glands avsevärt.

 

Nu ska jag börja byta ut “man” mot “en”

Hen har blivit ett ord fast förankrat i våra hjärtan sedan det slog igenom och exploderade för ett par år sen, jag minns inte när det var, men jag minns glädjen hos oss alla. I alla fall många av oss. Bland annat jag blev jätteglad.

Nu är det, för min del, dags för att byta ut man till en också. 

Det har legat och lurkat på mig allt bra länge nu och jag gillar det mer och mer måste jag väl ändå säga. Såg lite konstigt ut först men nu rycker det i “en”-nerven var och varannan gång jag ska skriva “man”.

För er som inte fattar hur jag menar eller vad jag talar om kan jag demonstrera användandet av “en” med ett skämt som mamma tyckte var roligast i världen och som även jag tycker är väldigt roligt: 

En norsk besöker en fårfarm och bondhen säger förnöjt
- Gissa hur många får jag har?
Norr…hennen tar en snabb titt på fårskocken och svarar snabbt
- det är 141 stycken.
Bondhen blir häpen som få och ba
- OMG, det är rätt. Hur gjorde du??
- Jo.. jag räknade alla fårens ben och sedan delade jag med fyra.
- OMG, svarar bondhen helt förbryllad.
Varpå norrhennen pickar sig själv på tinningen och säger
- Ja.. en har väl njurar. 

Så varför byta ut? Ja, en kan väl säga att jag är trött på hur mannen hela tiden är utgångspunkt för det allmängiltiga, det “neutrala” och självklara i diverse situationer och vardagsprat. Mannen ska inte utrotas. Mannen ska veta sin plats i livets stora cirkel. För just det. Livet är en cirkel och inte nån jävla hierarki där några ska sitta överst och slå sig själva på bröstet. Dessutom gillar jag språkutveckling.

Att byta “han” mot “en” må vara ett litet steg för människan. Men det är ett stort steg för henskligheten.

 

Jag har svaret på varför Melodifestivalen ser ut som den gör #melfest

Igår såg jag tredje delfinalen av Melodifestivalen. Det kommer knappast som en chock för någon att melodifestivalen är sk dålig underhållning med skandalsusande, bitvis ruttna inslag. Så är det varje år. Det gör dock inte kritiken mindre nödvändig.

Min första besvikelse kom när årets programledare Nour och Anders kom ut på scenen och hade “bytt kläder”. Nour hade kostym och Anders klänning. Jag satt och hoppades, verkligen hoppades, att de inte skulle kommentera kläderna de hade på sig. Att de bara skulle ha på sig det, vara coola och smarta och köra på som vanligt. Jag bet på knogarna ända ner till skelettet av ren och skär nervositet. Och så gjorde de det. De gjorde en billig poäng av klädseln i stället. Tråkigt. Förutsebart. Gammalt.

Men efter att ha sovit på saken tror jag att jag har hittat anledningen till att melodifestivalen ser ut som den gör. Svaret hittar vi i den här artikeln från 2010:

Okej, nu är melodifestivalen knappast en “ny programtjänst” eller “ny programidé” hahaha. Men jag fattar ändå misstankar. Jag fattar misstankar om att regeringen har granskat melodifestivalen för att sedan ta bort allt som hotar kommersiella kanaler.

Herregud, såg ni det där mellanspelet där folk sprang omkring i dräkter? Jag vet inte vad som hände. Det var suggestivt och läskigt, som en kaotisk feberdröm på gränsen till dilerium. Sen att Björn Gustav taffsade Nour på brösten, det var bara… äckligt. Har hört att det var hon som kom på skämtet. Ja, det må så vara. Det gör inte det hela till ett mindre “nu måste jag hålla för ögonen på mina barn och kritisera samhällsklimatet”-moment. 

Beviset på att melodifestivalen inte har förstört marknaden för de kommersiella kanalerna och vilket får kanal 4:s chef att peta sig belåtet i naveln får vi av ingen mindre än Emanuel Karlsten, programledare för P3 Nyheter med Karlsten:

Lyssnar på andra här på bussen

20140215-184159.jpg

Som ni vet har jag rensat kläder idag. Är helt skakig i armarna av påsbärande, så jag har fått träning? Ja det har jag helt klart. Om inte annat mentalt. Är nu på väg in mot Göteborg för att… Se mello? Vet allvarligt talat inte.

Lyssnar på ljud här i bussen. Några pratar om att “man uppfostras att älska bacon” (sant) och nån annan lyssnar på typ Arne Hägerfors eller annan sportnisse på sin mobil. Och jag måste ju också lyssna, på grund av:

20140215-184052.jpg

Inget mig emot egentligen. För jag har redan musik om jag vill lyssna. Inne i huvudet. Några av låtarna jag har i mitt huvud är:
Orup – ett tåg av kärlek
Orup – Magaluf
Orup – Regn hos mig
Nils Karlsson Pyssling – vad jag är glad att jag har dig

Så jag klarar mig.

Jag drunknar i textilier, jag dör! TRADERA :((

Jag håller på att sälja av lite grejer på tradera och dylikt så just nu ser det ut cirka såhär hemma i vardagsrummet:

20140215-134952.jpg

Förutom att bilden inte gör någon rättvisa. Mitt vardagsrum är KAOS.

Snart tar jag alltihop och slänger från balkongen. “DIN JÄVLA IDIOT! KOM ALDRIG MER TILLBAKA!” kan jag skrika medan jag slänger plaggen till marken, allt för att verka så normal som möjligt. För vem står egentligen och slänger bort sina egna kläder i uppgiven frustration? Har inte sett en enda film där nån gör så.

Nej det ska alltid vara någon annans kläder man slänger. Alltid nån partners. Om jag slänger kläderna från balkongen vill jag att alla ska tro att jag “gör slut” med en “fullständigt makaber psykopat”.  Ska skrika det så att alla kan höra. “DIN FULLSTÄNDIGT MAKABRA PSYKOPAT!”. Och så slänger jag ner mina egna gamla förslappade jazzbyxor (som jag för övrigt inte tänker försöka sälja eftersom jag har ett samvete), och folk ba “vi förstår exakt varför det tog slut, usch”.

Seriöst snart gör jag det. I FUCKIN DO IT NO REGRETS.

Jag tycker at tradera är jättebra. Det tycker jag verkligen. Men måste det vara så jävla jobbigt att lägga upp saker på den förbannade siten.  Har ni gjort det nån gång? Tycker ni att det var… roligt?

Jag funderar på om inte traderauppläggning är västvärdens svar på tålamodsprövningarna i öst. Ni vet där man, ja jag vet inte vad man gör där… man typ sitter på en påle i 30 år? Förlåt jag är mycket okunnig om tålamodsprövningar “i öst”. Men tradera är helt klart en västerländsk tålamodsprövning.

Med det sagt så ska jag gå och fylla några påsar nu. Och vad jag kommer göra med påsarna det vet bara Gud Herren i Himlen i detta läge.

Har känt tydligt vad blanketter gör mot mig

Läste den här länken (länk till bloggen Obesprutat) där man får tips om vilka växter som rensar hemmamiljön från gifter.

Det är Ampellilja och Svärmorstunga (slurp) bland annat. Skitbra. Man bara köper massvis av de här växterna och ställer överallt så får man en renad luft till och med runt billiga ryamattor från Ellos outletavdelning.

I slutet av inlägget får man se några gifter som är vanliga i våra hem, och speciellt en sak fångade min uppmärksamhet.

Har alltid känt en stark avsmak inför blanketter. Jag drabbas av svår dyslexi när jag ska fylla i dito. De olika fälten bara snurrar runt och gör mig yr och illamående. Nu förstår jag ju att detta bara är helt normala tecken på acetonförgiftning och att jag är sund som får sådana reaktioner.

 

Vilken slags karantän har Soran Ismail hamnat i?

Igår innan jag skulle gå till sängs fick jag höra att Ekot skulle komma med en banbrytande nyhet klockan 06 på morgonkvisten. Jag tänkte att illuminati äntligen skulle avbeslöjas och att konspirationsteoretiker en gång för alla skulle få skratta alla tvivlare i ansiktet.

Men så blev det inte tyvärr. Är osäker på vad det var för stor nyhet som Ekot presenterade (?) men en annan nyhet var i alla fall att Soran Ismail inte får agera sidekick i SR Morgonpasset P3 förrän efter valet. Detta eftersom han uttalar sig kritiskt om sd  i nån podd som han tydligen har. Ja bland annat i podden skulle jag nog säga. Han har ju en roadshow med Magnus Betnér också. Så nu säger alla att han sitter i karantän. Ni vet som TBC-patienter på 40-talet, “nu får ni inte gå förrän slemhostan har lagt sig”.

 Men frågan är om man verkligen kan likna Sorans SR-karantän med TBC-karantän. Jag har grunnat på detta hela kvällen. 

På 40-talet var man ganska osäkra på hur man skulle bota TBC så man bestämde att alla som fått sjukdomen skulle buntas ihop och bo på särskilda hem. Där fick de ligga i solstolar utomhus mitt i vintern för att “stärka lungorna” och “skrämma bort” TBC-sjukdomen med kyliga vindar.

Går det verkligen att dra paraleller mellan detta och Soran Ismails SR-karantän?

Om liknelsen är korrekt så betyder det att Soran Ismail ska bort från SR pga “smittorisken”. Så därför ska han isoleras för att förebygga spridning av “sjukdomen” samtidigt som man försöker “frysa bort åkomman” (vilket i detta fall måste vara ställningstagandet mot rasism). Kom tillbaka när slemhostan är över! Kom tillbaka efter valet!

Jag vet inte. Kanske är det mer som den här karantänen.

I Ridley Scotts film Alien från 1979 besöker en besättning ett strandat skepp på en outforskad planet. Mitt i utforskandet av det till synes övergivna skeppet får en av besättningsmännen en handkräfta rätt upp i ansiktet. Officeraren Ellen Ripley, spelad av Sigourney Weaver, säger till besättningsmännen: TA. INTE. DEN. DÄR. VIDRIGA. SAKEN. OMBORD. PÅ. MITT. SKEPP.

Men folk blir arga. Säger jo. Vi överger inte vår vän! Och så tar de ombord honom på skeppet men sätter honom i karantän i ett rum med glasväggar.

Till sist faller handkräftan av mannens ansikte, till synes död, och besättningsmannen vaknar upp, till synes frisk. Men ack vad skenet bidrar. Bara några minuter efter att mannen släppts ut från glasrummet får han en yrselattack. Därefter sprängs hans bröstkorg från insidan och skeppet är nu invaderat av utomjordingar.

Går det att likna Sorans SR-karantän med karantänen i Aliens från 1979?

Ja då får man först fråga sig om Soran har en “handkräfta” mitt i ansiktet. Kommer man fram till att han har det, ja, då kan man säga att SRs kanalchef i Stockholm, Lotta “Ellen Ripley” Mossberg,  har gjort en fullkomligt rimlig bedömning att inte släppa Soran ombord på “skeppet”. Herregud han är helt livlös med en stor slemmig “insekt” mitt i ansiktet! Han kommer döda allihopa! Särskilt sverigedemokrater! Bra Mossberg, bra!

Ett annat sätt att se på saken är att Soran ÄR själva handkräftan. “Besättningsmannen” är i så fall en politiskt opartisk radiokanal som Soran har klämt fast sig på så att han kan impregnera den med små sd-kritiska foster. En grej som stärker denna liknelse är att “handkräftan” i filmen tycker att åtskillnad mellan hudfärger är fullständigt onödig. Den tycker att alla människor är lika mycket värdar.

Nä okej den här Aliens-liknelsen var väl inte helt 100. Jag hittar många luckor. Får inte ihop det. Även om “rum med glasväggar” är exakt den typ av rum som man sitter i när man sänder radio.

Men alltså det här att han har placerats i karantän.

“Faksimil” från Wikipedia

Ska man inte kunna frilansa för SR nu ifall man någon gång, på något sätt, visar en partipolitisk åsikt offentligt? För det är ju det Soran Ismail är om jag har förstått saken rätt. En frikkin frilansare. Fattar ni vad många det är som frilansar för SR? Ska ALLA dessa personer vara fullständigt “neutrala” på sin övriga tid? Är det rimligt? Går det ens att leva upp till? Kommer vi att få höra allt fler lobotomerade i public service fram till valet?

Jag är ju själv frilansare för P4 Västerbotten. Hur ska jag ställa mig och anpassa mig till detta?

Vill ni läsa vad Soran Ismail själv har att säga så har han skrivit lite om det här.

Vill ni lyssna på mig på P4 Västerbotten kan ni trycka här.

Hur får man mindre sexlust?

Ganska ofta ser man i frågespalter och i forum all over internet att människor har “problem med sexlusten”. Och alltid är problemet att “sexlusten är för låg”.

Det kan låta ungefär såhär:

“Hej! Jag har ingen lust att ha sex. Jag vill hellre gå på bio och spela squash. Har ni tips på hur jag får tillbaka lusten?”

Tipsen strömmar då in i form av att personen ifråga ska ha långa förspel, prata om sina mest upphetsande fantasier med sexpartnern, få sina fötter masserade och yada yada yada. Ingen bryr sig om att tipsa om bra filmer eller squashtekniker.

Även tidningar fyller spaltmeter efter spaltmeter om hur man “återfinner sexlusten”, inte sällan kallar man sexlusten för “gnistan” också (“återfå GNISTAN!”) ungefär som att sexlivet är självaste fanbäraren för en hel relation.

STAHP

Jag har en fråga: varför läggs alltid problemet på personen som inte vill ha sex?
Varför är det den utan sexlust som ska vrida och vända på sig, söka hjälp och frammana sexlusten i diverse ritualer rekommenderade av nån sexrådgivare i Aftonbladet?

Kan det inte lika gärna vara så att den som vill ha sex har för mycket sexlust?

Jag har en teori att detta beror på den sexfixerade kultur vi tycks befinna oss i. Sex, eller åtminstone att vara fysiskt attraktiv, är något som vi i princip alltid förväntas eftersträva. Sex blir en utgångspunkt, en standard, ett “normalt” sätt att vilja spendera sin lediga tid på. Om någon vid någon punkt bara “äh jag vill inte ha sex! jag är helt ointresserad av sex! Jag vill hellre läsa Allers! Min partner känns mer som en vän! Nä nu slutar jag sminka mig och sparar svettringar! Jag blir torr som ett bragokex när jag ser halvnakna fotbollsspelare med Volvobilar!” så stannar omgivningen upp. Va? Vad sa människan? Och tipsen kommer strömmande. “Men du kanske känner såhär för att du inte får leva ut dina yttersta fantasier?”, “du kanske inte vill vara attraktiv för att du lider av psykiska problem“, “prova att få fötterna masserade!”,  ”okej muskler och familjebilar kanske inte tänder dig men du kanske tänder på Martin Stenmarck och Mikael Tornving?”

En person kan inte få vara allmänt sexuellt avtänd utan att det ska bero på att personen inte har försökt tillräckligt,eller så beror det på att personen inte har funnit sin sexuella nisch eller har psykiska besvär. 

Sex är sunt! Sex är nyttigt! Sex ökar immunförsvaret, stävjar hjärt- och kärlsjukdomar samt ökar livslängden med tre sekunder per orgasm! Så här har grannarna sex! Hallå! HAR DU INTE LÄST KVÄLLSPRESSEN ELLER.

Det är som att hela vår ciliviserade tid förväntas vara en evig jävla parningsdans där sex är det som skriver under diplomet på att självaste livet och dess relationer fungerar och är på topp.

STAHP

Att inte ha någon sexlust är inte ett problem.

Enda gången som jag kan tänka mig att det är ett problem, är när man verkligen verkligen vill ha sex men inte.. vänta nu, är inte det en motsägelse? Känner man att man verkligen verkligen vill ha sex, så har man väl sexlust?

Det är väl först när man verkligen verkligen vill ha sex för någon annans skull som bristen på sexlust kan kännas som ett problem?

Men då återgår jag till det jag skrev tidigare. Kan det inte lika gärna vara den som vill ha sex som har problem?

Kanske är det den som ska skriva till sexspalter om tips och råd? “Hej, min partner vill inte ha sex, men det vill jag. Hur ska jag göra för att minska lusten?”
Och tipsen kan börja strömma in: “ta mer ansvar för barnen”, “diska direkt efter varje måltid och skaffa hund”, “massera din partners fötter” etc.
Tänk vad soft om tidningarna kunde skriva rubriker som “så minskar du din sexlust i sju enkla steg!”.

För som sagt, att inte ha någon sexlust är inte ett problem. Det kan vara ett problem för andra, det kan väcka huvudbry hos omgivningen, det kan göra partnern frustrerad och det kan få hjärt- och kärlsjukdomsdoktorn att skaka på huvudet eftersom bristen på sex ökar risken för stelkramp med 0,78%, men nej. Det är inget onormalt eller konstigt eller osunt i att inte vilja ha sex. Inte sagt att det aldrig är det, men det är en konstig grej att utgå från tycker jag.

När det kommer till relationer så finns det dessutom viktigare grejer än sexliv som avgör om relationen är sund och hälsosam.

Och nej, jag kan inte påstå att jag tycker att det är rätt att säga att någon med massa sexlust “har ett problem” heller. Gör man det så vänder man bara på problemet och utmålar någon annan som osund och konstig. Jag tycker inte heller det känns intressant att vi som samhälle skulle gå tillbaka till nåt slags puritanskt tankesätt, där man ska tänka på Kung och Fosterland när man väl kommer till skott under Guds Öga.

Men kan vi inte sluta utgå från att den utan sexlust har problem?

Apokalyptiskt mys med barnen

Idag har jag och barnen haft en riktigt apokalyptisk mysdag.

1. Först tog jag dem till ett “fängelse” där de fick jaga varann och leva under fullständig stress på nära till panik.
2. Efter det fick de gå till en affär och “bunkra”. De fick inte ta mer än vad de kan bära så de fick göra ett jävligt noggrant urval på liv och död. Under tidspress naturligtvis. Det fanns andra som ville ha exakt det de ville ha och de kunde komma när som helst.
3. Som final gick vi till en död skog fylld av faror och en liten porlande bäck där de kunde skölja av ansiktena från svett och tårar.

Det har varit en jättebra dag.

20140211-013644.jpg

Hur gick diskussionen på Lego?

Såg att Lego säljer motorcyklister som släcker bränder på återvinningsstationer.

20140206-104342.jpg

Detta med ett ytterst misstänksamt ansiktsuttryck, typ “det här händer ofta, detta är vad jag är anställd för att göra, men det är VERKLIGEN konstigt”.

Jag undrar hur mötet där man skulle bestämma detta byggset såg ut.

Dom ba “vi på lego är rätt stereotypa. Vi måste utmana samhällets ramar och kanske även uppmärksamma nån minoritet på nåt vänster. Vi får inte verka som konserverade från 60-talet”

“Minoritet? Du menar typ… medelålders män som släcker små bränder med en brandsläckare som de förvarar på sin motorcykel?”

“Finns såna? Ja då måste det vara en minoritet för det har jag aldrig hört talas om”

“Jomen dom finns.. i riktigt stora städer”

“Bra”

“Eftersom yrket i sig är jävligt töntigt så föreslår jag att han ska ha skäggstubb och kanske rent utav polisonger”

“Ge honom nåt aggressivt i blicken också. Typ förvåning blandad med misstänksamhet. Han är ingen riktig brandman men han kör motorcykel i ensamhet och möter eld på konstiga små plaster. Det är respekt och action och det ska man verkligen känna när man ser den”

“Jag vet precis vilket ansikte han ska ha. Vi har en uppsättning skogshuggare med en yxa i benet som har just precis det ansiktet”

“Bra”

Kastanjeträdet

Vi var på väg hem från skolan när vi mötte det. Riset. Någon hade rensat träd på grenar och kvistarna låg utspridda över gräsplätten som annars var slät och skyddad utav träden. Det smärtade mig. Jag vet inte riktigt vad smärtan berodde på men jag har känt den förr. När en granne rensade i skogen där jag bodde. Mitt sätt att hantera det hela på var att springa ut i skogen och skrikandes fördöma grannen till  helvetet.
Men jag är vuxen nu. Jag sköter saker på andra sätt. Jag har lärt mig att skogsvård är sånt som händer.

Det är jag det. Jag har en son. Han blev ledsen. Han satte sig ned på kvistarna och strök på dem med handen. “Varför?” frågade han mig, “varför har de gjort såhär?”. Jag sa att jag inte visste. Men att naturen alltid kommer på ett sätt att återhämta sig. Alltid. Tänkte på planeten Mars. Denna till synes döda och torra planet som förr tydligen bar virila floder av vatten. Har naturen återhämtat sig på Mars? Kanske. Det finns bilder på Mars yta som visar något som ser ut som träd. NASA har försökt gömma och trivialisera bilderna. Men vi trädälskare känner igen ett träd när vi ser ett.

Sonen strök längs grenarnas bark. Sa att det är ett kastanjeträd. Själv hade jag ingen aning. Var det ett kastanjeträd verkligen? Han var säker. Vi satt tysta ett slag bland grenarna medan jag försökte minnas om jag verkligen sett kastanjer där. “Nu får vi nog gå” sa jag. Det var kallt. Minusgrader. Sonen ställde sig upp, bröt av en liten knopp, slöt sin hand om den. Till resten av riset sa han adjö. Tack för allt.

Knoppen ligger nu och flyter omkring i ett dricksglas på fönsterkarmen i köket. Jag måste nog slänga det innan det börjar mögla. Jag får göra det i smyg.

Jag tror att kastanjeträdet kommer att blomstra som vanligt till våren.

20140204-084108.jpg

Jag tror att det kommer att blomstra redan i mars.

Det här att fota oväder och förlossningar

Att fota naturens bombastiska uttryck i form av sk oväder och försöka förmedla det till internet är fan inte lätt. Just nu är det fullt med snö i hela Kungälv och förut när jag var och handlade så piskade snön som dimmor i drivor.

Det var aggressivt, ganska kallt och fantastiskt på så många sätt. Snön skapade så vackra former i luften att jag stod där stel av hänförelse. Så här blev bilden då jag försökte fånga detta naturens spektakel:

20140130-232010.jpg

Ja jag antar att om ni vill veta hur det var så får ni lyfta på röven, gå ut och hitta er egna yrsnö.

Har ni försökt fota månen nån gång? Gör det. Det är otillfredsställande och följer samma princip.

Eller det här att fota förlossning. Vad som i verkligheten känns som världens största och i vissa fall vackraste händelse slutar med en bild där en barnmorska håller upp ett blodigt stycke moderkaka medan man själv ligger nånstans i bakgrunden som en blek figur som nyss dött och återuppstått via elchocker men ändå typ försöker “ge bilden feeling” genom att göra tummen upp. Inte undra på att hårddisken kollapsade och tog alla förlossningsbilder med sig till graven.

På tal om fult

Skulle köpa några mjukisbrallor till ungarna men av nån anledning råkade jag surfa in på mössor.

Den här mössan för att vara exakt.

Rövhålsblicken! Vi måste skydda våra barn från rövhålsblicken!

Varför satsa så jävla fult?

I vetenskapsmagasin är det jävligt vanligt att man presenterar framtiden i förskott. Det är städer som byggs på höjden och det är undervattenstunnlar i totalt vakuum och malmbrytarsamhällen på månen.

Det är förstås himla intressant men vad som alltid har stört mig är hur fula dessa skapelser spås bli. Asfula. Typ lika fula som dagens arkitektur generellt är. Det är som att man inget sig lär om skönhet så framtiden spås bli lila grå och själlös som nutidens samhällsbyggnader.

Som den här sk “flytande staden” (en återkommande favorit tydligen)

20140128-224233.jpg

Så. Jävla. Ful.

Och “freedom ship”? Är det en amerikansk högstadieelev  som saknar kunskap om både harmoni och skönhet som har ritat skeppet måhända? Namnet! “Freedom ship”.

Dör.

Har sett teorier om flytande städer förr. I bästa fall har den som målat båten satt lite Silja Line-look på “stadens” skrov. Eller gett lite lyxjacht-känsla med nån “blomstrande parkvåning” som sticker ut i mitten. Men aldrig nånsin har det sett bra ut.

Detta är så klart en ytterst subjektivt åsikt men jag vet att jag har rätt.

De säger att världen har börjat bli trångbodd och för att kunna utöka mänskligheten måste vi komma på “kreativa sätt” att lösa platsbristen. Okej men visa några kreativa sätt då! Det här är inte kreativt! Det här är en flytande jävla container!

Dessutom – är det så trångt i världen verkligen? Såvitt jag vet är större delarna av Sverige totalt obebodda och föraktade av stadsfolk. Varför inte utveckla systemet så att det går att överleva i skogen? Varför måste man låsa in människor i frånstötande kartonger innan det börjar likna något “värdigt”?

Och nu visar det sig att till och med dinosaurier visade större prakt och elegans än framtidens samhällen. Åt helvete med flytande städer.

Då och då sker det ett litet mirakel

Med tanke på alla dystra rubriker nu för tiden behöver åtminstone jag små mirakel för att upprätthålla tron på livet. Idag upptäckte jag just ett sådant välbehövligt mirakel.

I blomkrukan till en av mina små växter som urartat och blivit skitlång upptäckte jag den här lilla:

20140127-222637.jpg

I många år har jag tagit ihjäl varenda liten gröda som har kommit i min väg. Men nu ikväll tänkte jag att jag kanske inte är så livfrånstötande ändå. Det kanske bor en liten urmoder i mig trots allt. Jag kanske har lite liv och smittande värme pumpandes i mina vener när det kommer till kritan.

I den där grödan bor det kärlek och kanske rent utav att Gud bor i grödan.

Min spontana känsla är att jag vill riva upp den och kyssa den men som de flesta av er säkert redan vet så är inte det något konstruktivt sätt att hantera en växt på.

Det känns hur som helst underbart att sånt här kan ske.

Att vi skulle ha bränt bh:ar är en snedvriden myt

Fram till för två år sen trodde jag verkligen att man brände bh:ar på 70-talet. Kanske inte att alla gjorde det, men åtminstone nån. Typ de som sjöng den där låten “åååå tjejer ni måste höja era röster” till exempel. Men det gjorde de inte. Ingen brände sina bh:ar på 70-talet. Hela ryktet sägs ha sina rötter i patriarkatet aka “gubblobbyn” som ville smutskasta hela den feministiska rörelsen och utmåla den som irrationell och dum i huvudet. En kampanj som, enligt röster i etern, pågår än idag av bland annat SVT.

Nej man brände sannerligen inga bh:ar. Däremot brände man kalsonger. Detta gjorde man dock långt innan brännandet av bh:ar skulle ha ägt rum enligt den berömda myten.

År 1935. För att Hugo Boss skulle vilja göra uniformerna till de tyska nazisoldaterna så var nazisterna tvungna att bränna Armanikalsonger. Det hela tystades dock ned då nazisterna inte ville framstå som irrationella och dumma i huvudet.

Tänk efter noga varifrån ni tror att uttrycket “feminazi” kommer från.

Annat klädmärke med koppling till nazismen: 

Klädkedja med endast en mycket vag och tvivelaktig koppling till nazism:

Magdalena Nordin har skrivit lite om det här.

När blygdläpparna kom till barnen

Men apropå det här att traumatisera barn bara genom att informera om vissa saker. När min dotter var ca två-tre år hängde jag en del på forumet familjeliv. En gång hittade jag en tråd som hette “Gulliga ord som era barn säger fel”. Jag gick in på tråden, rätt ny, grön och naiv i detta träsk, och skrev att min dotter sa “blyggbläpplar” i stället för “blygdläppar“.

Och diverse folk inne på tråden bara “WTF shit, OMG, varför lär du ditt barn såna ord! Vad har hon för användning av det i den åldern? EEW!”

Man hade kunnat tro att jag lärt henne befästa maskulinitetsnormen vilket utöver storföretagens inflytande i politiken är det största hotet mot både mänskligheten och jorden, men nej. Jag hade lärt henne namnet på en helt vanlig könsdel. En könsdel som majoriteten av världens befolkning har. På UTSIDAN av kroppen.

För det är ju inte som att blygdläpparna är nåt dolt inre organ som man måste skära med kniv för att få en skymt av. Blygdläpparna är oerhört synliga från utsidan. Ser man ett naket barn kan man säkert se blygdläpparna från minst 50 meters avstånd. Blygdläppar är ingen hemlighet. De är allmän kunskap. Allmän fakta. Små barn är generellt nakna rätt ofta också.

Den överspända attityden gentemot blygdläppar slutar inte vid små barn som har det i sitt ordförråd heller. För ett tag sen sa en person till mig att jag borde radera mina gamla youtubeklipp eftersom jag “sände ut signaler” som kunde “locka till sig galningar”. Jag signalerade tydligen till omvärlden att jag är “sexuellt frigjord” och att jag därför borde passa mig noga och veta att jag nog fick skylla mig själv om någon otrevlig skulle kontakta mig. Jag förstod inte vad som menades. “Jamen du säger saker som…. blygdläppar“ 

Detta är videon som hen syftade på. 


Här kan du se videon om inbäddningen inte funkar

??

Aldrig i livet att jag tar bort denna video. Men tack för rådet. Jag bedömer det som ruttet.

Det borde vara allmän kännedom men blygdläppar är faktiskt ingen ond riddar Kato “vars namn man inte får uttala för då går det en kall och obehaglig il genom trädtopparna”. Blygdläppar är blygdläppar. Det är inte rimligt att det ska börja snackas trauma och våld bara för att man råkar ha dem eller för att man kan nämna och nämner dem med ord. 

Och detsamma gäller htbq-frågor. Det handlar om mänsklig jävla baskunskap. Det är en mycket gammal vanföreställning att saker och ting försvinner bara för att man ser åt ett annat håll. Tänker man efter så är det ju faktiskt helt uppenbart att barn har blygdläppar alldeles oavsett om man nämner dem eller ej. Detsamma gäller så klart även annat. Typ människors läggning, känslor och könstillhörighet. Jag säger som den danska barnpsykologen Jesper Juul (vars bok jag inte har läst men som står i bokhyllan som ett minne från familjeliv.se-tiden).

Att traumatisera barn med hbtq kontra andra trauman

Läste några tweets av @enligtellen (som även har denna tmblr-blogg som är bäst).

20140122-230313.jpg

 

Vilket fick mig att tänka på

Eller det här traumat jag fick genomlida i mitt egna liv. När jag var liten hade vi inte guldfen, vi hade något som vi kallade för “Guldtuppen”. Guldtuppen hade exakt samma funktion som tandfen, bara det att man fick en leksak i stället för pengar.

Jag minns när jag triumferande och lite vuxet sa till mamma: “jag VET att Guldtuppen inte finns på riktigt”.
Minns hennes blick, typ “here we go again” (jag är fjärde barnet, jag skulle alltså inte bli den första som genomskådade lögnen). Och jag ba “ja mamma jag VET att Guldtuppen egentligen är en helt vanlig gubbe som klätt ut sig till tupp”. 

Hon sa inget, så min lilla “triumf” utvecklades snart till en fobi.

Så fort jag tappade en tand kontrollerade jag skräckslaget att alla fönster och dörrar var ordentligt stängda innan läggdaggs.  Vad var det för sjuk belöning som drev en vuxen man till att klä ut sig till tupp och klättra in i vanliga människors hem, bara för att ersätta deras tänder med leksaker?

Och varje morgon samma sak: en leksak under kudden.

Kunde knappt med att leka med dessa leksaker. De kändes som smuts i mina händer. Varsegoda att stjäla denna anekdot till äckligt filmmanus.

För att återgå till Ellens tweet i början. Här är en video som jag gjorde en gång i tiden.

Här är en länk om inbäddningen inte fungerar.