"Jag såg inte ens ett enda leende på stan"
När ska folk skulle börja ta hand om varandra på riktigt, såsom de säger att julen är menad för?
23-årige Milad är även känd som sitt alter ego CASHMONEYMILAD.
Juristexamen samt Politices kandidatexamen i nationalekonomi och statsvetenskap.
Kämpat med Soppkök Stockholm sedan start.
Arbetar på Fryshuset där han Ínspirerar ungdomar, personal, kommuner och företag.
Följ hans blogg här.
Det har varit värt. Jag bestämdeinnan ledigheten att ledigheten skulle bara innefatta ett lugn, utanalkohol och inte alltför många människor. Inget stressande efterjulklappar, inget festande på nattklubbar och inget ståhejande. Jagförsökte stänga av, vilket är omöjligt för en person som mig,men jag gjorde vad jag kunde.
Det var faktiskt en ovanligt lugnt jul,vilket jag tror alla som kämpar väldigt hårt året om är i behovav. Inte ens stressa över att gå på julbord, träffa en massa folkoch planera juldagen med vännerna. Bara vara.
Det ska bli skönt attgöra samma sak under nyårsperioden och inpå januaris andra vecka,när det är dags att sätta igång igen.
I går var första dagen påmellandagsrean. Jag såg inte ens ett enda leende på stan, och enhel del irriterande röster, miner. Bara en negativ atmosfär blandden svenska befolkningen. Antingen var samtliga bakfulla efterjuldagen eller var alla irriterade över att det var för mycket folkpå stan.
Eller både och. Jag undrar hur många personer somfaktiskt har en lyckad mellandagsrea, åtminstone de första dagarnanär kriget är som stört. Är det verkligen så många personer somhittar sina kap, eller är det värt att stanna hemma och kanskebetala någon enstaka hundralapp extra för att slippa hälsofaran?
Jag undrar hur juletider skulle se ututan julklappar och mellandagsrea. Då kanske folk skulle börja tahand om varandra på riktigt, såsom de säger att julen är menadför.
