"Jag fick inte vara med för att 'manskvoten' redan var fylld"
Nyheter24:s krönikör Messiah Hallberg skriver om Rawgate – och ett litet, litet framsteg.
Jag har en tjej. Hon är rolig. Ibland. Inte alltid. Men ofta säger jag till henne: ”du är den roligaste kvinna jag träffat.” Hon svarar: ”vadå roligaste kvinnan? Det är sexistiskt.” Jag fattar inget. Det var ju menat som en komplimang.
Komikern Mårten Andersson säger att kvinnor på scen inte säljer biljetter. Komikern Karin Adelsköld håller inte med. Kommentatorfältssvenskarna är i alla fall rörande överens om att det inte finns några roliga svenska komiker överhuvudtaget, speciellt inte kvinnor. Kanske Babben om hon räknas.
Själv avskyr jag grabbig humor. Lumpenhumor. Män som drar grabbvitsar och slår handflatorna mot varandra. Samtidigt får jag ofta high-fives från brölskrattande snubbar som säger att de älskar min humor. Det är en ekvation jag aldrig kommer få ihop.
Jag är komiker. Min tjej är komiker. Vi skämtar på scener. Ofta om samma saker. Men det är lite olika ändå. För att när jag skojar om ”kuken”, är det roligare än när hon skojar om ”fittan”. Det bara är så. Män är lustiga, när jag skojar om att vara en dålig pappa är jag en rolig dålig pappa. När hon skojar om att vara en dålig mamma borde hon verkligen veta bättre. När jag är dålig är jag bara en dålig komiker. När hon är dålig är hon ett bevis för att kvinnor saknar humor.
En del manliga komiker tycker inte att kvinnor borde gå upp och skoja utifrån sitt kön. Inte hela tiden utgå från sin förbannade kvinnlighet. Jag håller med. Men jag vet ingenting om det där. Det kanske är svårt att tänka bort något som man hela tiden påminns om. Min dotter, fem år, säger redan: ”de andra barnen skrattar åt mig när jag säger något roligt, jag vill att de ska sluta.” Jag säger: ”omfamna det älskling, njut av det. Du har fått en gåva – du är rolig.” Hon säger sedan till förskolelärarna: ”Jag är rolig, som mina föräldrar, det går i blodet.” Jag har aldrig varit stoltare.
Det är för jävligt att vi fortfarande ser på kvinnors grundläggande roll i samhället på ett annat sätt än mäns. Att de uppfostras till att vara söta istället för att vara knasiga. Det är ett hemskt brott mot dem och något jag försöker motarbeta varje dag med min dotter.
Samtidigt så håller det långsamt på att förändras. Sist var det något tv-program jag inte fick medverka i, för ”manskvoten” var redan fylld. Så jag jobbar på en debattartikel om det nu. Jag har redan skrivit början:
”Jag är ju för fan vit, heterosexuell och man. Vad mer är det ni begär av mig?”
