Till och med Sverigevännerna är PK
"Några som ofta klagar på PK-Sverige är de så kallade Sverigevännerna. Men även de blir kränkta, ropar efter omtanke och förståelse."
Det som enar oss i ett alltmersplittrat Sverige är vår förmåga att kränkas. Oavsett läggning,hudfärg eller politisk ståndpunkt kränks vi dagligen – och intetyst för oss själva, utan vi kränks. Vi ropar och viftar, titta påmig, jag är kränkt här borta!
Några som ofta klagar på PK-Sverigeär de så kallade Sverigevännerna: "Hallå, får man inte ens nämna attmuslimer är som djur längre?" Det är svårt att leva i Sverigesom Sverigevän, man kvävs nästan av all den där politiskakorrektheten.
Men i söndags hade SVT-serien "Blå ögon" premiär. I den skildras ett främlingsfientligt parti,Trygghetspartiet. Partiet var på stark frammarsch och hade en heldel gemensamt med ett av våra riksdagspartier.
- LÄS MER: Låt oss rusta ned försvaret ännu mer
Ett tjugotalanmälningar kom in till Granskningsnämnden efter programmet. Tittarna var kränkta.
"Hallå, det är rätt uppenbart att partiet skavara Sverigedemokraterna! De har ju till och med en liknande blommasom symbol!" De viftade, titta på mig, jag är kränkt här borta!
I veckan intervjuades komikern ChrisRock för Vulture. Man kan läsa den utmärkta intervjun på mångasätt men jag fastnade för hans utläggning om det politisktkorrekta. Hur det genomsyrar det amerikanska samhället och att alltfler letar efter saker att bli kränkta över.
Rock är ingenCIS-man, visserligen en heterosexuell medelålders man, men enafroamerikan. Det gör på något sätt att kritiken är svårare attavfärda. Han pratar om hur hans konstform utarmas, hurkomiker blir rädda, hur en förlupen kommentar på scen numera kanödelägga karriärer.
Det är rätt uppfriskande att läsa.Vi skulle behöva en Chris Rock i Sverige. Samtidigt har jagsvårt att se att någon skulle komma undan med den retoriken här.Det är för många som har byggt sina karriärer, självbilder ochliv på sin rättskaffenhet. På att kränkas i första hand, krävaen ursäkt i andra och spara eftertanken till en annan dag.
ISverige är inte ens belackarna av politisk korrekthet med på tåget.Även de blir kränkta. Och ropar efter omtanke och förståelse. Ioch för sig är det väl fint att vi alla kan enas om något. Det omnågot borde vara vårt valspråk: Välkommen till Sverige – kränkmig inte, jag kommer ringa pressen!
