"Bryr mig om hemlösa en gång om året"
"Det är svårt att skaka av sig känslan att det finns något tvetydigt i hur medmänskligheten poppar upp i december."
Snart är det jul igen. Dags förjulgran, knäck och också den tiden på året då jag skänker dehemlösa en tanke. Det är jag inte ensam om. Situation Stockholmsäljer dubbelt så många tidningar i december som under övrigamånader.
Det är på något sätt svårare att ignorera en hemlösom man just lagt tiotusen på en ny Boss-rock eller dragit guldkortetför en spabehandling till frun. Någonstans i all vårkonsumtionshets tänds en gnista av medmänsklighet, något vi måsteta till för att kunna se oss själva i spegeln.
När jag gick på journalistikhögskolanfick vi en uppgift strax innan jul, vi skulle skriva ettsamhällsreportage. "Men, skriv inte om hemlösa", salärarna. "Det gör alla journalister den här tiden på året." Jag valde ändå att skriva om hemlösa (vad annars?).
Jag besökteStockholms Stadsmission en kall dag i december. Där satt de allihop,nästan uteslutande män. De badade i presenter och gåvor frånolika storföretag, kanske hade de aldrig fått så många presenteri hela sina liv. Ett sorl hördes från borden, som i vilkenskolmatsal som helst. Det var uppsluppet, det var lättsamt. Och detvar på något sätt inte alls vad man föreställt sig. Det varmänniskor som alla andra. Som hamnat snett. Som fallit igenom. Detvar inga släpiga röster, slitna av att vara på flykt. Men skenetbedrog.
"De flesta här är missbrukare eller psykisktsjuka", berättade en behandlingsassistent för mig. Sedangick jag hem till mig. Lämnade in texten. Kände mig som en, om intebra, i alla fall bättre människa.
Så fungerar vivarje jul och så klart det är bättre att vi bryr oss nu än intealls. Men samtidigt är det svårt att skaka av sig känslan att detfinns något tvetydigt i hur medmänskligheten poppar upp i december.Hemlöshet har ju en tendens att vara ett årslångt bekymmer.
Men vi är ju inte mer än människor. Vi är egoister. Vi ser omvårt eget hus så det är inte konstigt att vi bara bryr oss en gångom året. Att vi just vid julen väljer att lägga en flyktig tankepå alla de som saknar ett hem.
Här kommer ännu en.
