Tillbakablickande och vänd mot nya väljare – så var Nooshi Dadgostars tal

Nooshi Dadgostar har debuterat som talare i Almedalen. Talet är i långa stycken tillbakablickande, till en tid då det svenska samhället enligt Dadgostar var starkare, men också till händelser mer i närtid då Vänsterpartiet sett politiska framgångar i alltifrån frågan om marknadshyror till pensionsfrågan.

I de historiska, tillbakablickande styckena av talet återfinns bland annat referens till den tidigare socialdemokratiska politikern Gustav Möller, i egenskap av förgrundsgestalt för det svenska välfärdsbygget. Här är det såklart socialdemokratiska väljare som lutar åt vänster som hon försöker locka.

Den historiska bilden av ett solitt svenskt välfärdssamhälle fungerar genom talet som fond.

Det är en för Vänsterpartiet stark poäng. Historien utmålas som klasskamp som skett med reformer, åtta timmars arbetsdag, allmänt pensionstillägg med mera. Reformer som högern ständigt ställt sig avvisande till. Dadgostar kontrasterar denna positiva samhällsutveckling mot de senaste decennierna. Hon talar om marknadsexperiment och nedskärningar som grundorsaker till att välfärdssamhället urholkats.

Hon gör en kulturell referens till Ulf Lundells låt ”Folket bygger landet”, som återkommer flera gånger i talet. Förutom att den återkommande referensen är ett sätt att binda ihop talet, göra den röda tråden tydlig, är det en i sammanhanget intressant allusion. Lundell anspelar i sin låt självklart på den klassiska arbetarrörelsesången ”Vi bygger landet” (som går tillbaka till den ryska revolutionen 1917).

Genom hela talet är det tydligt att Dadgostar i första hand vänder sig till nya presumtiva väljare, och då främst kanske sådana som har sitt hjärta till vänster, men inte röstat på Vänsterpartiet. ”Ni som aldrig röstat på oss tidigare, varför ska ni göra det nu?”, frågar hon, och vi vet att nu kommer vi att få höra svaret på det.

Ryssland, USA, Erdogan kritiseras. Vänsterpartiets förslag till grön omställning presenteras. För den politiskt intresserade känns det lite snopet att vänsterkritiken mot Nato, svensk vapenexport till krigförande länder och att brett stödja bensinsubventioner inte tas upp.

Kanske är det för att Dadgostar i första hand vänder sig till potentiella nya väljare, men att seriöst ta upp och bemöta de motargument som alltid finns ökar trovärdigheten.

Skolfrågan får stort utrymme, av förklarliga skäl sett till det besked som Dadgostar lämnade tidigare under dagen att Vänsterpartiet inte kommer att stödja en Socialdemokratisk statsministerkandidat i höst om de inte redan på förväg lovat stoppa vinstuttagen från skolan.

Här talar Dadgostar om den svenska skolan som den en gång i tiden bästa och mest jämlika i världen, men som förstörts av ”utländska riskkapitalbolag som ser på våra barn som simpla värden på börsen”. Kritiken mot den förändring av den svenska skolan som skett fångar Dadgostar i några väl valda kontraster: 

”Rektorer ska inte vara VD:ar och bolagschefer. De ska vara pedagogiska ledare. Lärare ska inte vara försäljare och reklampelare. De ska vara statliga tjänstemän med ett av vårt lands viktigaste uppdrag. Alla skolor ska vara bra skolor därför att det finns inte bra barn och dåliga barn. Det finns bara barn”. 

Med uttrycket ”Kunskap blir inte mindre för att den delas”, fångas effektivt motsättningen mellan fokus på konkurrens eller samarbete. 

Dadgostar talar sedan, på liknande sätt som Moderaternas Ulf Kristersson igår, om att det är av politikerna som ansvar måste utkrävas, att politikerna ska hålla vad de lovar.

Här finns också en ansats till självkritik, och att försöka nå väljare som inte tidigare röstat på Vänsterpartiet, när hon talar om att gå från stora ord till handling: ”Prat utan handling är alltid en besvikelse. Att bara ropa de fina orden utan att få dem gjorda förändrar inte verkligheten.

För ett parti som gör en stor poäng av att vara ett feministiskt parti var det lite förvånande att höra Dadgostar tala om arbetsgivaren som självklart en ”han”.

Det kan inte i alla stycken vara helt lätt att ta över efter den erkänt skickliga tidigare partiledaren Jonas Sjöstedt. Men Dadgostar är tydlig och konkret, och det är nog så viktigt.