"Är det verkligen så enkelt som Jimmie Åkesson vill ge sken av?"

Jimmie Åkesson börjar sitt tal med att gå till den bortre änden av scenen och slå sig ner i en fåtölj. Där läser han från en text: ”Det var en gång en kvinna som hette Magdalena och hon ville ha Sveriges finaste jobb”. Sagan handlar om att S-regeringen inte har gjort någonting bra de senaste åtta åren. Istället har de ”avsiktligen förstört ett land.”

När Åkesson läst klart går han fram till podiet och säger att sagan har ett slut men att det ännu inte skrivits klart: ”Det är ni som kan hjälpa mig att skriva det.”

Hela talet kan summeras av detta: Det fanns en gång ett bra fungerande land, Sverige, som nu har slagits sönder av illvilliga och inkompetenta politiker som verkat för en okontrollerad massinvandring.

Den kritik som Åkesson stundtals riktar mot alla partier, mot etablissemanget, är här enbart riktad vänsterut. Vilket säkert är helt rätt om man vill ingå i en borgerlig regering. Angående regeringsbildningen pekar Åkesson på de möjliga problem som finns med en icke-borgerlig regering.

Han frågar sig hur det kommer att gå med Magdalena Anderssons alla vallöften och svarar i hennes ställe ”Ja, det ska vi fixa, ska bara prata med Stina, Lisa och Lotta först. Nä, det var visst Märta, Nooshi och Annie de hette”. Det blir ett effektivt sätt att förpacka kritik mot en möjligt problematisk regeringsbildning. Vi som åhörare kan uppskatta att vi förstår kritiken, och den kan därmed bli mer effektiv än om det hade sagts rakt ut.

Åkessons fokus ligger som sagt på invandring och kriminalitet. En av de första sakerna han vill ta bort är den så kallade mängdrabatten på brott. ”Begå tio mord, få åtta gratis, är det bra?” frågar han retoriskt. Han konstruerar en dikotomi, alltså en uppdelning av världen i ett antingen-eller. Antingen ställer vi oss på brottsoffrens sida, eller så ställer vi oss på de kriminellas sida.

Åkesson menar att S-regeringen mycket tydligt ställt sig på de kriminellas sida, bland annat genom att införa nämnda ”mängdrabatt”. I SD:s Sverige är det inte vanligt folk som ska vara rädda, det är de kriminella. Antingen har vi ett samhälle för ”de som bränner bilar” eller för ”de som bygger bilar”.

En gammal socialdemokratisk slogan ”Gör din plikt, kräv din rätt”, använder Åkesson för att sätta upp ännu en kontrast. Han håller med om det riktiga i uttrycket, men tillägger att av det följer också att man inte ska kunna kräva något om man inte redan gjort sin plikt.

Det är inte ointressant att denna gamla socialdemokratiska slogan lyfts fram.

Det är först på senare tid som SD blivit ett uttalat borgerligt parti. Tidigare sade man sig stå utanför den traditionella höger-vänster skalan. Och det Sverige som man säger sig vilja återskapa är i mångt och mycket ett socialdemokratiskt folkhem. Det hade varit intressant att höra Åkesson utveckla hur han tänker sig att detta ska gå ihop.

Förutom invandring, kriminalitet och regeringsbildning är det plånboksfrågor som lyfts. Angående höjda bränslepriser är det befriande att Åkesson inte hymlar. ”Vi måste använda bilen”. Klimatet är inte något som vi ska ta ansvar för. ”Vi kan inte rädda världen”, säger han. Höjda bränslepriser är ”ett utstuderat självplågeri, och välden blir inte bättre för att vi plågar oss”.

Det finns också, som väntat, en del förenklande och sloganliknande uttryck: ”Är du trött på höga bensinpriser? Är du trött på höga elpriser? Är du trött på hög matpriser? Rösta då på Sverigedemokraterna!”. ”De som flyttar hit måste anpassa sig, annars får man välja ett annat land. Så enkelt är det!”.

Frågan är om det är så enkelt och självklart entydigt som Åkesson vill ge sken av.

Detta i synnerhet, men Åkessons tal i sin helhet, speglar också ett mer övergripande strategiskt val av Sverigedemokraterna: Att fortsatt fokusera mer på problemformulering och mindre på hur man tänker sig att de förändringar av samhället man vill genomföra ska kunna realiseras mer konkret. Ju mer utrymme som ägnas till problemformulering, desto mindre finns det kvar till att tala om den egna politiken och ideologin.

I talet verkar Åkesson vilja undvika att göra konflikten mellan Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna till en ideologisk fråga och mer till en fråga om kompetens och moral.

Talets avslutning är stark. Personer som Åkesson talat med och berättat om sina problem med invandring, kriminalitet och höga bränslepriser, de ska alla få det bra i ett Sverigedemokratiskt samhälle. ”Sverige ska bli bra igen”, avslutar varje exempelberättelse.

En tydlig allusion på Donald Trumps Make America Great Again. Om vi tycker allt är bra i Sverige kan vi fortsätta rösta Socialdemokratiskt, säger Åkesson, men om vi vill ha en förändring ska vi rösta på SD. ”Så att sagan kan få ett lyckligt slut”, vilket skapar en fin cirkeldisposition och återknytning till talets inledning.