Eric Rosén: "En vidrig eftermiddag"

Om rättegången redan innan varit bitvis hemsk och skrämmande var torsdagen faktiskt fruktansvärd. När Anders Behring Breivik tillåts resonera om att det varit mer okej om fler av de han dödade var över 18 år blir man illamående. När han tillåts kategorisera och fundera kring om de som mördades på Utöya var förrädare i hans egenpåhittade kategori C eller kategori B blir det äckligt. Det vänder sig i magen. Man känner sin egen avsky tränga fram.

I sal 250 gråter många öppet. Både målsägande och deras ombud.

Han har dessutom mage att följa upp detta med att delvis skylla på medierna som han menar inte skriver vad de borde och på norska staten som gjort det omöjligt att köpa tillräckligt mycket material för att göra bomber stora nog – vilket ”tvingade” honom att använda skjutvapen i stället. När han, i diskussionen om morden, får frågan om vem som är ansvarig ställer han en motfråga: ”Ansvarig för multikulturalismen?” innan han medgav att jo, för själva morden är han ansvarig.

Det var rättegångens vidrigaste dag hittills och ingen slump att Norges statsminister Jens Stoltenberg på eftermiddagen twittrade att han tänker på de som lider (”Tenker på dere som nå har det vondt.#22.juli”).

I övrigt fortsatte rätten att visa upp Breiviks svårigheter att låta trovärdig och han fick också bre ut sig om sina bombplaner, sina metodmässiga idoler i al-Qaida och sin intention att halshugga förra statsministern i direktsändning via internet och sin kärlek till spelet World of warcraft.

Men det som biter sig fast efter torsdagen är illamåendet och tankarna på de drabbade och deras anhöriga. Jens Stoltenberg visade med sitt twittrande på torsdagen att han fortfarande är bra på att sätta ord på vad vi funderar på kring det här. För omtanken om de som tvingas lyssna på detta - när det gäller dem själva, deras syskon, barn eller bästa vänner - är nog viktigare än på länge den här dagen.