Journalist i Iran: "Skriver vad de säger åt mig"
Minst 40 journalister har gripits under massprotesterna i Iran. Reportrar på plats vittnar om att de utsatts för våld av kravallpolis och hindras från att utföra sitt arbete.Jag är i överlevnadsläge, så jag fortsätter skriva vad de säger till mig, säger journalisten Reza till The Guardian.
Den största protestvågen att skaka Iran på flera år startade med 22-åriga Mahsa Zhina Aminis död.
Amini, en kurdisk kvinna från nordvästra Iran, greps av moralpolis i Teheran den 13 september för att hon inte ansågs bära sin huvudsjal på korrekt vis.
Mahsa Zhina Amini fördes till sjukhus efter att ha segnat ner och fått vad polisen hävdar var en hjärtattack – något som bestrids av 22-åringens familj, som hävdar att hon utsatts för kraftigt våld mot huvudet. Den 16 september avled Amini på sjukhus efter att ha legat i koma.
Vid Aminis begravning i hemorten utbröt spontana protester, som därefter utvecklades till en demonstration där kvinnor tog av sig huvudduken och skanderade slagord. Protesterna spred sig snabbt över landet, till de flesta av Irans 31 provinser. Vid många tillfällen har demonstrationerna slagits ned med brutalt våld från regimens säkerhetsstyrkor.
Journalister i Iran vittnar om en allt mer pressad situation där de misshandlas, fängslas eller hindras från att utföra sina jobb av både redaktörer och regimens tjänstemän. Minst 40 journalister har gripits under perioden för massprotesterna, enligt en rapport från den USA-baserade Kommittén för att skydda journalister (CPJ), skriver The Guardian.
En journalist vid namn Reza säger till The Guardian att han misshandlades av kravallpolis och fick sitt presskort beslagtaget. Efter att han delat ett inlägg om protesterna på sociala medier stängdes han av och fick av redaktören höra att beslutet togs för att han "förtalat regimen och därmed också publikationen".
När Reza senare fick komma tillbaka hade arbetsuppgifterna förändrats.
— Jag skriver vad de ber mig att skriva. De försöker driva fram berättelser om hur alla nyheter om protesterna är osanna. Jag är i överlevnadsläge, så jag fortsätter skriva vad de säger till mig, säger han till The Guardian.
"Rädda för sina liv"
Andra journalister är enligt Reza rädda för att yttra sig och han säger sig "inte ha någon aning om vad som händer på arbetsplatsen" då han bara har kontakt med en redaktör.
— Även om de har hotat andra har jag inte hört från någon av dem. De är alla rädda för sina liv.
Det finns flera kända fall där journalister misshandlats eller fängslats i samband med demonstrationerna. CPJ lyfter exempelvis fram Yalda Moaiery, en fotojournalist som från en bil på väg till fängelset skrev på Instagram att hon misshandlats och gripits när hon bevakade massprotesterna i Teheran den 19 september.
Den 22 september greps den iranska journalisten Niloofar Hamerdi efter att ha lagt ut en bild där Mahsa Zhina Aminis föräldrar kramade varandra på sjukhuset efter dotterns död. Enligt Hamerdis advokat hålls hon isolerad i Evinfängelset, som är ökänt för återkommande anklagelser om tortyr och misshandel av fångar, och där fyra personer uppges ha dött och över 60 skadats i en brand i lördags kväll.
Razzia mot reporter
En annan reporter, som i The Guardians artikel kallas Aferin, utsattes för en razzia där en grupp civilklädda poliser tvingade sig in i hennes och en kollegas hem med batonger och beslagtog deras presskort, bärbara datorer och en arbetstelefon.
Aferin säger sig inte ha deltagit i protester eller delat några inlägg på sociala medier, utan bara gillat några Twitterinlägg. Hon misstänker att regimvänliga kollegor rapporterar in dem som uttrycker stöd för demonstranterna.
— Jag bor inte på adressen som står registrerad. Hur hittade de mig ens? Jag är rädd att vi övervakas noga av kollegor, säger hon.
