"Ingen flyttar till ett annat land för att jävlas"
Som ung lämnade hon Albanien efter att på nära håll ha bevittnat socialistregimens fall och kaoset efter övergången till demokrati.Trettio år senare drömmer unga albaner fortfarande om att flytta från Lea Ypis hemland för att söka lyckan i Västeuropa.De känner att samhället inte går att förändra och att det är enklare att ge sig av, säger författaren och statsvetaren.
Född: 1979
Bor: I London
Familj: Make och tre barn i Storbritannien. Mamma och bror i Albanien.
Aktuell: Med den självbiografiska boken "Fri", som har nominerats till flera priser, bland annat Baillie Gifford Prize och Costa Book Awards. Den utsågs även till Årets bok av The Sunday Times, Financial Times, TLS, New Statesman och Spectator.
Läser: ”Förutom filosofi som jag läser i mitt jobb? Jag gillar 1800-talslitteratur, klassiska böcker. Min favoritförfattare är Dostojevskij och i viss mån Tolstoj. Jag tycker också om fransk 1800-talslitteratur, stora historiska romaner med politiska teman."
Vad är friheten värd för den som är för fattig att dra nytta av den? För den som kommer från ett land vars invånare andra länder inte vill veta av?
Lea Ypi ställde sig frågan redan som tonåring, i ett nyligen demokratiserat Albanien som vred sig i konvulsioner efter årtionden av förtryck och isolering under Enver Hoxhas stalinistiska envälde.
I dag emigrerar de unga albaner som kan åter i strid ström, bland annat till det som är även Ypis nya hemland, Storbritannien, där hon är verksam som professor i politisk teori vid London School of Economics. Medan brittiska ministrar beskyller albaner för att "invadera" landet oroar sig det albanska styret – som många andra länder på Balkanhalvön – för en krympande befolkning.
Egna länderna drabbas
— Det är ett väldigt stort problem, och det finns en stor oro. Utflyttningen har ökat sedan 90-talet, säger Lea Ypi när hon är på besök i Stockholm för ett samtal om sin bok "Fri", som har blivit en internationell storsäljare.
— Här (i väst) presenteras invandring som att människor lite godtyckligt väljer att lämna sina länder för att komma och undergräva ert sätt att leva. I själva verket är det deras egna länder som drabbas. Inget land vill att dess medborgare ska lämna det, och ingen flyttar till ett annat land för att jävlas.
Tidigare i december enades regeringarna i London och Tirana om ett avtal som ska hindra albaner från att ta sig till Storbritannien, bland annat med hjälp av brittiska gränspoliser på flygplatsen i den albanska huvudstaden.
"Väldigt farligt"
Lea Ypi ser den brittiska politiken – och retoriken – som en del i en europeisk trend, där samhällen i kris gör en minoritet till syndabock och låter invandrare bära ansvaret för problem i välfärdsstaten eller sjukvårdssystemet.
— Albaner är bara en av minoriteterna. Före brexit var det polacker och rumäner. I alla EU-länder finns det minoriteter som spelar den här rollen i det offentliga samtalet, säger hon.
— Det är väldigt farligt, inte bara för att det leder till mer hets och fler hatbrott, utan också för att man undergräver den mångkulturella integrationen, som är ett kännetecken för många liberala demokratier.
I ett land där många vill packa väskan och dra kan den som blir kvar lätt känna sig som en förlorare.
— Det finns en utbredd uppfattning att skolorna är bättre i väst, att sjukvården är bättre, att allt är mer tillgängligt. Då blir det en grej att lämna landet.
Västländer åker snålskjuts
Konsekvensen av den stora utflyttningen blir enligt Ypi en exploatering, där rika västländer lockar till sig läkare och sjuksköterskor utbildade i Albanien.
— De högutbildade som kommer hit (till väst) kommer på bekostnad av sina hemländer, som förlorar sina mest begåvade invånare. Det är en form av snålskjuts, säger hon.
.jpg)
