Oheliga allianser kan sinka svensk Natoansökan
Islamister, sekulära, socialister och nationalister. Inför det turkiska valet finns i princip samtliga ideologier representerade – i båda blocken. Enligt en expert kan det få direkt inverkan på Sveriges ansökan till Nato.I vissa fall bör ni hoppas på Erdogan. Då finns det bara en person att förhandla med, säger Turkietkännaren Özgür Ünlühisarcikli.
Den 14 maj håller Turkiet president- och parlamentsval. Drygt 60 miljoner turkar är röstberättigade. Om ingen presidentkandidat säkrar mer än 50 procent av rösterna den 14 maj kommer en andra runda att hållas den 28 maj.
Landets största parti AKP, grundat av Recep Tayyip Erdogan, har regerat i Turkiet sedan 2002. Men efter en tid av ekonomisk instabilitet och anklagelser om ett alltmer auktoritärt styre har stödet minskat.
I Erdogans koalition ingår, utöver hans eget parti, även det starkt nationalistiska partiet MHP samt en rad islamistiska, mindre partier. Sedan den 7 april har de även fått stöd från vänsterpartiet DSP.
Samtidigt har större delen av oppositionen samlat sig i en bred koalition, med partier från vitt skilda bakgrunder.
Det största partiet i oppositionen, CHP grundat av landsfadern Mustafa Kemal Atatürk, betecknar sig traditionellt som sekulärt och socialdemokratiskt.
Det näst största oppositionspartiet, nationalistiska Iyi-partiet, har tidigare legat i konflikt med CHP om vilken presidentkandidat de skulle samlas bakom.
Även två av Erdogans tidigare närmaste män ingår i den koalitionen med sina egna partier.
Landets fjärde största parti, det pro-kurdiska HDP, tillhör inte den stora oppositionens allians – men står långt ifrån Erdogan politiskt och har uttryckt visst stöd för oppositionskoalitionen.
Ett annat parti på uppgång är Fosterlandspartiet, grundat av den tidigare CHP-politikern Muharrem Ince. Han var tidigare presidentkandidat, men lämnade sedan sitt parti efter ha anklagat dem för att ha frångått sina sekulära, kemalistiska rötter.
Spärren för att komma in i det turkiska parlamentet är sju procent, såvida partiet inte tillhör en större koalition.
Med en dryg månad kvar till valet har den politiska kartan i Turkiet ritats om – igen. Detta sedan vänsterpartiet DSP i dagarna meddelat att det ställer sig bakom president Recep Tayyip Erdogan.
DSP är traditionellt socialistiskt och starkt sekulärt. Partiet har tidigare agerat emot ökad närvaro av religion i samhället, vilket är tvärtemot den politik Erdogan eftersträvat och gjort sig känd för.
Men enligt Özgür Ünlühisarcikli, chef för Ankaraprogrammet vid tankesmedjan German Marshall Fund, var beslutet inte helt oväntat. Han beskriver det som transaktionellt, i utbyte mot stödet fick partiet fem parlamentsplatser.
— Det är mer än vad de annars kunnat drömma om. Men det visar bara på hur jämnt det är mellan blocken, säger Ünlühisarcikli till TT.
Måste övertyga fler?
Trots att det rör sig om ett litet parti så är marginalerna så små att det skulle kunna göra dem till vågmästare i valet den 14 maj. Och det finns flera scenarier där mindre partier skulle kunna bli vågmästare – vilket kan få konsekvenser för Sveriges Natoansökan.
I en situation där Erdogans parti AKP fortsatt blockerar Sveriges ansökan måste då Ulf Kristerssons regering separat övertyga ett halvdussin partier – med vitt skilda bakgrunder – att ratificera Sveriges ansökan om Natomedlemskap, säger Ünlühisarcikli.
Även oppositionen, med presidentkandidat Kemal Kiliçdaroglu i spetsen, står inför utmaningar. Sex partier har samlats i en bred koalition, där de lanserat ett gemensamt valmanifest. Men då alliansen består av partier som betecknar sig som såväl sekulära som religiösa, socialdemokratiska och nationalistiska har viss friktion uppstått.
Bytte sida
Oppositionens största partier betecknar sig visserligen som sekulära. Men det är ändå i det blocket som några av Turkiets mest islamistiska partier återfinns, enligt Ünlühisarcikli.
Han syftar bland annat på Framtidspartiet. Det är grundat av Ahmet Davutoglu, tidigare premiärminister och nära allierad till Erdogan men som senare bytt sida.
— Erdogan har tonat ner sin islamism på senare tid, medan Framtidspartiets hela plattform är islamistisk. Dock i en mer moderat tappning, säger Ünlühisarcikli.
Men det ska tilläggas att även Erdogans koalition har stöd av islamistiska partier.
Inom oppositionskoalitionen finns även det nationalistiska Iyi Parti, som bröt sig ur det starkt nationalistiska MHP (kända för sina kopplingar till högerextrema Grå vargarna) efter att moderpartiet allierat sig med Erdogan.
Och motsättningarna slutar inte där. Oppositionsblocket har gjort sig beroende av stöd från ett pro-kurdiskt parti – något som lett till ständiga konflikter med Iyi Parti.
Intern splittring
De skiftande ideologierna till trots, den största utmaningen för oppositionen stavas ändå Muharrem Ince, enligt Özgür Ünlühisarcikli. Ince är tidigare toppolitiker för det stora oppositionspartiet CHP, som presidentaspirant Kiliçdaroglu tillhör, men lämnade partiet efter att ha anklagat det för att ha frångått sina sekulära rötter. Ince startade därefter sitt eget parti.
— Hans plattform bygger mest på att gå emot sitt gamla parti. Och han är stark i sin avsky mot dess toppskikt, påpekar Ünlühisarcikli.
Just den schismen kan slå direkt mot Sveriges chanser att gå med i Nato, menar han, i ett scenario där Inces parti får en vågmästarroll.
— I vissa fall bör ni hoppas på Erdogan. Då finns det bara en person att förhandla med.
