Förött Gaza: "Inte ens gatornas asfalt kvar"

Sedan mitten av 90-talet har han lett människorättsorganisationen PCHR i staden Gaza, och kartlagt utvecklingen under fem krig.

Men årets krig är inte som de andra. Efter att ha blivit bombad, först i en bostad och sedan i en till, såg Sourani med familj ingen annan utväg än att fly. Vilket även det skedde med livet på en skör tråd.

— Två gånger försökte vi ge oss av, men såg människor dödas framför våra ögon.

Och detta var längs genomfartsleden Saladinvägen och på stranden söderut – de två rutter som Israel förklarat vara "säkra" flyktvägar.

I Kairo

Tredje gången lyckades flykten, så att Sourani nu befinner sig i Kairo. 60 medarbetare är kvar i Gaza. Men han erkänner att deras jobb, att kartlägga krigsbrott och andra överträdelser, är mer eller mindre omöjligt.

— För första gången kan vi egentligen inte överblicka vad som händer. Vi kan bara ta små delar, för det som sker nu är massivt, det är bortom vår kapacitet.

Som exempel tar han dödssiffrorna. Många i omvärlden ser med skepsis på de Hamastrogna myndigheternas statistik i Gaza, som anger runt 19 000 döda i Israels anfall hittills.

— Men jag är säker på att siffran snarare överstiger 30 000, eller 35 000, säger Sourani.

Under rasmassor

Det baserar han dels på att han med egna ögon sett hur stor andel av alla offer som bara lämnas ute på gatorna, kroppar som aldrig blir hämtade eller räknade eftersom det är för farligt. Dels på alla hus som bombats med människor i, och där alltså offren begravs under rasmassor.

— Det finns ingen utrustning för att få fram dem, och ingen tillåts försöka heller.

En majoritet av hans hemstad Gazas cirka 750 000 invånare har flytt sydvästerut. Men exakt hur många som stannat kvar vet ingen. Och utsikterna att överleva bombningar och förstörelse är i en del stadsdelar väldigt små.

"Existerar inte"

Sourani bedömer att 70 procent av norra Gaza är "förstört". På frågan om vad det innebär svarar han:

— Det existerar inte längre.

— Jag menar att inte ens gatornas asfalt finns kvar.

Sourani hyser inga tvivel på att detta är en genomtänkt strategi, "Dahiya-doktrinen", som den israeliske generalen Gadi Eizenkot formulerade efter Libanonkriget 2006: mot varje plats varifrån Israel attackeras ska svaret vara "oproportionerligt våld som orsakar ofantlig skada och förödelse".

Att så öppet ta sig rätten till övervåld väckte mindre uppseende i Israel än vad det skulle göra på många andra håll. Det är ett land som känt sig jagat och hotat ända sedan det bildades 1948: omgivet av fiender som gång på gång gått till anfall.

Avskräckande effekt

Eizenkot, som numera sitter i Israels mäktiga så kallade krigskabinett, underströk att man först ska evakuera civilbefolkningen. Men som nu framgår i Gaza är det i brinnande krig ofta svårt, kanske omöjligt, att få ut alla civila.

Och experter är skeptiska till att Dahiya-doktrinen kan undgå att bryta mot krigets lagar. "Oproportionerligt våld betyder just det, att utöka förödelsen till ekonomin, statlig infrastruktur, många civila offer – med avsikten att uppnå en långvarig avskräckande effekt", skriver fredsforskaren Paul Rogers vid Bradford University i The Guardian.

Något annat

Det har diskuterats huruvida doktrinen kommit i spel i flera av de kortvariga Gazakrigen de senaste decennierna. Men i så fall har den uppenbarligen inte fungerat, eftersom de mest hårdföra palestinska krafterna slog till brutalare än någonsin i den chockattack som i oktober blev starten på det nuvarande kriget.

Men Sourani säger att Israel nu ägnar sig åt något annat än att ta itu med palestinskt motstånd.

— Är ni ute efter Hamas – ta dem. Är ni ute efter Islamiska Jihad – ta dem.

— Men det som pågår nu, det är ett brott, ett brott mot mänskligheten.

.