Kvinnoaktivisten: Så rundade jag talibanerna

— Jag har hopp. Historien har visat oss att autokratiska regimer alltid faller.

December 2020: Orzala Nemat står på flygplatsen i London med bara handbagage i hand. Hemma i Afghanistan har en serie mord på akademiker och journalister samt en attack mot Kabuls universitet tvingat tankesmedjan Areu att ta dödshoten mot henne på allvar.

— Jag har aldrig varit rädd för egen del. Men jag insåg att jag utsatte alla som arbetade med mig, från chaufförer till forskare, för en risk. Jag var tvungen att ge mig av i all hast, berättar hon.

Kunde inte återvända

Nemat var då chef för Areu, som 2020 utsågs till Afghanistans bästa och Asiens tredje bästa tankesmedja. Den Yale- och University College London-utbildade utvecklingsexperten hade lett en rad projekt i sitt konflikthärjade hemland om allt från lokala styren till självförsörjning och våld mot kvinnor.

— Jag hade högtflygande visioner för Areu. Vi skulle vara den oberoende forskningsinstitution som det afghanska civilsamhället kunde luta sig emot.

Historien ville annorlunda. Hotbilden försvann inte, det som skulle bli några veckor i London förlängdes. Och i augusti lämnade USA Afghanistan och de hårdföra talibanerna tog över Kabul.

— Jag har inte kunnat återvända, konstaterar Orzala Nemat stilla.

Kreativt motstånd

Nu har hon lämnat Areu till förmån för forskning på School of Oriental and African Studies på University College London. Men hon är i högsta grad engagerad i utvecklingen och kvinnorörelsen i Afghanistan som hon beskriver som mer kraftfull än någonsin.

— Uppfattningen att kvinnorörelsen kollapsade när Natostyrkorna drogs tillbaka kunde inte vara mer fel. Vi ser unga kvinnor med märkbara motståndsförmågor. Och de är kreativa, vissa använder sina hushåll för tyst aktivism, berättar hon.

— Jag önskar jag kunde berätta mer, men jag vågar inte. Talibanerna är på sin vakt, de läser många språk och gör räder hela tiden.

Visst gjorde du själv något liknande under den förra talibanregimen i slutet av 1990-talet?

— Ja, jag startade en organisation som drev ett nätverk av hemliga skolor för främst barn i mellanstadieåldern hemma hos våra medlemmar.

Smugglade matteuppgifter

Nemat berättar livfullt hur hon och medarbetarna hittade bostäder i ett antal städer och byar som var så pass stora att de kunde upplåta ett gästrum för undervisning. De smugglade kopior av kursplaner och läroböcker i matematik, litteratur och naturvetenskap.

— Men vi undervisade också i religion. Om något barn stoppades av talibanerna kunde de alltid säga att de skulle till en madrasa, en religiös skola.

Nemats organisation hittade ett mycket effektivt sätt att undervisa på, de fick in tre årskurser på 18 månader. När talibanerna föll 2001 kunde omkring 300 barn i olika provinser ta examen och läsa vidare.

Nu, med internets intåg, ser hon enorma möjligheter till distansundervisning i sitt hemland. Via medlare har hon närmat sig det nuvarande talibanstyret med ett förslag. Det avslogs med orden "vi tror inte på någon form av utbildning för kvinnor".

Har tagit gisslan

Orzala Nemat känner till afghanska familjer där döttrar uppfostrats som pojkar, för att de ska få bättre möjligheter. Hon säger att i princip alla hennes landsmän är för att flickor ska få gå i skola och kvinnor arbeta, från gatuförsäljare till ekonomer. Hennes budskap vid en konferens i Stockholm, ordnad av Svenska Afghanistankommittén, är att hemlandets kvinnor aldrig kommer låta sig kväsas av förtrycket.

— Det finns inga lagar som stödjer det talibanerna gör. Det har inget med afghansk tradition eller islam att göra. De har tagit befolkningen som gisslan.